3D-printers: Cornucopia or Pandora’s Box?

We could begin to see a revival of manufacturing in the United States and Europe, when 3d printing is becoming increasingly productive, affordable and accessible.

I write 3D-printers: Cornucopia or Pandora's Box in CapX on February 23rd 2015. It is an article on the policy of 3D-printers that considers that the first hype of the 3D-printers peaked about a year ago. Headlines promising restored manufacturing have become less common. What can we realistically expect from the technology? What effects will it have on the patent system? What role will open source play? Which industries will it disrupt?

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, forskning, upphovsrätt, patent, innovation, samhälle, 3d-skrivare, automatisering

Intressant

Mitokondriebyte räddar liv

Mitokondrien är ett slags organ för kroppens celler, en organell. Det finns en teori inom vetenskapen att mitokondrierna ursprungligen var bakterier som nu blivit en del av våra celler. Transplantation av mitokondrier är en fortsättning av den naturliga processen att cellen tar till sig organismer utifrån. Människokroppen förändras, skillnaden är hastigheten.

I morgon, tisdagen den 24 februari, så röstar brittiska överhuset om mitokondriebyte ska tillåtas. Storbritannien är det första landet som uttryckligen röstar om en lag som tillåter transplantation av mitokondrier, efter en omfattande debatt i samhället. Lord Carney, tidigare ärkebiskop av Canterbury, försvarar mitokondriebyte.

En del brittiska kommentatorer har klagat på att det varit för mycket debatt, men debatt är bra därför att de länder som förbjudit behandlingen har ofta gjort det efter snabb moralpanik hos lagstiftarna. I till exempel USA, Australien och några andra länder i Europa så är mitokondriebyte inte olagligt, men det finns ingen lag som reglerar det.

Molekylärbiologen Henrik Brändén sticker hål på tanken att transplantation av mitokondrier skulle betyda att barnet har tre föräldrar. Det är ungefär som att säga att du blir förälder till någon du donerar en njure till, för ditt DNA följer ju med. Brändén motsätter sig mitokondriebyte med det argument som oftast används mot alla innovationer: vi känner inte till alla effekter av tekniken och innan dess så bör den inte vara tillåten. Fast vi kommer inte att få full kunskap om tekniken, särskilt inte om den inte sätts i praktiken och en etisk kommitté kan vara hur väl sammansatt som helst men den kommer inte heller att få kunskap utan praktik.

Det var trevligt att kunna hjälpa Hannes Sjöblad med råd och dåd i att skriva en replik för att tillåta mitokondriebyte i Sverige. I Sverige har Statens Medicin-Etiska Råd SMER hittills sagt nej till transplantationerna. 

Erfarenheter från genteknikdebatten pekar dock på att det inte är fakta som är huvudproblemet, utan grundläggande värderingar och moraliska resonemang. Rädslan för kloning av människor driver debatten, men kloning är inte kopiering. En klonad person har samma gener som donatorn, punkt. Tyvärr används ofta arvsmassan som en sekulär ersättning för själen i samhällsdebatten och man antar att den fastställer människans identitet och natur. Men människans värdighet sitter inte i generna och vi behöver en debatt som inte hänger upp sig på tekniken, utan istället handlar om människosynen eller vad tekniken ska användas till.

Mitokondriebyte är i längden bara en försmak av framtidens bioteknik; innerst inne handlar det om vad en människa är och kan bli. Och just den aspekten kommer främst fram i vardagens små beslut, som ett par blivande föräldrar som inte vill att deras barn ska lida.

Läs även andra bloggares åsikter om mitokondrie, transplantation, etik, teknik, bioteknik, genteknik, forskning, vetenskap, storbritannien, medicin, politik

Intressant

Ozonhålet ökar eller minskar?

Inför klimatkonferensen i Lima nyligen så kom nyheten att hålet i ozonlagret är på väg att läkas, tack vare Montrealprotokollet från 1987 som stoppade användningen av klorfluorkarboner CFC. Det måste tas med en nypa salt, för nyheten från NASA tar upp en liten förändring i nivån av ozonet och framförallt på norra halvklotet. Den stora skrämselhickan på 80-talet gällde ju hålet över Antarktis.

Ozonhålet är som störst under våren i Antarktis (våren stäcker sig från september till början av december) då starka västliga vindar börjar cirkulera runt kontinenten. Innanför denna polarvirveln faller halten av ozon med 50 procent i nedre delen av stratosfären. Fast det är svårt att se ett mönster i ozonhålet, två studier vid samma tidpunkt pekar på tecknen på återhämtning inte finns där och så sent som 2011 talade WMO om att hålet var rekordstort.

För forskningen vet inte hur stort ozonhålet över Antarktis brukade vara på våren före CFC-gaser började användas, bara att det varierar från år till år, eller hur mycket som gaserna spelar in. Det är svårt att säga i efterhand då det rör sig om så kort tid, förändringar kan ta längre tid än årtionden. Andra faktorer som vind, kyla, solaktivitet och förändringar i de allmänna vädermönstren över Antarktis spelar förmodligen också en viktig roll.

Vi måste tänka på att ljusförhållandena på våren så långt söderut på Jordklotet är samma som långt norrut. Det är mörkt den mesta tiden på dygnet och det över en kontinent som bebos av pingviner och några forskare. De sydligaste delarna av Patagonien och Nya Zeeland får kanske 12 procent mer ultraviolett ljus än normalt, vilket motsvarar nivåerna några hundra mil norrut. Hudcancer är vanligare förkommande norrut, fast hudcancern i Australien, Sydafrika och Sydamerika har en viktig riskfaktor: europeiskt ursprung. Rapporterna att grodorna dog visade sig bero på en svampinfektion som spridits från Afrika.

Montrealprotokollet var relativt lätt att förhandla. Det rörde sig om en specifik grupp gaser, med begränsad användning från ett begränsat antal tillverkare som ändå hade vettiga substitut på gång. De ekonomiska och sociala kostnaderna blev då förstås relativt låga. Politiken spänner ofta kärran framför hästen, för att sedan kunna peka på att det skulle vara den förda politiken som har åstadkommit förbättringarna.

Läs även andra bloggares åsikter om ozon, miljö, kemi, forskning, vetenskap, antarktis, montreal, politik

Intressant

Politikens smedja: en disruption av flödet

I serien Politikens smedja har vi följt tankesmedjans utveckling från en akademiliknande organisation i mitten av 1900-talet, till en publicistisk organisation på 1970-talet, till strategisk aktivism genom skapandet av olika Do tanks samt strumpdockornas genombrott de första åren på 2000-talet. Det är en miljardindustri. Nu befinner vi oss i mitten av 2010-talet och nya förändringar är på gång, kanske en fjärde generation börjar att ta form.

Tankesmedjornas rötter i det akademiska arbetssättet omvandlades av den andra generationen till att bli intellektuella produkter med lång hylltid. Det ska gå att plocka fram en gammal rapport eller bok och relativt enkelt börja använda den i samtidsdebatten. Internets genombrott betyder att materialet oftast hittas genom sökningar på nyckelord. Sakta, sakta så kliver idéerna in i samhällsdebatten. Trägen vinner, en skrift kan vara för klarsynt eller framåtblickande för sin samtid och få sitt genombrott först många år efter publiceringen.

Redan här finns det skäl att fundera på vilka antaganden som görs kring offentligheten på 2010-talet. Flödet, det snabba innehåll som media, bloggar, social medier producerar är inget som man googlar på i efterhand. Materialet är oftast avsett att konsumeras i ögonblicket, det är sällsynt att ämnet i en krönika kan tas upp många år efter publicering. Det kan vara svårt att hitta den där superintressanta Facebookuppdateringen som gjordes för några år sedan. Den snabba omsättningen präglar samtiden.

Den första och andra generationen upplevde i mitten av 2000-talet att deras kanaler drabbades av en aktiv IQ-förlust. Det blev svårare att få redaktionerna att täcka en ny publicering eller väva in materialet från en tidigare bok i flödet. Pressmeddelandet skickat före redaktionens morgonmöte blev allt mindre läst. Mer komplicerade ämnen började få allt mindre utrymme i en mediamiljö präglad av snabb matning för att kunna få in läsare till de egna hårt pressade nätannonserna. Mer om mediernas utveckling hittar du här.

Svaret är hyfsat tydligt, det är den tredje generationen som själva kliver ut i medieströmmen, skapar nyheter och själv driver publiken. Notera hur representanter för den tredje generationen kommenterar dagspolitiken, tidigare generationers företrädare har svårare för det. De är ju utformade för att bygga idéer som kanske kommer in och behärskar samhällsdebatten om 5-10 år.

Do tanks och sock puppets är en del av en bredare trend. Den av Handelsbanken ägda kanalen EFN är ett annat exempel (vi kan diskutera graden av framgång). Fler kan publicera sig i skrift, ljud och bild om inte annat på blogg eller i ett klipp på YouTube. Bloggposter eller filmer om ett ämne når ju inte ut till en publik på samma sätt som tidigare, men många bäckar små blir till slut en stor å.

Makten i medieflödet greps av den som kunde aggregera flödet. Google, Facebook och Twitter avgör genom sina algoritmer vem och vad som ska visas i flödet, vilket förstås ger slagsidor till det personliga. Bloggosfären kom och gick.

OK, så här långt är nog alla med. Fast om den tredje generationen kan skriva för flödet, så kan väl Big Content skriva för framtiden? Den disruptionen kan ske inom det som är den viktigaste målgruppen: beslutsfattare och opinionsledare.

Disruption är ett dumt slagord men även ett viktigt koncept, skriver Vox. Själva Vox är ett exempel på hur den här omvandlingen kan se ut från Big Contents sida. Tidskriften Nya Argus noterar också delar av skiftet när de ser att mediet bara blir en del av en större plattform. Hittills har det varit politisk tyckande som dominerat flödet, men det kan ändra sig.

Pdf-filen har varit tankesmedjornas livsblod på 2000-talet, då pdf-filen är den digitaliserade varianten av boken och rapporten. Man skrev en text, lade upp den som pdf-fil och drev sedan samma sorts kampanj kring den med pressmeddelanden, artiklar, medieframträdanden och seminarier som för döda trädvarianten. Det var snabbt och billigt, jämfört med papper, men tappade det kvarvarande stödet från infrastrukturen runt pappret av bokhandlare, bibliotek, samarbetspartners o.s.v.

"Det är inte mediet som är viktigt, det är budskapet" var svaret i slutet av 00-talet när utvecklingen först uppmärksammades, men problemställningen låg snarare i att genomslaget helt berodde på att pdf-en lyftes av redaktionerna.

Pdf-en har nog en fortsatt användning framöver, men den traditionella releasen möts av utmaningar. Big Contents aggregerade berättelser har sällan samma djup som en pdf, men om en beslutsfattares eller opinionsledares allt mer pressade assistent till ska hinna sätta in sig i ett ämne för att skriva en snabb kommentar eller policysammanfattning så fungerar det ganska bra.

Dessutom är aggregationen dynamisk, samlar ljud och bild likaväl som text och löper inte risken att tappa i aktualitet på samma sätt. Det drar nytta av de sociala mediernas intensiva engagemang. Läsaren kanske lämnar tidningen som plattform, för att få nyhetsartiklar och tyckande från länkar på Facebook och Twitter. Aggregationen lockar tillbaka läsaren från Google och sökmotorn. Genom datajournalistik, faktarutor och grafik kommer en störtflod av svar. Den svårare uppgiften blir att ställa frågor, men fram till dess kan mycket väl journalistikens politisering påverka sin omgivning även med tyngre innehåll.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, tankesmedja, media, bloggar, radio, tv, samhälle, facebook, twitter, google, teknik

Intressant