Torbjörn Fagerström levererar en salva i det långa kriget mellan främst forskarna och bioteknikföretagen å ena sidan, och miljöaktivistorganisationerna på den andra sidan om genteknikens användning i jordbruket.
Kampen om GMO har pågått länge, och Fagerström har många bra poänger om potatisen Amflora. Fast amflora är bara en försmak av när GMO för mänsklig föda kommer på tal. Problemet är att Fagerström tyvärr talar för trupperna, utan att kunna få med sig nya sympatisörer eller några miljöministrar och jordbruksministrar.
Visst handlar det om ovetenskap, det är värderingar och natursyn som driver motståndet mot GMO. Genom att tekniken i sig satts i centrum har det sällan diskuterats vilket jordbruk som gentekniken skulle användas till. Den amerikanska växtgenetikern Pamela Ronald har gett ett tankeväckande alternativ i sin bok Tomorrow's table.
Hur skall gentekniken introduceras? Det blir den allt viktigare frågan, och då måste företagen och forskarna börja diskutera system i ekologi och jordbruk, samt värderingar. Flammande appeller om ovetenskapens skymning väcker inte entusiasm hos vare sig politiker eller allmänhet, eller för fram ett bättre argument mot den extrema riskvärdering som idag omfattas i samhället.
Inte heller, som Pamela Ronald går in på i sin bok, att bara föra in gentekniken rakt av i dagens jordbruk. Där har hon nog en poäng, dagens GMO är anpassat för att fungera i rätt problematiska praktiker i jordbruket, som gäller bland annat spridningen av utsäde och jordarnas användning. Som även Fagerström nämner har dagens system främst gynnat några stora företag genom de komplicerade testerna.
Lösningen är förstås inte att förbjuda gentekniken, utan att forskarna börjar diskutera alternativen.
Läs även andra bloggares åsikter om genteknik, politik, eu, europa, eskil erlandsson, andreas carlgren, regeringen, kommissionen, forskning, jordbruk, monsanto, greenpeace
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar