torsdag 18 juli 2019

Teknikpanikens mönster


När ny teknik introduceras uppfattas den som världsomvälvande innan användarna lär sig använda den. Analysföretaget Gartner har formaliserat händelseförloppet i sin hajpkurva.

Modellen från Gartners hypekurva kan också användas för att formalisera de rädslor som samhället upplever när en ny teknik introduceras, en teknikpanik. En teknikpanik sker när en ny teknik introduceras och dess risker spelas upp och förstärks i samhällsdebatten. Tekniken beskrivs i en framtida, färdig form och inte i de första versioner som finns tillgängliga för uppfinnaren, tekniker och early adopters. Det finns idag en skrämselindustri där aktivister, partier, stiftelser, tankesmedjor och forskare fyller olika nischer för att driva på larm. Värderingarna hos en integritetsfundamentalistisk kärna motsvarar inte de prioriteringar som resten av samhället gör men de driver ofta på den första paniken, i ett läge när få ens känner till teknikens existens.

Panikkurvan når ett maximum, där det inte finns någon gräns för teknikens genomslag på övervakning och integritetsintrång. Media, politiker, tjänstemän, forskare och säkerhetsföretag som vill sälja tjänster ser möjligheten att driva på och för ut larmen. Påfallande ofta handlar åtgärderna som förespråkas på paniktoppen om allmänna regleringar av Big Tech snarare än att möta problem i handfasta situationer. I det här stadiet förs larmet gärna in som del av mer övergripande berättelser om moraliskt förfall i samhället. Ungdomen försoffas, människors relationer faller samman, konsumtionen skenar, inre och yttre fiender griper makten genom tekniken.

Efter ett tag visar sig varningarna överdrivna, inte minst för att tekniken var så ny att de flesta bara spekulerade om dess förmåga. När tekniken kommer närmare användarna så visar sig den inte vara så farlig, så snart använder alla den. Man tar sig an felaktigt bruk, inte tekniken i sig.

Larm och varningar kan hetsa fram tidiga förbud och begränsningar, inte sällan på otillräckliga grunder. Teknikpaniker har ett kumulativt drag, inte minst om politiker vill spänna kärran före åsnan med breda regleringar. Användarnas uppfattningar kan bli så negativa av teknikpaniken att tekniken stoppas, som när användare skämdes bort från att använda de förstärkta verklighetsglasögonen Google Glass.

Sluten teknik ger inte en uppfattning av kontroll, användarna får svårt att bedöma hur pålitliga tillverkarna kan vara, vilket i sin tur gör det svårare att uppskatta teknikens värde. Det är i handfasta, enskilda intrång som integritetsförespråkare och lagstiftare kan göra nytta. Sociala normer hindrar ofta användningar som är möjliga men oönskade. Regleringar bör ge den enskilde användaren kontrollen över sin data, ett exempel är NIX-registret.

Verklig integritet är en följd av personligt ansvarstagande och vi bör vara misstänksamma mot de som hävdar att vanliga användare inte kan anförtros det ansvaret.

Välfärdsexplosionen

Det har ju funnits tidpunkter då civilisationer haft intensiv tillväxt: Romerska kejsardömet under Principatet, Abbasidkalifatet, Mogulr...