USA:s konstitution grundar sig på maktdelning, där presidenten måste arbeta med kongressen för att skriva lagar.
Det politiska läget har dock förändrats, och det normala är nu att kongressen i princip bara existerar för att godkänna budgetar och hålla utfrågningar av misshagliga branscher. Presidenten styr alltmer ensidigt genom dekret, snarare än att genomdriva lagar. Joe Biden satte rekord genom att utfärda 17 presidentdekret de första två dagarna i ämbetet, jämfört med Trump som utfärdade ett och Obama som utfärdade två.
Därmed inte sagt att Biden inte borde ha återkallat någon av Trumps verkställande order, men poängen är att om några år kan de komma en ny president och använda sin dekretsmakt för att sudda ut allt den tidigare presidenten gjorde.
Argumentet för användandet av dekretmakten är att polariseringen av USA:s kongress gör det omöjligt att driva igenom nya stora initiativ och få igenom kompromisser som tidigare. Dekreten är dock inte lösningen på problemen från det politiska landskapets polarisering. Det är en del av orsaken till polariseringen, och det är en viktig lärdom för fler länder än USA.
I ett välfungerande demokratiskt system vet du att ditt parti och din kandidat kan förlora ett val och att det kan innebära några förändringar eller medföra att en politik som du inte gillar beslutas, men insatserna når inte alla aspekter av ditt liv. Förändringarna, när de kommer, kommer att vara kompromissfyllda och inkrementella (det måste de vara i ett pluralistiskt samhälle).
Om du vet att nya makthavare som du inte har valt kommer att få en gränslös befogenhet över ditt och dina närmastes liv i en form av valmonarki med mottot Vae victis, så blir politiken oerhört viktig och polariserad genom att ingen är intresserad av kompromisser.
