Debatten om artificiell intelligens har slagit igenom med stor kraft under året. Efter Nick Bostroms bok Superintelligence har det blivit pinsamt tydligt för många beslutsfattare och intellektuella att man underskattat hur stora förändringarna från superintelligent AI kan komma att bli.
Den tekniska Singulariteten, termen lånades från matematiken och fysiken, och den centrala tanken är när superintelligens utvecklats så finns det en händelsehorisont bortom vilken framtiden blir radikalt annorlunda från allt som funnits tidigare. Den är en teleologisk tanken som funnits, men inte alltid omfattas av transhumanismen.
Plötsligheten i den artificiella intelligensen intåg i samhällsdebatten ledde till en backlash. Stephen Hawking, Elon Musk och andra gick ut varningar som rätt tydligt passade in i mediedramaturgin för att bli det nya klimathotet. En stor existensiell risk men med vaga effekter. Vad de inte räknade med var att värsta möjliga framtid känns rätt skön för många. Det är jobbigt att själv behöva tänka, planera och skapa. Nu är risken att vi kastar ut barnet med badvattnet för att AI, som mördarrobotar, kan låta skrämmande men som forskningen inte är i närheten av. Ett stopp för forskningen riskerar att blockera många viktiga tillämpningar som vi inte ens visste om att vi kunde få.
Vi behöver klokare sätt att närma oss frågan än AI-apokalypsen eller nördarnas paradis, där AI antingen förgör oss eller frälser oss som en digital Jehova. Snarare behöver vi hålla koll på att AIs ofta rätt opersonliga funktioner kommer att förändra omgivningen för mänskligheten långt mer än så. AI är bokstavligen en omänsklig intelligens som byggs på mycket främmande erfarenheter.
Tar robotarna alla jobb och gör människorna onödiga? Svaret är att de kan göra det om vi låter dem göra det för att vi inte utvecklar människan själv. Förslag som medborgarlöner är problematiska dels för att många kommer att svårt att se hur låga deras medborgarlöner kommer att bli och dels för att lösningen känns statisk då den fryser samhället till samtidens läge. Där behövs en långt mer föränderlig inställning. Det finns ju ingen anledning att själv stå stilla i utvecklingen.
Läs även andra bloggares åsikter om ai, dator, robot, it, automatisering, singulariteten, historia, framtiden, transhumanism
Intressant
