söndag 28 mars 2010

Gratiskultur på gott och ont

Jag recenserar boken Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor redigerad av Per Strömbäck i Sundsvalls Tidning den 27 oktober 2009. Läs mer i artikeln Gratiskultur på gott och ont.

Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor. Redaktör: Per Strömbäck. Förlag: Volante Publishing 2009.

Det går inte längre att ta betalt för kultur. Kostnaden för att producera och distribuera text, ljud, bild har sjunkit så mycket genom internet att kultur numer förväntas vara gratis. Det hävdar Chris Anderson i sin omtalade bok Free som kommer i svensk översättning i november.

Redan nu har Anderson fått ett svar i antologin Gratis? med ett föredömligt frågetecken i den annars så tvärsäkra debatten. Kommer allt som kan bli digitalt bli gratis? Är det en katastrof eller en befrielse för skapandet? Vilken typ av kultur gynnas?

Redaktör Per Strömbäck har samlat elva av samtidens mer tänkvärda debattörer, för att från skilda infallsvinklar nyansera frågorna och söka efter gemensamma lösningar. Det lyckas, och skribenterna ger en lärorik och engagerande genomgång av kulturdebattens historia, ekonomi och teknikfrågor.

Journalisten Andreas Ekström ser att gratis kultur blir beroende av sponsorer och välgörare. Då riskerar kultur och media den självständighet de fick med 1900-talets upphovsrätt, för mecenater kräver ett större inflytande över innehållet än kunder.

Författaren Isobel Hadley-Kamptz ser hur gränsen mellan kreatör och publik håller på att suddas bort. Skapare har alltid inspirerats av tidigare verk. Problemet med upphovsrätten är att den drar för skarpa gränser kring verket, och stänger ute det nya gemensamma skapandet på nätet.

Förläggaren Linda Skugge frågar provokativt om det någonsin gått att tjäna pengar på kultur, särskilt som så mycket pengar tas av mellanhänder och rättighetsägande företag. Det är först nu som den riktigt smala kulturen får en chans att nå en publik.

Martin Rolinski är popsångare på deltid. Intäkterna från musiken räcker inte till längre, för det går inte att konkurrera med gratis. Piratkopieringen riskerar att frysa förnyelsen i kulturen. De som var etablerade före den digitala miljön och de många amatörerna blir kvar, men innovatörerna som befinner sig i mitten av värdekedja har inte råd att utvecklas. Fast kanske ger han piratkopieringen för stor betydelse? Den globala konkurrensen om människors uppmärksamhet är så mycket hårdare idag.

Teknologen Daniel Johansson resonerar om att det inte går inte att stoppa tillbaka anden i flaskan, men ny teknik har hittills lett till en kapprustning mellan fildelare och upphovsmän. Genom att förstå nätets öppenhet, och styra om betalningar från exemplarförsäljning till användning, kan tekniska lösningar få dagens vilda västern att försvinna.

Sara Öhrvall går igenom nya ersättningsmodeller och hur medieföretag kommer att behöva komplettera sin producentroll för att tydliggöra mervärdet av produkterna för konsumenten.

Boken saknar tyvärr en essä om politik. Sverige är det land där upphovsrättsfrågor fått störst politiskt genomslag i världen, inte minst genom Piratpartiets framgångar. Politiken styr också statens mycket viktiga roll som finansiär av kultur och media. Skall den rollen utökas? Hur skulle det påverka kulturens innehåll?

Gratis? ger en del goda förslag; se kultur som en tjänst och inte som en vara, dra nytta av att internet är bra på att anpassa tjänster efter individuell efterfrågan. Boken debatterar vad som är en önskvärd kultur i det digitala samhället, och diskuterar först därefter teknik, juridik och ersättningsmodeller. På så sätt blir debatten mer konstruktiv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Intressant

9 kommentarer:

Leo sa...

Självklart går det att ta betalt för kultur - om man har rätt affärsmodell.

Rätt affärsmodell är inte korporativism, att jaga sina kunder med privatsnutar eller att nedmontera demokratin.

Olof Bjarnason sa...

Går det att ta betalt för kultur?

Fråga SF Bio. Eller Roskilde festival. Eller Nefertiti i Göteborg..

Waldemar Ingdahl sa...

@ OlofB

Ja, de är ju exempel på att det går att ta betalt för kultur. Frågan är i vilken utsträckning och vilka modeller som kommer att fungera?

@ Leo

Nej, den korporativa modell du beskriver är förstås inte bra. I längden kan ju inget system för att göra affärer upprätthållas om det inte har ett gott förtroende från samtliga parter. Frågan är vilka dessa andra affärsmodeller är? Några goda exempel?

Olof Bjarnason sa...

@ Waldemar

Modeller som går ut på att begränsa äganderätten hos enskilda (genom intellektuella monopol, som kopieringsförbudet, en del av upphovsrätten) är inte framtiden i alla fall.

Waldemar Ingdahl sa...

@ OlofB

Svaret om att allt är bättre än den sämsta vinkeln på dagens system leder inte riktigt framåt. Även i boken "Gratis?" var det svårt skribenterna att titta framåt, även om många gjorde bra försök.

Det hade nog behövts en politisk framåtblick i boken.

Det finns nog flera olika system som kan fungera väl i olika sammanhang, men är rädd att vi inte ser dem idag. Det skulle behövas mer av social Abstract Hacking som Karl Palmås hade kallat det.

Olof Bjarnason sa...

Abstract Hacking var nytt! Roligt uttryck. Förutom boken Gratis? som jag förmodligen kommer läsa one of these days, finns det något boktips du kan ge mig, t.ex. något Palmås publicerat?

Waldemar Ingdahl sa...

Googla på Abstract Hacktivism, Karl Palmås och Otto von Busch så kommer du att hitta en mycket intressant bok som de har skrivit.

Olof Bjarnason sa...

Tack!

Olof Bjarnason sa...

Bok beställd.