Bloggaren Jon Worth gick i taket, och kritiserade att parlamentet spenderar 4 miljoner euro på Citzalia. Citzalia svarade Worth att de minsann bara fått ett bidrag på 275 000 euro för utvecklingen.
Vi kan tycka att det också är väldigt mycket pengar till ett dataspel, men den populistiska reaktionen att EU nu slösar med skattebetalarnas pengar, missar den betydligt djupare problematiken. Den egentliga frågan om det digitala samhället och dess framtid.
Att det spenderas pengar på kommunikation beror på att många europeiska makthavare upplever att det finns ett förtroendegap mot allmänheten i medlemsländerna. Därför dyker det upp serietidningar och rockkonserter för EU och den förda politiken. Då satsar man på att kommunicera till medborgarna, inte kommunicera med medborgarna.
Det kan vara bra att lära sig hur den europeiska politiken fungerar, men det är viktigare att kunna delta i processen. Jag har svårt att förstå Jon Worths engagerade försvar av medborgarinitiativen, som bara kan leda till vaga folkomröstningar, jämfört med att vi som medborgare inte får vara med att bygga upp de digitala europeiska institutionerna och genom dem påverka det dagliga arbetet inom parlamentet och kommissionen?
I skriften E-demokrati på rätt sätt från Arvid Lindmans fond beskriver jag hur e-demokrati och e-förvaltning bör utformas för att ge medborgarna chansen att påverka och upprätthålla sina intressen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, e-demokrati, e-förvaltning, europa, eu, europaparlamentet, demokrati, förvaltning, teknik, virtuella världar, italien, forskning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar