En Nobel doft

Jag fick tillfälle att intervjua Nobelpristagaren Linda Buck om hennes forskning. Läs mer i intervjun En Nobel doft för Medium den 28 december 2015.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, nobelpris, intervju, medicin, lukt, luktsinne, doft, innovation

Intressant

Algoritmen som bestämmer, den gömda koden

Var går gränsen för vad en algoritm kan bestämma över? I Kina är de redan på väg att bli en del av det politiska systemet. Kombinationen av själv-lärande algoritmer och Big data, gör dem till oerhört kraftfulla verktyg. Men det är långt ifrån alltid klart vem som har kontroll över dem.


Programserien Den gömda koden intervjuar mig i Sveriges Radio P1 den 26 december 2015

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, internet, framtiden, algoritmer, politik, matematik, beslutsstöd, ai, kina

Intressant

Finna Dolda Ting och Äventyrsspel

Ett eget försök, Cities on the Edge

Två intressanta böcker att tipsa om är Äventyrsspel- bland mutanter, drakar och demoner Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson samt Finna dolda ting, en bok om svensk rollspelshistoria av Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis.

Äventyrsspel handlar om det företag som startade upp och spred rollspelshobbyn i 80-talets kommunalgrå Sverige. Genomslaget var enormt även jämfört med större marknader som Storbritannien, Frankrike och Tyskland.

Finna Dolda Ting är mer av anekdoter berättade av hobbyns utövare och spelens skapare om hur hobbyn tidigt kom över från USA, drabbades av några av de första moralpanikerna och sedan av den digitala revolutionen. Roll- och konfliktspel fick konkurrens av dataspel, DVD-filmer, levande rollspel, samlarkortspel och en ständigt större flod av populärkultur. Det inte minst då medierna öppnades upp. 

Hobbyn är inte historia. Föreningen Sverok har idag höga medlemssiffror. Organisationssverige främjar höga medlemssiffror för att betala ut bidrag, men självfallet har faktiskt många personer roll- och konfliktspel som hobby.

Böckerna är till för att tilltala nostalgin i läsarens egna erfarenheter, de är inte avsedda att vara avhandlingar i sociologi. Ändå går det att se att hobbyn passade väl in som förberedelse på den tjänstesektor och IT-bransch som började att ta en första form under det sena 80-talet. Det var många nya färdigheter som behövdes av samarbetsförmåga, informationsbearbetning, språkkunskaper, kommunikationsfärdigheter, projektledning, inlevelseförmåga och innovation. Hobbyn kunde erbjuda en kontakt med de färdigheterna vilket den svenska skolan inte alltid förmådde.

De flesta spelade för att ha roligt, om inte annat för att alternativen som enhetssamhället förespråkade var tjeckoslovakisk dockteater på TV eller de alltmer professionella och därför exkluderande politiska ungdomsförbunden, idrottsrörelserna och nykterhetsrörelserna. 

Popkulturen har i Sverige alltid kommit i kläm mellan kulturvänsterns stelbenta alternativ och bibliotekshögerns räddhågsna konformism. Roll- och konfliktspelen var en av de första och största populärkulturella massrörelserna och har gett en prägel på utövarnas liv.

Moralpanik har sedan dess blivit något av vardagssysselsättning. I brist på annat har många byggt en identitet på kränkthet och främlingsskap inför samtiden, men vi diskuterar sällan vad denna samtid innehåller. Några av de strömningar som idag utgör grunden för samtiden skapades faktiskt upp i båset på ett värdshus för länge sedan när en trollkarl plötsligt klev fram och erbjöd 10.000 silvermynt för att stjäla en drakskatt.

Frågan är vilken företeelse i popkulturen som innovationssamhället kommer att präglas av?

Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, kultur, innovation

Intressant

Israel – landet där innovation är nyckeln till integration

Israels ambassadör Isaac Bachmann skriver i Dagens Industri den 20 december 2015 om att Så löste Israel integrationen. Han refererar där till min skrift Integrationspolitikens förlovade land.

Läs även andra bloggares åsikter om israel, integration, emigration, samhälle, politik, invandring, teknik, forskning, innovation

Intressant

Dystopi för AI, om vi själva väljer det

Vi har ett problem med att endast de existensiella riskerna med Artificiell Intelligens diskuteras. Nästan så att AI har blivit en domedagsmaskin. Det är inte bara AI utan vi har sett det i rädslan för robotarnas frammarsch, experimenten med Higgs bosonen och nu även för CRISPR.

Rädslan för gentekniken har funnits länge, se vidare i boken Som egenmäktiga gudar. Vi har sett tillämpningar i laboratorier med CRISPR, men det är inte samma sak att göra förändringar av en jästsvamps genom och en människas.

Debatten har funnits länge och beror ofta på att både optimister och skeptiker ger tekniken i sig ett moraliskt värde. Berättelsen om Ikarus handlar nog mer om att pappa Daidalos borde ha förklarat noggrannare varför det är dåligt att flyga med vaxvingarna nära Solen, snarare än övermod och hybris. Tekniken förstärker tendenser som redan funnits där. Tekniken blir därför en symbol för trender i samhället, snarare än ett fokus för vad man vill genomföra med tekniken.

Om ser till Artificiell Intelligens eller gentekniken i sig, så är kärnvapnen fortfarande farligare. De farliga tillämpningarna är betydligt mer sannolika, då tekniken redan finns, än den hypotetiska användningen av tekniker vi inte riktigt sett början på. Snarare lägger vi ned för lite tid på att se vilka negativa effekter som en möjlig teknik skulle kunna lösa.

Läs även andra bloggares åsikter om ai, teknik, samhälle, etik, risker, risk, forskning, artificiell intelligens, genteknik, crispr, kärnvapen

Intressant

Framtiden och dess fiender, från science fiction till politisk vardag

Det vinnande argumentet i en svensk politisk debatt brukade vara att bjuda över sin politiska motståndare i anslag som partiet skulle fördela.

Den gamla politiska debatten om förvaltning av fördelning, har ersatts med en malande och kränkt debatt om migration och identitetspolitik som utesluter andra samhällsfrågor som inte diskuteras genom den linsen. Det beror på att de debatterna varit förhållandevis lätta att bygga en karriärplattform på, men också på att den politiska kartan har förändrats. De gamla politiska frågorna har åldrats. Flera har skrivit förtjänstfullt om läget, som boken Permissionless innovation av Adam Thierer och Johan Norbergs samtidsskildring Leva och låta dö.

Vi lever nu i den politiska omvärld som Virginia Postrel beskrev år 1998 i boken The Future and its Enemies (svensk översättning 1999, Framtiden och dess fiender) förklarar Bård Standal i en mycket intressant artikel i norska Dagbladet.

Standal pekar på frammarschen av genteknik som förändrar förutsättningarna för det mänskliga tillståndet, delningsekonomin, Big Data och automatisering. Teknikkonvergenser sker när genteknik, robotik, informationsteknik och neuroteknik alltmer går ihop. Till detta bör man lägga till globaliseringens genomslag och stora geopolitiska förändringar.

Då ser vi de politiska riktningar som Virginia Postrel tog ut. Det finns en sida där delar av reaktionär höger och vänster alltmer liknar varandra, i en rädsla för en mångtydig och flytande framtid. En annan sida, teknokraterna, vill försöka styra och kontrollera utvecklingen.

Logiken behöver inte hålla ihop, “invandrarna tar alla jobben och de lever alla på bidrag”, det viktiga i argumentet är att något har förändrats jämfört med de förväntningar som fanns på att morgondagen skulle se ut som gårdagen, i mer idealiserad bild. Det är en vision av försiktighet, begränsningar och låga ambitioner. Hur vi inte ska förlora det vi har, inte hur vi ska få det bättre. Någon borde ta kontroll och återställa samhället till hur det var tidigare, i Sverige till den tid när landet uppfattades som betydelsefullt och framgångsrikt. Problemet är att många förändringar inte berott på en aktiv politik, utan många små anpassningar till omvärldsförändringarna.

Dynamisterna ser istället att det är människorna som är lösningen och experimentets viktiga roll. Det är inte fråga om en rörelse. Dynamisterna går inte att samlas, skolas och slussas i ett ungdomsförbund eller en skribentskola. De är mer av en politisk strömning där människor kan kalla sig höger eller vänster beroende på vilka frågor som råkade intressera dem när de blev politiskt engagerade. Då är det också svårare att sammanfatta deras tankar i ett punktprogram med bredast möjliga uppslutning. Då de är lösningsorienterade så faller de utanför hejarklackarna, vilket blockerade dynamisternas “marsch genom institutionerna” på 00-talet. De traditionella organisationerna såg dem ofta som “loose guns”.

Det finns anledning att vara mycket orolig inför framtiden. Många var rädda efter det röda 70-talet att Sverige skulle vara förlorat för fria människor och fria marknader. De politiskt hotfulla krafterna på den tiden var inte i närheten av de mandat som Feministiskt Initiativ, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kunnat samla inflytande från. Än värre är tippningen i debatten det lyckats åstadkomma i reaktionärernas och teknokraternas favör. Standal har rätt i att socialstaten inte längre debatteras av högern och även vänstern förstår att mer pengar till staten inte är lösningen på alla problem, men det har skapat en rädsla för nya idéer överhuvudtaget. När idéer alltmer tryter inför förändringarna blir det svårare för partier och organisationer att artikulera vad man vill. Då blir man beroende av enskilda personer och att följa med strömmen.

Den krämiga cappuccinon i borgerligheten slog över i grevekonservatism. Många engagerade sig från början mer för att man tyckte illa om socialismen än för att man skulle gilla frihet och marknadsekonomi särskilt mycket. Standal sätter fingret på att omständigheterna av socialismens styrka (i vare sig socialdemokratisk eller marxistisk-leninistisk skepnad) ledde till snart hundra år av kärlekslöst resonemangsäktenskap mellan liberaler och konservativa.

De som bröt resonemangsäktenskapet i Sverige var de konservativa och Standahl fångar läget väl. De nykonservativa grundar sin konservatism på en känsla av främlingsskap för samtiden och kränkthet, inte på nationalkänsla eller historiens traditioner. Det gör den nya konservatismen långt mer benägen att styra och omforma “den lilla sfären” även av det familjeliv och civila samhälle som inte passar i deras sköra idealbilder.

Bård Standal ger även svenska läsare en viktig påminnelse om hur samtidens politik har omformats.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, framtid, liberalism, konservatism, liberalerna, sverigedemokraterna, innovation, kultur, norge

Intressant

Fokus Gruvindustrin

Läs om gruvindustrins automatisering och miljöförutsättningar i Fokus Gruvindustrin i Dagens Industri den 2 december 2015.

• I Miljöarbete i gruvans alla faser är en nödvändighet diskuteras förutsättningarna för gruvdrift. Gruvdrift påverkar miljön i vatten, sediment, jord och biota, men de största miljöskadorna är direkt relaterade med historisk gruvdrift. Med ett systematiskt miljöarbete under såväl som efter gruvans livstid och modern driftteknik, kan emellertid gruvnäringens miljöpå­ verkan minska och miljön återställas efter gruvans livstid.
• Profilintervjun med Peter Burman på Boliden handlar om hans arbete med automatiseringen av gruvindustrin. Som projektledare för Gruvautomationsprogrammet vid Boliden och aktuell med pilotprojektet för utveckling av 5G­-tekniken i gruvor, Pilot for Industrial Mobile Communication in Mining, PIMM berättar han om att det är möjligt att läsa mejl 1.000 meter under jord, om gruvans framtida robotar och svarta låda, samt hur intresset för gruvan och gruvteknik föddes.
• Automatisering länkar samma gruvan beskriver de senaste riktningarna inom utvecklingen. Genom att öka produktiviteten och förbättra säkerheten för personalen med automatisering stärks konkurrenskraften. Fler maskiner kopplas mot varandra i ett ”sakernas internet”.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, gruvor, kiruna, skellefteå, teknik, ai, intervju, luleå, ekonomi, automatisering, material, natur

Intressant

Geek Heresy takes a shot at silver bullets

It is not a question of more or less technology, rather about what technology should amplify or suppress in order to promote people’s aspirations. I review Kentaro Toyama's "Geek Heresy" in People Before Tech – Social Change & Digital Empowerment at Netopia on December 2nd 2015.

Läs även andra bloggares åsikter om IT, Afrika, Indien, Microsoft, böcker, bistånd, utveckling, innovation, mentorskap, recensioner, samhälle

Intressant

Nobelpriset, var är kvinnorna?

Nej, det blev inte några kvinnliga vinnare av Nobelpriset i fysik i år. Den senaste kvinnliga vinnaren är Maria Goeppert-Mayer som vann 1963. Goeppert-Mayer blev den andra kvinnan som vann fysikpriset, den första var Marie Curie som vann 1903...

Varför är det så få kvinnor som vinner Nobels fysikpris? Troligen en tidsfråga, som Matt Pertronzio skriver. Det finns få kvinnor på fältet till att börja med. Idag är fortfarande bara omkring 10 procent av fysikprofessorerna vid amerikanska och brittiska universitet kvinnor. Det har skett förändringar men långsamt, även jämfört med andra naturvetenskapliga grenar som t.ex. kemi.

Nobelprisvinnare är äldre forskare, särskilt vid vissa mycket prestigefyllda och tidigare välrepresenterade universitet. Dessutom har medelåldern bland pristagarna ökat, så det är ofta fortfarande upptäckter från 1970-talet som får priset.

Visst, som artikelförfattaren tar upp, så är inte Nobelpriset ett pris för lång och trogen tjänst. Det ska vara en bra upptäckt, men idag så kommer inte de stora upptäckterna tidigt i forskarkarriären. Nobelprisklassen kommer i medelåldern, sedan ska forskaren vänta in att Nobelpriskommittén hänger på i forskningens utvecklingslinje.

Wolfpriset i fysik brukar vara en bra temperaturmätare på vilka som kommer att få Nobelpriset. Tittar vi på de senaste vinnarna kommer vi inte se kvinnliga Nobelpristagare än på några år.

Läs även andra bloggares åsikter om nobelpris, fysik, historia, kvinnor, forskning, vetenskap

Intressant