måndag 23 februari 2015

Mitokondriebyte räddar liv

Mitokondrien är ett slags organ för kroppens celler, en organell. Det finns en teori inom vetenskapen att mitokondrierna ursprungligen var bakterier som nu blivit en del av våra celler. Transplantation av mitokondrier är en fortsättning av den naturliga processen att cellen tar till sig organismer utifrån. Människokroppen förändras, skillnaden är hastigheten.

I morgon, tisdagen den 24 februari, så röstar brittiska överhuset om mitokondriebyte ska tillåtas. Storbritannien är det första landet som uttryckligen röstar om en lag som tillåter transplantation av mitokondrier, efter en omfattande debatt i samhället. Lord Carney, tidigare ärkebiskop av Canterbury, försvarar mitokondriebyte.

En del brittiska kommentatorer har klagat på att det varit för mycket debatt, men debatt är bra därför att de länder som förbjudit behandlingen har ofta gjort det efter snabb moralpanik hos lagstiftarna. I till exempel USA, Australien och några andra länder i Europa så är mitokondriebyte inte olagligt, men det finns ingen lag som reglerar det.

Molekylärbiologen Henrik Brändén sticker hål på tanken att transplantation av mitokondrier skulle betyda att barnet har tre föräldrar. Det är ungefär som att säga att du blir förälder till någon du donerar en njure till, för ditt DNA följer ju med. Brändén motsätter sig mitokondriebyte med det argument som oftast används mot alla innovationer: vi känner inte till alla effekter av tekniken och innan dess så bör den inte vara tillåten. Fast vi kommer inte att få full kunskap om tekniken, särskilt inte om den inte sätts i praktiken och en etisk kommitté kan vara hur väl sammansatt som helst men den kommer inte heller att få kunskap utan praktik.

Det var trevligt att kunna hjälpa Hannes Sjöblad med råd och dåd i att skriva en replik för att tillåta mitokondriebyte i Sverige. I Sverige har Statens Medicin-Etiska Råd SMER hittills sagt nej till transplantationerna. 

Erfarenheter från genteknikdebatten pekar dock på att det inte är fakta som är huvudproblemet, utan grundläggande värderingar och moraliska resonemang. Rädslan för kloning av människor driver debatten, men kloning är inte kopiering. En klonad person har samma gener som donatorn, punkt. Tyvärr används ofta arvsmassan som en sekulär ersättning för själen i samhällsdebatten och man antar att den fastställer människans identitet och natur. Men människans värdighet sitter inte i generna och vi behöver en debatt som inte hänger upp sig på tekniken, utan istället handlar om människosynen eller vad tekniken ska användas till.

Mitokondriebyte är i längden bara en försmak av framtidens bioteknik; innerst inne handlar det om vad en människa är och kan bli. Och just den aspekten kommer främst fram i vardagens små beslut, som ett par blivande föräldrar som inte vill att deras barn ska lida.