Skadereduktion alternativ till förbud

Jag skriver artikeln Skadereduktion alternativ till förbud i tidningen Tobak & Mer, nummer 4 2008.

Skadereduktionsprincipen är en folkhälsofilosofi som är tänkt som ett alternativ till förbudspolitik. Förbud betyder inte att alla människor slutar göra något som skadar hälsan. Däremot kan man reducera skadorna genom att se till att de gör något mindre farligt. Skall man cykla använder man hjälm.

I maj hölls en konferens om skadereduktion i Barcelona, med stöd från världshälsorganisationen WHO och FNs hivinitiativ UNAIDS. Organisatören International Harm Reduction Association (IHRA) har fått speciell rådgivarstatus hos FN.

Skadereduktion har hittills diskuterats när det gäller narkotika och HIV-prevention, med utdelning av rena sprutor och kondomer. Nytt är att forskare och aktivister också diskuterade tobaken på seminarier under konferensen.

Byte tar bort största faran

Hittills har tobakspolitik handlat om att hindra folk från att börja röka, få fler att sluta och hindra skador för andra. Det har sällan handlat om att minska skadorna för de som röker.

Nikotin är beroendeframkallande men är inte orsaken till att rökare dör, utan ämnen som koloxid och tjära som frigörs vid förbränning. Om man kunde få rökare att byta till rökfri tobak, skulle man få bort den största faran, lungcancern. I Sverige har vi snus, men det är förbjudet att sälja i EU och få känner till det i resten av världen.

Dr. Campbell Aitken vid Burnet Institute i Melbourne berättade att i Australien har illegalt odlad tobak blivit ett hälsoproblem i de höga tobaksskatternas spår. De kostar en tredjedel av de legala cigaretterna, men då tobaken ofta är dåligt torkad riskerar rökarna att få svampinfektioner i lungorna.

EU:s självmotsägelse

Dr. Karyn Heavner, Dunsi Oladele-Rabiu och Lisa Cockburn från University of Alberta i Kanada hade studerat attityder hos rökare och i samhället. Få studier har gjorts kring varför människor röker, vilka sociala vanor som finns kring rökning och vilka de positiva upplevelserna är och att bara peka på beroende är en överförenkling. Då är det lätt att se moraliserande på tobaksbruk, men utan kunskap finns ingen bra folkhälsa.

Paul Bergen, folkhälsoforskare vid University of Alberta, berättade att om att konsumenterna får information från folkhälsoinstitut och myndigheter, så får de veta att snus ”inte är riskfritt” och inte är ett alternativ till att sluta röka. Då ges intrycket att snus är lika farligt som cigaretter och man kan lika gärna fortsätta röka. Det är inte jämförelsen mellan att inte röka och snusa som är relevant. Den relevanta jämförelsen är mellan snus och cigaretter, då man förstår att olika sätt att inta nikotin är olika farliga. Bergen noterade också självmotsägelsen i att EU stödjer skadereduktion när det gäller narkotika, men förbjuder snuset.

Alternativ i folkhälsodebatten

Milena Naydenova, brukaraktivist från INPUD Bulgarien, gav perspektiv på varför narkotikadebatten nu har blivit mindre dogmatisk. Brukarföreningar har gett drogbrukare ett ansikte för beslutsfattarna. Då underlättas förståelse, istället för konfrontation. Men i tobaksfrågan finns ingen som talar för brukarna.

Mycket av debatten kring skadereduktion handlar om en skev bild av risker, om tanken på att sociala problem kan elimineras och att inte man inte kan väga fördelar och nackdelar med åtgärderna. Konferensen i Barcelona visar på att det finns ett mer pragmatistikt alternativ i folkhälsodebatten, och att det börjar vinna kraft i Europa.

Läs även andra bloggares åsikter om snus, skadereduktion, barcelona, politik, folkhälsa, hälsa, tobak, forskning, regeringen

Intressant