Läs mer i min artikel Kallboot av piratrörelsen i Netopia den 29 mars 2012. Rörelsen har hållit sig till det digitala och kunde komma till tals på egna villkor i media. De senaste åren har det varit tystare i debatten samt vikande medlemssiffror och verksamhet. Vad blev det av piratrörelsen?
Klara Tovhult, redaktören för antologin, ställer en träffsäker diagnos. Piratrörelsen har kraschlandat då den intellektuella debatten föll ifrån. FRA, ACTA, datalagringsdirektivet och fildelningen var symbolfrågor. Efter valet 2010 har rörelsen inte klarat av att formulera nya visioner. Samtalet fastnade i att reagera på andras handlingar inom symbolfrågorna. När rörelsen väl behövde finna egna lösningar saknades svaren.
Tovhult vill starta om den ideologiska debatten och åter uttrycka drömmarna och visionerna. Reboota piratrörelsen. Avsikten är klok men boken hade vunnit på att redigeras. Den spretar i stil och ämnesval, och balanserar ibland på den obskyra jargong som gjort piraterna svåra att förstå.
En del texter är mycket personligt hållna, andra texter hade kunnat utelämnas för att fokusera innehållet. Transhumanism (en ideologi om att människan med teknikens hjälp bör överskrida sina begränsningar) och 3D-skrivare (en maskin som kan skriva ut riktiga, fysiska föremål från dataprogram) är fascinerande ämnen men behöver mer utrymme för att förklaras.
Henrik Brändén skriver om att avstå från upphovsrätten för sitt verk, Kristina Andersson om att det finns alternativ som Creative Commons. Bra förslag, men fungerar de för alla branscher och kreatörer? Rasmus Fleischer skriver om flygplatsekonomin, att ekonomin inte är fri då regleringar styr konkurrensen. Intressanta frågor åsido, så finns risken här att tro att ekonomin måste vara en verklighetsfrämmande perfekt konkurrens. En informell ekonomi har också sina problem. Det blir särskilt tydligt när man försöker föra över tanken med allemansrätten till internet.
Spelregler, sedvänjor och praktiker förändras över tiden, nya maktstrukturer och teknologiska förändringar påverkar. Fast utvecklingen är inte så enkel som att en viss teknik måste leda till en viss användning. Snarare finns flera alternativa bruk av tekniken som inte behöver stämma med den bild av internet som formades på 90-talet.
På nätet kan vi också vara producenter, men inläggen i boken lutar åt att se användarna som konsumenter. Hos flera skribenter framträder en syn på nätet som kan liknas vid ett stort universitetet, komplett med frågan om hur ska allt finansieras. Den synen kommer från att internet byggdes upp som en allmän resurs och förutsätter hederliga aktörer i en betrodd omgivning.
En enskild användare hade inte så mycket att förlora på att dela med sig. Internetexplosionen öppnade upp nätet för ett kommersiellt massfenomen. Boken saknar diskussioner kring nya maktförhållanden; vem äger servern, det sociala nätverket eller nätbutiken och vad det får för konsekvenser för hur vi använder nätet.
Karl Palmås intressanta läsning av Eric S. Raymonds klassiska liknelse av ”katedralen” mot ”basaren” som företagsstruktur, snarare som en mjukvarustruktur, väcker motfrågor. De stora organisationerna har kunnat parera teknikens förändringar bättre än en samarbetande laptopsbärande kreativ klass som kunnat behöva upphovsrätten som verktyg.
Frågan om integriteten får lite utrymme. Piratrörelsens syn på öppenhet och anonymitet hade varit värda att utforska mer, både för att reda ut paradoxer som att konkretisera när integritet ska skyddas.
Statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker varnar Piratpartiet för att bredda sin sakpolitiska agenda. Det hade varit intressant att jämföra deras varning med etablerandet av kopimismen som religion eller avvisningen av Liberaldemokraterna. Vilka slutsatser borde dras av framgångarna för Piratpartiet i Berlin? De har ett vänsterpopulistiskt program som innefattar allt från legalisering av marijuana, medborgarlön, djurskydd såväl som klassiska piratfrågor.
Antologin tar inte upp det. Innehållet är hämtat från gamla blogginlägg och texter. Boken är en tidskapsel från ungefär tiden då piratskutan sprang läck, som först nu kommit på papper genom redaktörens enträgna arbete. En och en håller några av texterna ännu, dock inte för den sammantagna uppgiften att pumpa läns i piratrörelsens idédebatt. Vilket är synd, för diskussionen om internet rymmer så mycket nytt som ger vind i seglen.
Klara Tovhult, redaktören för antologin, ställer en träffsäker diagnos. Piratrörelsen har kraschlandat då den intellektuella debatten föll ifrån. FRA, ACTA, datalagringsdirektivet och fildelningen var symbolfrågor. Efter valet 2010 har rörelsen inte klarat av att formulera nya visioner. Samtalet fastnade i att reagera på andras handlingar inom symbolfrågorna. När rörelsen väl behövde finna egna lösningar saknades svaren.
Tovhult vill starta om den ideologiska debatten och åter uttrycka drömmarna och visionerna. Reboota piratrörelsen. Avsikten är klok men boken hade vunnit på att redigeras. Den spretar i stil och ämnesval, och balanserar ibland på den obskyra jargong som gjort piraterna svåra att förstå.
En del texter är mycket personligt hållna, andra texter hade kunnat utelämnas för att fokusera innehållet. Transhumanism (en ideologi om att människan med teknikens hjälp bör överskrida sina begränsningar) och 3D-skrivare (en maskin som kan skriva ut riktiga, fysiska föremål från dataprogram) är fascinerande ämnen men behöver mer utrymme för att förklaras.
Henrik Brändén skriver om att avstå från upphovsrätten för sitt verk, Kristina Andersson om att det finns alternativ som Creative Commons. Bra förslag, men fungerar de för alla branscher och kreatörer? Rasmus Fleischer skriver om flygplatsekonomin, att ekonomin inte är fri då regleringar styr konkurrensen. Intressanta frågor åsido, så finns risken här att tro att ekonomin måste vara en verklighetsfrämmande perfekt konkurrens. En informell ekonomi har också sina problem. Det blir särskilt tydligt när man försöker föra över tanken med allemansrätten till internet.
Spelregler, sedvänjor och praktiker förändras över tiden, nya maktstrukturer och teknologiska förändringar påverkar. Fast utvecklingen är inte så enkel som att en viss teknik måste leda till en viss användning. Snarare finns flera alternativa bruk av tekniken som inte behöver stämma med den bild av internet som formades på 90-talet.
På nätet kan vi också vara producenter, men inläggen i boken lutar åt att se användarna som konsumenter. Hos flera skribenter framträder en syn på nätet som kan liknas vid ett stort universitetet, komplett med frågan om hur ska allt finansieras. Den synen kommer från att internet byggdes upp som en allmän resurs och förutsätter hederliga aktörer i en betrodd omgivning.
En enskild användare hade inte så mycket att förlora på att dela med sig. Internetexplosionen öppnade upp nätet för ett kommersiellt massfenomen. Boken saknar diskussioner kring nya maktförhållanden; vem äger servern, det sociala nätverket eller nätbutiken och vad det får för konsekvenser för hur vi använder nätet.
Karl Palmås intressanta läsning av Eric S. Raymonds klassiska liknelse av ”katedralen” mot ”basaren” som företagsstruktur, snarare som en mjukvarustruktur, väcker motfrågor. De stora organisationerna har kunnat parera teknikens förändringar bättre än en samarbetande laptopsbärande kreativ klass som kunnat behöva upphovsrätten som verktyg.
Frågan om integriteten får lite utrymme. Piratrörelsens syn på öppenhet och anonymitet hade varit värda att utforska mer, både för att reda ut paradoxer som att konkretisera när integritet ska skyddas.
Statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker varnar Piratpartiet för att bredda sin sakpolitiska agenda. Det hade varit intressant att jämföra deras varning med etablerandet av kopimismen som religion eller avvisningen av Liberaldemokraterna. Vilka slutsatser borde dras av framgångarna för Piratpartiet i Berlin? De har ett vänsterpopulistiskt program som innefattar allt från legalisering av marijuana, medborgarlön, djurskydd såväl som klassiska piratfrågor.
Antologin tar inte upp det. Innehållet är hämtat från gamla blogginlägg och texter. Boken är en tidskapsel från ungefär tiden då piratskutan sprang läck, som först nu kommit på papper genom redaktörens enträgna arbete. En och en håller några av texterna ännu, dock inte för den sammantagna uppgiften att pumpa läns i piratrörelsens idédebatt. Vilket är synd, för diskussionen om internet rymmer så mycket nytt som ger vind i seglen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, böcker, kultur, media, piratpartiet, ekonomi, upphovsrätt, samhälle, internet
3 kommentarer:
Utvecklingen visar ju vad de flesta av oss visste redan från början: "piratrörelsen" var i stort sett en samling av ungdomar som inte ville betala för nedladdning av musik, film och spel. Ett antal smarta äldre personer och intellektuella som aldrig lyckats få någon offentlig uppmärksamhet hakade på och försökte fantisera ihop någon sorts "ideologi."
Sånt håller ju inte i längden och må vi snart se den officiella dödförklaringen av denna "rörelse."
Det har varit några anonyma svar på Karlssons inlägg men jag beslutat mig för att från och med nu bara godkänna kommentarer med namn.
OK, Bengt, jag anser att frågan är mer komplicerad än så. Jag fortsätter gärna diskussionen på bokrecensionens kommentarsfält
Skicka en kommentar