Ska vi vara rädda för högfrekvenshandeln, de fruktade börsrobotarna? Felix Salmon påpekar i en annan artikel han skrivit med Jon Stokes i Wired att högfrekvenshandeln började för att komma runt problemen med att de stora institutionerna använde sitt inflytande och personliga kontakter för att få bättre villkor på finansmarknaden.
Det är de snabba svängningar i marknaderna som mänskliga börsmäklare först inte hänger med i. De bitar av kod som kallas algoritmer ser nämligen marknaden som en helhet, som ett system, istället för som många enskilda värdepapper. Hjärnorna kommer före kontaktnäten, det lösgör snabbare, lättare, billigare och mer kapital till mindre riskkapitalister och affärsänglar.
Vi är ofta beroende av teknik som vi faktiskt inte vet hur den fungerar, så det är inte unikt för högfrekvenshandeln. Rädslan för krascher och tekniska problem, som de Wall Street upplevde redan 2010, kan motverkas med att ha ett fokus som är lite längre än några minuter.
Effektiva marknader är något vi alla tjänar på. Det var inte så länge sedan som värdepappershandel var monopoliserad, strikt styrd och inte vinstdrivande. Det var en tid då väldigt få finansiella innovationer tilläts och det var svårare för många företag att få kapital. Handeln med värdepapper vann på att rationaliseras.
Jonathan Hoenig (känd från Capitalist Pig) påpekar i How to kill a stock market att fler regleringar inte är lösningen, avsikten med att ha en marknad är att ta reda på rätt pris. Regleringar som handelsstopp och förbud mot att handla utanför vissa av finansinspektionen satta riktlinjer (robothandel kan innebära stor svängningar i priserna) fördröjer bara handlarna från att hitta rätt pris. Det ökar just den flyktighet och osäkerhet som reglerna skulle åtgärda, och ovissheten gör fler på marknaden rädda.
Priser säger oss något om läget i ekonomin, robotarna ger oss bara de goda eller dåliga nyheterna snabbare än tidigare. Det är nog bättre att tänka på varför nyheterna har varit så trista på sista tiden.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, finans, robotik, informationsteknik, samhälle, bank, börs, teknik, media
Intressant
Det är de snabba svängningar i marknaderna som mänskliga börsmäklare först inte hänger med i. De bitar av kod som kallas algoritmer ser nämligen marknaden som en helhet, som ett system, istället för som många enskilda värdepapper. Hjärnorna kommer före kontaktnäten, det lösgör snabbare, lättare, billigare och mer kapital till mindre riskkapitalister och affärsänglar.
Vi är ofta beroende av teknik som vi faktiskt inte vet hur den fungerar, så det är inte unikt för högfrekvenshandeln. Rädslan för krascher och tekniska problem, som de Wall Street upplevde redan 2010, kan motverkas med att ha ett fokus som är lite längre än några minuter.
Effektiva marknader är något vi alla tjänar på. Det var inte så länge sedan som värdepappershandel var monopoliserad, strikt styrd och inte vinstdrivande. Det var en tid då väldigt få finansiella innovationer tilläts och det var svårare för många företag att få kapital. Handeln med värdepapper vann på att rationaliseras.
Jonathan Hoenig (känd från Capitalist Pig) påpekar i How to kill a stock market att fler regleringar inte är lösningen, avsikten med att ha en marknad är att ta reda på rätt pris. Regleringar som handelsstopp och förbud mot att handla utanför vissa av finansinspektionen satta riktlinjer (robothandel kan innebära stor svängningar i priserna) fördröjer bara handlarna från att hitta rätt pris. Det ökar just den flyktighet och osäkerhet som reglerna skulle åtgärda, och ovissheten gör fler på marknaden rädda.
Priser säger oss något om läget i ekonomin, robotarna ger oss bara de goda eller dåliga nyheterna snabbare än tidigare. Det är nog bättre att tänka på varför nyheterna har varit så trista på sista tiden.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, finans, robotik, informationsteknik, samhälle, bank, börs, teknik, media
Intressant
