Poängen med ett verktyg för brottsbekämpning är att det gör något bra, till en rimlig kostnad jämfört med alternativen. Installationen, underhållet och analyserna av tusentals övervakningskameror kostar mycket pengar. Miljontals kronor som skulle kunna användas till patrullerande poliser, polisbilar, kriminalteknisk utrustning, fångvård, belysning av mörka gator och så vidare.
Om bilderna från övervakningskamerorna är av god kvalitet är de till hjälp vid spaning och kan vara bevis vid en rättegång. Det är förvånansvärt sällan som övervakningskameror är till stor hjälp i brottsutredningar, mer förberedda och professionella brottslingar känner till att de finns. De maskerar sig eller slår ut kamerorna. Det gäller också att tekniken fungerar och är rätt inställd. Kamerorna är sällan av värde för att hindra brott just när de begås, poliser och väktare hinner sällan fram i tid.
Fullt synliga kameror på en plats kan vara ett sätt att driva bort brottsverksamhet från den, även om det resultatet kanske inskränker sig att den flyttar sig några gator ned, där det finns färre kameror. Problemet är att många synligt installerade övervakningskameror kan stärka intrycket att det här rör sig om ett dåligt område. Andra åtgärder, som t.ex. att städa platsen ordentligt, kan vara mer effektivt och ge en positiv förändring.
Att börja installera övervakningskameror är alltså bara början på säkerhetsarbetet, inte slutet på det. De måste kopplas till analys, mänsklig interaktion på plats och förståelse av sammanhang. Bara för att en kamera fungerar i ett sammanhang betyder det inte att fler kameror överallt gör nytta.
Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, teknik, psykologi, samhälle, kamera, brottslighet, terrorism
Intressant
