Titeln är en remix av Jaron Laniers bok You are not a gadget.
Det finns problematiska sidor av den frivilliga transparens som Joakim provar på, nu med att lägga upp sin DNA-sekvens.
Det handlar om var vi förhandlar vår öppenhet, så det är ingen lätt fråga Joakim Jardenberg tar upp. Den amerikanske filosofen Ferdinand Schoeman påpekar att vårt behov av integritet skiftar. Integritet för privatlivet är inte densamma som den integritet vi vill ha som medborgare. Där står integritet ibland mot öppenhet.
Ett problem som kan uppstå är redovisningsbarheten, hur sker det när någons DNA släppts fritt?
I slutändan bör ju Joakim få ha den rätten, men även rätten att avstå, och risken finns att vi ser den fullständiga öppenheten som ideal. Frågan blir när trycket från öppenhet kan bli för stort? När det går från att vara en möjlighet till ett tvång?
Läs även andra bloggares åsikter om genteknik, etik, övervakning, kriminalteknik, samhälle, dna, register, PKU, öppenhet
Intressant
2 kommentarer:
Min avsikt är just att jag *gör* så att vi får igång diskussionen. Precis så här. Och rätten att avstå - den trycker jag ju hårt på i min post.
Det är bra att starta en diskussion. Om du får igång den, så var det här sättet okej, om än inte det allra bästa.
Det kan vara nog svårt att ta upp frågan i det svenska samhället där den enskildes medicinska information anses vara landstingets
Kruxet är att öppenhetskulturen får problem i ett land där man skall uppge personnummer för att köpa en korv med bröd.
Redan inriktad på att den enskilde skall vara öppen med sin information till stora företag och myndigheter.
Snarare kommer vi i fler sammanhang behöva röra oss mot autentifiering, snarare än identifiering och lillebrorsamhällets öppenhet.
Skicka en kommentar