Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även en viss ekonomisk förmåga. Idag, i mitten av 10-talet, skulle få bära en t-shirt med en stor företagslogga på (kanske för något annat värde).
Slutet av 00-talet gjorde lyx folkligt, relativt sett. De stora modehusen satte sin logga på det mesta och tjänar idag mer pengar på det än själva kläderna. Allvar, pretentioner och substans kom tillbaka i kulturen, fast som modetillbehör för att uttrycka status. Den ekologiskt odlade maten visar att köparen har råd att tänka på sin kost.
Elizabeth Currid-Halkett skriver på BBC om oansenlig statuskonsumtion, en vändning från statuskonsumtionen. Artikeln är intressant då den pekar ut vad som anses vara statusbyggande idag. Det handlar som vanligt om USA, men det finns en global påverkan.
Artikeln tar nämligen upp att de rikaste köper mer av utbildning, pensioner och hälsa- och sjukvård snarare än nya lakan i siden, designerörhängen eller en smartphone. Den sortens konsumtion har alltid funnits hos de rikaste men nu är den än mer av en kulturell signal, en inträdesbiljett alla inte kan få. Ett exemplar av The Economist som sticker upp ur portföljen visar att läsaren minsann har haft råd med så mycket utbildning för att kunna förstå innehållet i tidskriften. Själva tidskriften är inte lika dyr som att skaffa sig medlen att förstå den. Andra företeelser som beskrivs, som att amma sina barn, handlar än mindre om en produkt utan där handlar statuskonsumtionen om att ha befunnit sig i de kostsamma sociala sammanhang där detta är norm.
Trenden kan innebära positiva effekter, att det blir "inne" att vara bildad, välmående och frisk även om artikeln ser det som negativt för att det förstärker skillnader i samhället. Alla kan köpa en flaska dyr champagne om de har pengarna, men alla kan inte ta till sig oansenlig statuskonsumtion även om de lägger ned mycket pengar. Fast å andra sidan kan det även bli för mycket av det goda.
Frågan är om nästa steg blir human enhancement, en förbättring av den mänskliga kroppen och sinnet?
Samtidigt är det slående att den oansenliga statuskonsumtionen sker på tjänster och sammanhang där 1900-talet instiftade de stora likriktande systemen för utbildning och sjukvård, som idag inte fungerar för att ge valmöjligheterna till att maximera antalet alternativ för individen och de grupper de bildar för att upptäcka och följa sin egen lycka.
Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, ekonomi, framtid, samhälle, sjukvård, hälsa
Intressant
