måndag 24 februari 2014

Introverta narcissister

Introvert och extrovert kommer ursprungligen från Carl Gustav Jung som räknade det som energi, extroverta blir uppladdade av sociala kontakter medan introverta töms på energi i samma sociala situation.

Det har blivit lite fint att vara introvert, beskrivningen efter bland annat Susan Cain och hennes bok Tyst: De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns och gått från att beskrivas som inrutad och inflexibel till klädsamt eftertänksam och tillbakalutad. Den introverte är närmast en icke-konformistisk individualist, fast lämpligt nog beskriven som rätt så social. Plötsligt kunde inte folk få nog av att berätta för hela världen i sociala medier om introverta de var. Är det snarare en massa narcissister som nu låtsas vara känsligt introverta?

Introversion och extroversion är inte något absolut.  Vi är mer ambivalenta än så, det förstod redan Jung, som påpekade att båda extremerna hörde hemma på mentalsjukhuset. Blyg och introvert är inte samma sak, tittar vi på tester som Cheek och Buss skala för blyghet (RCBS) så finns det ett negativt samband mellan blyghet och narcissism.

Anklagelserna om narcissism är för drastiska, narcissistisk personlighetsstörning är sällsynt och har allvarliga symptom. Narcissism är annorlunda från vad som avses med introverta och extroverta. Snarare handlar det om att många uppfattat drag hos sig själva som kan tolkas som introversion, och det blir ett Barnum-uttalande. Cains bok kännetecknas av myten av det ensamma kreativa geniet som får så mycket stöd från den romantiska synen på skapandet som fortfarande finns kvar. Matt Ridley påpekade träffande att "idéer vill ha sex" och det behövs mer av samarbete och fokuserad kreativitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant