De argument som pekas ut i boken gäller fortfarande och EU har svårt att bryta status quo när det gäller GMO. Kampen kanske inte behöver vara så svår som t.ex. forskaren Pamela Ronald har visat, det kanske t.o.m. går att kombinera GMO med ekologisk odling.
Framstegen på andra områden har varit givande, men kanske inte så enkla som vi först trodde. Bioteknikrevolutionen har stött på problemet att vetenskapen nog behöver tänka igenom en gång till hur DNA och skräp-DNA fungerar.
Oavsett om det för närvarande kan finnas hinder för utvecklingen så är i slutändan frågan politisk. GMO har använts mer i u-länder, men det är uppenbart att argumentet "GMO fixar världssvälten" inte fungerar. Självfallet inte på de aktivister Som egenmäktiga gudar beskriver, men heller inte på vanliga konsumenter. Fördelarna måste vara mycket tydligare för att allmänheten ska vilja ta till sig biotekniken.
För debatten om genteknikens alla användningsområden är i slutändan en debatt om vad vi anser om fördelarna med tillväxt. En debatt om vad som egentligen avses med hållbar tillväxt och varför en uppfattning om naturens eller tänkta framtida generationers behov ska komma före nu levande människors. Hur ska vi se på tanken att samhället numer inte behöver konkreta bevis för att agera på tänkta miljöhot?
Läs även andra bloggares åsikter om bioteknik, politik, miljöpartiet, kristdemokraterna, växter, djur, natur, miljö, hälsa, eu, forskning, vetenskap
Intressant
