Är hypen över för bloggarna?

Jag skriver Är hypen över för bloggarna? för Newsmill den 20 november 2008.

Sociala medier är här för att stanna, men kommer att börja bedömas mer kritiskt. Det kan ge en ny journalistroll.

Borde inte en bloggare ha blivit nominerad till Stora Journalistpriset ikväll? Möjligtvis. FRA-debatten, debatten om hur europaparlamentarikern Marianne Mikko ville registrera bloggare, debatten kring IPRED-lagen. De nyheterna drevs av bloggarna och vissa mediabedömmare säger att ett skifte har skett till förmån för bloggarna.

De har en poäng, debatten gäller nu vilka som uppvisar bästa kvalitet. Visserligen har dagstidningen ett övertag, bara 10 procent av befolkningen läser bloggar. TV är ännu den vanligaste medieformen som ungdomar ägnar sig åt enligt Ungar & Medier 2008, även om nätet växer snabbt.

Fast för de mer nischade avdelningarna är konkurrensen redan tuff. Kultursidornas läsarsiffror brukar vara låga, och utgörs främst de som redan är intresserade. Där är dagstidningen redan i skarp konkurrens om dessa läsare med nätet. I USA innehåller många tidningar inte längre bokrecensioner, då de inte kan mäta sig med de mest populära boksiterna. Konflikten mellan att medierna skapas upp av en relativt liten, sluten grupp och en flytande massa av entusiastiska amatörer på nätet håller på att blekna. Mer brännande är, vad kommer nu? Ser vi även en mörk sida hos nätkulturen? Vad är en god journalistik i den digitala eran? Kan det vara att journalisten återuppstår?

Kulturparadigm evolverar fram, men evolution behöver inte betyda bättre, smartare och mer hälsosam. Det betyder anpassad till sin miljö. Det finns en risk att den digitala journalistiken får en sämre kontinuitet och kvalitet. Självfallet påverkas bloggarna av en relativ brist på kontinuitet och fördjupning. Den traditionella bloggen sköts av en skribent med mycket små resurser och ofta med begränsad tid. De har kunnat publicera insatta och högst relevanta texter, men det långsiktiga arbetet av att bygga upp kontinuitet och kvalitet är svårare. Vissa ämnen faller bort, då de är för dyra och komplicerade att bevaka.

Dagens mediastrukturer är ännu baserade på att skapa upp en konkret journalistisk produkt, annars får man inte betalt. Det är ett dilemma, och det är viktigt om vi vill få kvalitet och kontinuitet. Oftast har de skribenter som fått en viktig position i nätkulturen gjort det från redan etablerade positioner i mediasfären. Man kan blogga seriöst för man får betalt på annat håll. Inget fel i det. Tidigare arbetade en del kritiker på kulturredaktionen medan de skrev på nästa bok eller diktsamling för bokförlaget. Hierarkierna finns alltså kvar, fast i ny form. Då en mer nischad journalistik kan bli mer internrefererande, vore det bra att ge öppningar för lite mer otippade namn att etablera sig i nätkulturen.

Bloggarnas kris kan börja när vi bedömer bloggen efter sitt eget innehållet, och inte bara läser den i opposition mot gammelmedia. Genom just nätverkandet kan också dåliga standarder sprida sig. Ser vi inte upp, så kan contentkrisen drabba både dagstidningen och bloggosfären, särskilt då den svenska bloggosfären är beroende av kopplingar till gammelmedia via länkgeneratorn Twingly.

I boken Against the Machine anser litteraturkritikern Lee Siegel att nätkulturen även har en mörk sida vi inte diskuterar. Redaktörskap, analys och hantverket bakom intresserar inte läsare som är vana vid bloggarnas snabbhet och bekräftelse av den egna världsbilden. Då förs dessa inte över till det digitala mediet, och samhällsdebatten kan skadas av att vi saknar gemensamma referensramar.

Mediet är budskapet sade medievetaren Marshall McLuhan, men det är bara delvis sant. Mediet sätter ramarna för vad som kan sägas och för hur det kan organiseras. Det är inte automatiskt en förbättring att kulturdebatten förändras av nätet. Nätet kan bli för otillgängligt i långa och inträngande texter, så väl som för pratig och intim.

Medievetaren Mary-Rose Papandrea påpekade att processen på 1700- och 1800-talen att skapa upp vad som utgjorde begrepp som pressen och journalistiken var rätt lång och invecklad. Vi har bara sett trevande försök ännu till att diskutera medborgarjournalistik. Vad är det vi diskuterar mer specifikt? Var går gränsen mellan en elektronisk tidskrift, medborgarjournalistik och en ren åsikt? Sitter det i mediet eller hur journalistiken tillkommer?

Medievetenskapen ger oss inte riktigt entydiga svar, då forskningen tidigare riktades mot att undersöka medborgarjournalistik inom de traditionella medierna ramar. På den tiden handlade det om att läsare inbjöds att skriva om specifika områden, oftast på mediernas villkor.

Det behövs fler experiment i samarbete på nätet mellan professionella skribenter och amatörer, som den europeiska e-tidskriften Café Babel och den koreanska tidningen OhMyNews. Det är intressant att höstens trend har varit ihopsamlande siter som Newsmill, portaler som ArvidFalk och flera gruppbloggar med egen stil, istället för fortsatt fragmentering. Det är dags att börja se bortom konflikten journalister vs. bloggare. Formerna för vad som är god journalistik i de nya medierna måste också granskas och debatteras, precis som skedde med radio och TV. Både det hypade rosenskimret och domedagsprofetiorna över de digitala medierna håller snabbt på att spela ut sin roll, och den nya samhälls- och kulturdebatten behöver ta hänsyn till både teknik och stilistik för att kunna utvecklas.

Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, media, teknik, bloggar, bloggare, vetenskap, medborgarjournalistik, internet, sociala medier

Intressant