Ngozi Okonjo-Iweala blir Världshandelsorganisationen WTO:s nya generaldirektör. Det kommer att bli många svåra reformer av organisationen. I början av 2000-talet verkade WTO vara framtiden när det gällde effektivitet i multilaterala organisationer. Den skulle erbjuda bred täckning av handelsregler, en stärkt tvistlösningsmekanism och utsikterna till ett forum där politiska oenigheter om handel regelbundet kan hamras ut. Det var det sistnämnda som visade sig vara ett kritiskt misslyckande.
När Kina blev medlem av WTO år 2001 så behandlades landet som en icke-marknadsekonomi. De bestämmelserna gjorde möjligt att hålla högre tullar, än om Kina hade ansetts vara en marknadsekonomi.
Bestämmelserna trappades ned och Kina fullföljde också en hel del förändringar. Problemet är att dessa åtaganden, som förhandlades fram under 1990-talet, var ofullständiga. De tog inte upp alla bekymmer som USA och andra länder hade vid den tiden, och de behandlar inte heller alla frågor som har dykt upp sedan dess, eftersom Kina har fortsatt att växa i betydelse som handelsnation. För att ta itu med dessa framväxande frågor krävs nya förhandlingar - och de har inte lyckats tillhandahålla nya regler. Det inte minst för att lösa dispyter om oklara regler, vilket den avstannade Doharundan skulle göra.
WTO domineras av USA och Kina (tillsammans står de för en femtedel av organisationens budget), men beslut sker efter konsensus mellan 164 medlemmar.
När WTO grundades fanns det ett tryck på länder att komma med och anpassa sig, annars hotades de med utestängning från den nya organisationen. Som Doharundan visade var det dock mycket svårt att nå enighet utan en sådan hävstång. Snarare verkar rapporteringen om valet av Okonjo-Iweala tyda på att fler medlemsländer vill lägga in sina egna favoritfrågor på dagordningen.
Snarare borde WTO hålla fokus på en minimal uppsättning frågor: Kinas subventioner, USA:s invändningar mot tvistlösningssystemet, och användningen av nationella handelshinder som vid Covid-19:s utbrott. Det skulle få tillbaka energin från GATT:s tidiga dagar snarare än dagens långbänk.
