Det ställer historieskrivningen kring internet på sitt huvud. Har redan internet blivit mer uppstyrt? Hur kommer informationsmodulering och sökmotorer att forma hur vi arbetar med nätet i framtiden? Är nätneutralitet relevant?
Är Google internets Julius Caesar? Den liknelsen använder kulturhistorikern Siva Vaidhyanathan i sin kommande bok The Googlization of Everything. Före Julius Caesar så rådde oordning och inbördeskrig, där Caesar kunde få stöd sin makt genom att erbjuda befolkningen skydd, tillit och kontroll på ett sätt den romerska republiken inte kunde.
Vaidhyanathans liknelse mellan Google och Julius Caesar är tänkvärd. Kommer du ihåg hur webben såg ut på 90-talet? Där fanns de vidsträckta möjligheter och den öppenhet vi kommit att uppskatta, här gick det att upptäcka helt nya saker. Baksidan var att internet också var en röra. Långsamt laddande hemsidor, tung flashgrafik, ohederliga länkfällor och en kapprustning för sökordsoptimering. En träff gav minst lika många skräpträffar att söka igenom. Det fanns en oroande risk för att alla virus, maskar, trojaner och annan malware skulle bryta upp förtroendet för internet och leda till en splittring.
Google har satt en standard för vad som blir uppmärksammat på webben, skriver Vaidhyanathan, och därmed satt en standard för vad som får besök. Porrsajterna, hemsidorna för extremistgrupper eller SEO-råttor blockeras inte, men de prioriteras ned i sökningarna. Sajter som fungerar väl för användarna, enligt Googles regler, kommer högre upp och får därmed mer trafik. Google gjorde internet användbart, och det utan att stänga av folk och företeelser från internet. Här skiljer sig Google från Julius Caesar, Google har förstått att det bästa styret är det som inte märks.
Semantiska sökningar kommer att bli mycket viktiga för nätet. Idag pekar Google, Baidu, Altavista, Yahoo och andra sökmotorer bara ut något för oss. Semantiska sökning ser till sammanhanget för sökningen. Det är därför som öppenheten har drivit gratisnätet. För att finna och förstå sökmönster och köpbeteenden behövs mycket information om dig som användare.
Det började med rekommendationer som hos boksajten Amazon, filmsajten IMDB eller bland videorna på YouTube. Det går att se vad andra röstat på, och du får också förslag på vad du skulle kunna gilla, beroende på dina tidigare val. Om du gillade boken Krig och fred så kommer du också att gilla Anna Karenina. Om du redan har någon som vän på Facebook, så kommer du säkert att tycka om hennes vänner också.
En bra rekommendationsmotor är värd mycket pengar. Om en kund ser en vara genom en rekommendation i en e-handelsbutik är chansen god att det blir den varan som blir såld. Det är svårt att göra sådana program, programmet i sig självt har ingen aning om filmer, böcker, husgeråd eller de underliga mänskliga egenskaperna tycke och smak. Det är också svårt att bedöma de vaga betyg som användarna ger, hur stark reaktion är en tumme upp eller tre stjärnor av fem egentligen?
Vad händer om smaken byggs upp av rekommendationsmotorerna? Nu börjar program som Pandora att jämföra valen som en stor grupp människor gjort. Om många som lyssnar på Elvis Presley också lyssnar på Tina Turner, då måste det finnas något gemensamt mellan de två sångarna. Då kan programmen hitta likheter som människor inte uppfattar, eller likheter som människor inte gillar att de dras.
Amerikanska butikskedjan Walmart hamnade redan år 2006 i bråk, när deras rekommendationsmotor föreslog många kunder som köpt den gamla kultfilmen Apornas planet att också köpa en dokumentär om Martin Luther King och hans liv. Om man tänker efter på när science fiction filmen gjordes, demografin hos dem som kan tänkas tycka om filmen och vad filmen handlar om så finns det en viss logik i rekommendationen.
I e-handelns enorma utbud är en rekommendationsmotor nödvändig för att hitta rätt. Kritiken mot utvecklingen är att vi kommer börja välja på urval av vad vi och andra har valt sedan tidigare. Istället för den långa svans Chris Anderson talade om, får vi en blockbusterkultur utan like. Det blir svårt att upptäcka något nytt, och inte bara stanna kvar i sin egen grunda pöl med människor som tycker precis som du. Du blir aldrig besviken, men gör aldrig några nya upptäckter. Mekanismen som styr dina val är den samma som håller dig trygg på nätet. Är skapandet eller ordnandet det som vi värderar mest?
Därför är det viktigt att internetanvändarna skall ha kontrollen över att få ställa in vilka val och rekommendationer sökmotorer och rekommendationsmotorer arbetar ifrån; inte Google, Amazon eller Pandora. Då får vi mer valfrihet, inte mindre.
Är Google internets Julius Caesar? Den liknelsen använder kulturhistorikern Siva Vaidhyanathan i sin kommande bok The Googlization of Everything. Före Julius Caesar så rådde oordning och inbördeskrig, där Caesar kunde få stöd sin makt genom att erbjuda befolkningen skydd, tillit och kontroll på ett sätt den romerska republiken inte kunde.
Vaidhyanathans liknelse mellan Google och Julius Caesar är tänkvärd. Kommer du ihåg hur webben såg ut på 90-talet? Där fanns de vidsträckta möjligheter och den öppenhet vi kommit att uppskatta, här gick det att upptäcka helt nya saker. Baksidan var att internet också var en röra. Långsamt laddande hemsidor, tung flashgrafik, ohederliga länkfällor och en kapprustning för sökordsoptimering. En träff gav minst lika många skräpträffar att söka igenom. Det fanns en oroande risk för att alla virus, maskar, trojaner och annan malware skulle bryta upp förtroendet för internet och leda till en splittring.
Google har satt en standard för vad som blir uppmärksammat på webben, skriver Vaidhyanathan, och därmed satt en standard för vad som får besök. Porrsajterna, hemsidorna för extremistgrupper eller SEO-råttor blockeras inte, men de prioriteras ned i sökningarna. Sajter som fungerar väl för användarna, enligt Googles regler, kommer högre upp och får därmed mer trafik. Google gjorde internet användbart, och det utan att stänga av folk och företeelser från internet. Här skiljer sig Google från Julius Caesar, Google har förstått att det bästa styret är det som inte märks.
Semantiska sökningar kommer att bli mycket viktiga för nätet. Idag pekar Google, Baidu, Altavista, Yahoo och andra sökmotorer bara ut något för oss. Semantiska sökning ser till sammanhanget för sökningen. Det är därför som öppenheten har drivit gratisnätet. För att finna och förstå sökmönster och köpbeteenden behövs mycket information om dig som användare.
Det började med rekommendationer som hos boksajten Amazon, filmsajten IMDB eller bland videorna på YouTube. Det går att se vad andra röstat på, och du får också förslag på vad du skulle kunna gilla, beroende på dina tidigare val. Om du gillade boken Krig och fred så kommer du också att gilla Anna Karenina. Om du redan har någon som vän på Facebook, så kommer du säkert att tycka om hennes vänner också.
En bra rekommendationsmotor är värd mycket pengar. Om en kund ser en vara genom en rekommendation i en e-handelsbutik är chansen god att det blir den varan som blir såld. Det är svårt att göra sådana program, programmet i sig självt har ingen aning om filmer, böcker, husgeråd eller de underliga mänskliga egenskaperna tycke och smak. Det är också svårt att bedöma de vaga betyg som användarna ger, hur stark reaktion är en tumme upp eller tre stjärnor av fem egentligen?
Vad händer om smaken byggs upp av rekommendationsmotorerna? Nu börjar program som Pandora att jämföra valen som en stor grupp människor gjort. Om många som lyssnar på Elvis Presley också lyssnar på Tina Turner, då måste det finnas något gemensamt mellan de två sångarna. Då kan programmen hitta likheter som människor inte uppfattar, eller likheter som människor inte gillar att de dras.
Amerikanska butikskedjan Walmart hamnade redan år 2006 i bråk, när deras rekommendationsmotor föreslog många kunder som köpt den gamla kultfilmen Apornas planet att också köpa en dokumentär om Martin Luther King och hans liv. Om man tänker efter på när science fiction filmen gjordes, demografin hos dem som kan tänkas tycka om filmen och vad filmen handlar om så finns det en viss logik i rekommendationen.
I e-handelns enorma utbud är en rekommendationsmotor nödvändig för att hitta rätt. Kritiken mot utvecklingen är att vi kommer börja välja på urval av vad vi och andra har valt sedan tidigare. Istället för den långa svans Chris Anderson talade om, får vi en blockbusterkultur utan like. Det blir svårt att upptäcka något nytt, och inte bara stanna kvar i sin egen grunda pöl med människor som tycker precis som du. Du blir aldrig besviken, men gör aldrig några nya upptäckter. Mekanismen som styr dina val är den samma som håller dig trygg på nätet. Är skapandet eller ordnandet det som vi värderar mest?
Därför är det viktigt att internetanvändarna skall ha kontrollen över att få ställa in vilka val och rekommendationer sökmotorer och rekommendationsmotorer arbetar ifrån; inte Google, Amazon eller Pandora. Då får vi mer valfrihet, inte mindre.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, internet, politik, netopia, google, historia, kultur, piratpartiet, nätneutralitet
