Mats Johansson är riksdagsledamot för moderaterna. I boken Det nya kalla kriget,vart går Ryssland? jämför han sina minnen från tiden då Sovjetunionen stod mot Europa i det kalla kriget med dagens Ryssland. Vart är dagens Ryssland på väg?
Det är inte en överraskning av Mats Johansson anser att dagens Ryssland inte är en demokratisk stat, snarare har Ryssland visat sig långt mer utrikespolitiskt aggressivt under styret från Vladimir Putin och president Dmitri Medvedev.
Väst försatte en viktig chans att stötta reformarbetet, där president George Bush den äldre inte var riktigt intresserad av frågan.
Johansson pekar ut hur en nygammal KGB-elit, ”Siloviki”, petat bort både gamla kommunister och rika oligarker från makten. Med en rätt tom nationalistisk agenda har denna nya elit kunnat hålla uppe den ryska ekonomin tack vare höga råvarupriser, särskilt på oljan. Fram tills finanskrisen var det en växande ekonomi, men författaren påpekar att tillväxten främst handlat om den ineffektiva och korrupta statssektorns expansion.
I Det nya kalla kriget gör Johansson bedömningen att makten i Kreml är villig att betala priset för nytt kallt krig. Medlemsskap i WTO är inte möjligt, då Ryssland gynnar sina egna företag och inte strävar efter frihandel.
Johansson beskriver övergreppen mot journalister i Ryssland, och landet står inte för de internationella avtal man undertecknat om mänskliga rättigheter.
EU borde vara mer målmedvetet i sin politik mot Ryssland. Kreml har fått betala ett rätt lågt pris för att nå sina mål i Georgien. Snarast har Europa agerat splittrat då Tyskland och många andra länder är beroende av rysk gas för sin energiförsörjning.
Boken ger inga stora överraskningar. Johansson skriver sin argumentation och många läsare håller nog med honom. Kort och koncist, med fakta och argument.
Vilket är bokens fördel och nackdel. Johansson påpekar att det står en stor vit elefant mitt i det europeiska vardagsrummet. Det finnas något delade meningar om hur problematiskt dagens Ryssland är (ibland underskattar Johansson skillnaderna mellan Sovjetunionen och dagens Ryssland), men författarens grundtanke kommer vi inte i från. Just det kan också vara skälet till att bokens målsättning att uppmärksamma Ryssland riskerar att glida förbi. På samma satt som Rysslandsproblematiken glidit förbi EU, frågan är för stor att ta tag i.
Det är dock värt att tas på stort allvar, och att tänka en runda till på. Det finns det de som gör, menar Johansson och pekar på Finlands nära förhållande till NATO.
Läs även andra bloggares åsikter om ryssland, böcker, mats johansson, vladimir putin, kalla kriget, EU, Europa, politik, georgien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar