 |
| En skiss till en ny människokropp för artikel i Magasinet Neo nummer 2/2013 |
Uppstarten var mycket ambitiös, det skulle bli en djupare journalistik som gjorde användning av webben. Jag var något skeptisk till en tidning på papper, år 2006 var webben mindre men expanderade kraftfullt. Bloggosfären hade då sin storhetstid och det starkaste borgerliga varumärket var den digitala tidskriften Smedjan som precis lagts ned. Smedjan hade i sin tur räddats från nedläggning just genom att bli en de digitala pionjärerna år 1997. Det var svårt att finansiera två publikationer för Stiftelsen Fritt Näringsliv, särskilt med de nya kostnaderna för papper och distribution som Neo innebar.
Nicklas Lundblad gav mig det första uppdraget, att skriva om rymdfarten och möjligheterna för mänskligheten att åter ta sig ut i världsrymden. I november 2006 höll Elon Musk på att etablera sig som ett stort namn och SpaceX började nå en större publik. Rymden var inte längre "flaggor och fotavtryck" utan allt mer av handfasta uppdrag och affärer. Min artikel Tillbaka till rymden på Neos webbsite kom precis innan Christer Fuglesang blev den förste svensken i rymden. Inte nog med att rymdfarten lyftes som ämne, det gick också att ta upp en liberal rymdpolitik som gick på tvärs mot de gamla revirstriderna mellan Rymdstyrelsen och ESA. Dag Kättström som täckte rymdfärden för Svenska Dagbladet hakade på och tog upp debatten. Det var viktigt att Kättström och jag debatterade, att det fanns två sidor med olika idéer om hur rymdfart borde gå till, gav debatten en konstruktiv spänst. Jag skrev artiklar i Aftonbladet, Corren och The Local och gjorde ett framträdande i Sveriges Radio P4 Extra. ESA och Rymdstyrelsen blev så glada över att samhällsdebatten fick fart att jag blev inbjuden som gäst till deras vandrande utställning på Sergels torg för att se det första försöket att skjuta upp rymdfärjan som misslyckades. Sveriges Television bjöd in mig till direktsändningen av det nya startförsöket för att debattera med bl.a. dåvarande utbildningsministern Lars Leijonborg som nog var mest inställd på en PR-vinst för svensk rymdfart snarare än en hård politisk debatt. Sett i backspegeln så har ju New Space verkligen förändrat rymdfarten. Det en är omvälvande process, där också fler länder som Kina och Indien deltar i dag.
Min nästa artikel var i nummer 5 för år 2007, då jag besökte den 18nde konferensen om harm reduction, skadereduktionsmodellen, i samarbete med världshälsoorganisationen WHO och FNs HIV-initiativ UNAIDS. Det var alltså fråga om narkotika, knark. Ett alltid känsligt ämne men än mer så i mitten av 00-talet. Redaktören Peter Wennblad tänkte sig nog för när han läste min synopsis, men jag fick möjligheten att visa läsarna hur mycket debatten förändrats utanför Sverige. För att skaka om debatten lite innan artikeln kom ut i Neo skrev jag om skadereduktion i Aftonbladet. År 2007 var metadonprogrammen mindre utvecklade, sprutbytesprogram fanns bara i Lund och Malmö och syftet med dem var mest forskning. Det var mycket kontroversiellt att ta upp frågor om tobak och alkohol i samband med narkotikapolicy. Många aktörer som var för skadereduktion på sitt område var nämligen rädda att sammanblandas med narkotikafrågan. Det svenska snuset visade på ett alternativ till "quit or die" när det gällde cigaretter och rökning, men främst anade politiker exportmöjligheter. Artikeln om snusförnuftet var nog något år för tidigt ute i debatten. I dag omtalas ANT oftare som ett policyområde och marijuanalegalisering är en stor debatt i USA. E-cigaretten upprepar debatten om snus. Skadereduktion finns på samtidens politiska scen, inte minst efter att Portugal några år senare kunde visa på goda utfall för sin politik.
År 2009 bytte Neo ägare, de öppnade upp nya möjligheter.
Det första uppdraget från redaktör Mattias Svensson var riktigt kul att göra. Min artikel om kriminalteknik och forensisk vetenskap i nummer 6 år 2010 kom då TV-serien CSI var som mest populär. Det finns fortfarande en rätt stor övertro i svenska domstolar om vad tekniken kan och inte kan säga. Det ger skäl att vara orolig för rättssäkerheten. Jag försökte få igång dåvarande justitieminister Beatrice Ask i Expressen. Artikeln ledde till att jag blev bjuden att tala på olika sammanhang om forensik men debatten kom inte riktigt igång. Redan då kunde jag peka på en del allvarliga blundrar i amerikansk kriminalteknik, vilka sedan följts av fler och några allvarliga frågetecken kring vetenskapligheten bakom vissa tekniker. Det har påverkat svensk kriminalteknik också. Nu är frågan vad som kommer att hända Nationellt forensiskt centrum (NFC) när de sedan årsskiftet är en del av den centraliserade Polismyndigheten.
I nummer 4 år 2011 skrev jag om politiska djur. Artikeln blev mest politisk satir, efter att VD Andreas Ericson uppmärksammat kommentaren om "ivriga bävrar", fast det finns en lite djupare sida om vår samtids syn på det naturliga.
I nummer 6 år 2011 skrev jag en guide till pengar. Den tar upp fiat-valutornas värde och kontanternas gradvisa försvinnande. Två år tidigare hade en digital valuta, Bitcoin, lanserats av den kryptiske Satoshi Nakamoto. Det har funnits föregångare men Bitcoin har utmärkt sig genom att klara sig så länge. De digitala valutorna och betalningssätten har sedan dess tagit stora kliv framåt men allra mest har de förändrat miljoner människors liv i Afrika genom att förse dem med tillgång på finansiella tjänster som traditionella banker inte hade kunnat ge dem. Fenomen som crowdfunding skulle vara mycket svårare utan de förändringar som skedde i slutet av 00-talet. Det mest spännande med Bitcoin är dess Blockchain, den lär vi få höra om i framtiden.
År 2012 var det 50-års jubileum av utgivningen av boken Tyst vår av Rachel Carson. I nummer 1 gick jag igenom några av Carsons varningar och hur läget ser ut idag. Artikeln är kritisk mot Carson, både för hennes felbedömningar (t.ex. barncancerfallen ökade inte, de blev bara mer märkbara då så många fler barn överlever så länge att några hinner få barncancer) och att problem som fanns gick att lösa genom förhållandevis enkla åtgärder. Kemikaliedebatten finns kvar och dyker upp ibland. Det finns många myndigheter och aktörer som har intresse att driva på den och samhället saknar tyvärr ett bra alternativ till försiktighetsprincipen. Hade jag skrivit artikeln under 2015 hade jag skrivit mer om rationell riskanalys och Big Data.
I nummer 4 år 2012 lyfte jag frågan om försäljningsmonopolet på alkohol. Den amerikanska delstaten Washington avskaffade det året sitt försäljningsmonopol. Washington påminner om Sverige. Klimatet är kallt och fuktigt. Befolkningen är nästan lika stor, även om Sverige är glesare befolkat. Jordbruk, fiske, sågverk och verkstadsindustri som Boeings flygplansfabrik lockade många invandrare från Skandinavien. De tog med sig sin tudelade alkoholkultur av fylleri och nykterhetsiver. Det demokratiska partiet och fackföreningarna hade ett fast grepp om de politiska församlingarna. Washington var därför ett intressant jämförelseobjekt. Systembolaget finns ju kvar i Sverige men monopolets nyfunna kundfokus ställer frågor kring vilka folkhälsoambitionerna egentligen är bakom verksamheten? Verksamheten handlar mer om att få in intäkter från den breda allmänheten än någon speciell linje från den ursprungliga totalkonsumtionsmodellen. Det borde tala för ett nytänkande i alkoholpolitiken, men Systembolaget har ett betydande inflytande över politikerna och som aktiebolag är medborgarnas insyn över denna statliga verksamhet begränsad.
Reservdelsmänniskan i nummer 2 för år 2013 gav mig en fascinerande djupdykning i hur långt tekniken för proteser har kommit. Ännu är det mycket få som vill ersätta en fungerande kroppsdel med en protes, så fantastiskt anpassad är vår kropp av evolutionen att den teknik vi kan skapa inte hänger med. En höftled av ben står emot belastningen från att stå upp mycket bättre än en av titan! Frågan är hur länge det kommer att vara så och redan nu diskuteras hur en människa kan gå bortom det mänskliga.
Sist men inte minst, en av de artiklar som var mest utmanande att skriva. Platsjournalen 2034 för nummer 1 år 2014 är kanske den artikel som kommer klara sig längst in i framtiden. De yrken som jag tänkte ut kan nog vara fel, men tanken om vad som styr arbetsmarknaden en tid framöver och hur arbetet kommer att gå till har en god chans att stå sig.
Det blev mer än nio år för tidskriften, vilket är en lång tid i tidskriftsvärlden. Kanske borde man ha gått över till att vara digital någonstans för 4-5 år sedan och byggt en strategi kring det. Neo lade istället mer uppmärksamhet på papper än man tidigare gjort. Det är lätt att vara efterklok i och för sig. Vänstertidskriften Arena har kunnat göra både papper och webb bra därför att man har resurserna.
Båda ledningarna för Neo hade sina för- och nackdelar i sin politiska linje men än mer har nog nerven spelat roll för Neos öde. Den första redaktionella linjen blev inte så mycket latteliberal som dagspolitisk, då fick inte tidskriften förmågan att gå utanför en smal grupp och engagera fler läsare och därmed en bredare krets annonsörer. Den andra redaktionella linjen breddade sig genom att försöka nå fler i borgerligheten, problemet var det att borgerligheten i traditionell mening inte fanns längre som politisk kraft. Då fick man gå mycket långt in i en fråga där man väckte uppmärksamhet i samtiden, men den uppmärksamheten hade man svårt att kapitalisera på.
De artiklar jag tycker det är mest synd att jag inte fick tillfälle att skriva handlar om Neos ursprungliga tanke, att öppna upp nya idéer och koppla dem till nya identiteter. Det hade varit intressant att ta ett grepp på abstrakta termer som millenniegenerationen och automatiseringen och föra ned dem i vardagen. Det är teman som skulle visa att det går att göra en remix på marknadsekonomin och visa att det går att använda friheten på många olika sätt. Att anknyta till fler snarare än att bygga ett varumärke inåt.
Så farväl Neo och hej till ett mycket mer uppsplittrat och varierat opinionsklimat. Det finns det anledning att vara positiv till.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, samtiden, liberalism, konservatism, sverigedemokraterna, teknik, alkohol, rymden, narkotika, tobak, snus, djur, natur, biologi, pengar, ekonomi, bitcoin, internet, samhälle, systembolaget, kemi, kemikalier, risker, cancer, cyborg, protes, medicin, jobb, arbetslöshet, delningsekonomi, uber, airbnb, robot, automatisering
Intressant
Det blev mer än nio år för tidskriften, vilket är en lång tid i tidskriftsvärlden. Kanske borde man ha gått över till att vara digital någonstans för 4-5 år sedan och byggt en strategi kring det. Neo lade istället mer uppmärksamhet på papper än man tidigare gjort. Det är lätt att vara efterklok i och för sig. Vänstertidskriften Arena har kunnat göra både papper och webb bra därför att man har resurserna.
Båda ledningarna för Neo hade sina för- och nackdelar i sin politiska linje men än mer har nog nerven spelat roll för Neos öde. Den första redaktionella linjen blev inte så mycket latteliberal som dagspolitisk, då fick inte tidskriften förmågan att gå utanför en smal grupp och engagera fler läsare och därmed en bredare krets annonsörer. Den andra redaktionella linjen breddade sig genom att försöka nå fler i borgerligheten, problemet var det att borgerligheten i traditionell mening inte fanns längre som politisk kraft. Då fick man gå mycket långt in i en fråga där man väckte uppmärksamhet i samtiden, men den uppmärksamheten hade man svårt att kapitalisera på.
De artiklar jag tycker det är mest synd att jag inte fick tillfälle att skriva handlar om Neos ursprungliga tanke, att öppna upp nya idéer och koppla dem till nya identiteter. Det hade varit intressant att ta ett grepp på abstrakta termer som millenniegenerationen och automatiseringen och föra ned dem i vardagen. Det är teman som skulle visa att det går att göra en remix på marknadsekonomin och visa att det går att använda friheten på många olika sätt. Att anknyta till fler snarare än att bygga ett varumärke inåt.
Så farväl Neo och hej till ett mycket mer uppsplittrat och varierat opinionsklimat. Det finns det anledning att vara positiv till.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, samtiden, liberalism, konservatism, sverigedemokraterna, teknik, alkohol, rymden, narkotika, tobak, snus, djur, natur, biologi, pengar, ekonomi, bitcoin, internet, samhälle, systembolaget, kemi, kemikalier, risker, cancer, cyborg, protes, medicin, jobb, arbetslöshet, delningsekonomi, uber, airbnb, robot, automatisering
Intressant
