lördag 27 september 2014

Extropism på tröskeln till framtiden

De extropiska idéernas rötter finns i de många små grupper som på 1970-talet arbetade med så skilda frågor som livsförlängning, kryonik, rymdkolonisation, science fiction, datateknik och framtidsforskning. Under årens lopp hade medlemmar av dessa olika grupper uppfattat möjliga kopplingar och samverkansområden. Fler av dem började att undersöka om det även fanns filosofiska kopplingar och en gemensam syn på världen.

Boken Great Mambo Chicken and the Transhuman Condition av Ed Regis beskriver detta röriga, genialiska och excentriska innovationsklimat. Det är så vetenskapliga discipliner och tekniska utvecklingar ser ut innan de blivit kända och regelbundet studerade på universitet. Regis ger exempel som kryonik, nanoteknik och rymdturism, där författaren väljer att skildra de mer skruvade sidorna. Exempel på det är kryonikens första rättsliga problem och hur några av de nedfrysta huvudena försvunnit. Titeln hämtas från ett av rymdturismens tidiga experiment med att avla fram en stam av kycklingar som klarade av hög gravitation bättre.

En del saker i boken har åldrats mycket, att ladda ned filer och programvara från internet är knappast samma tekniska under som det var 1991. Mycket av det som var underground, lite knasigt och visionärt då är självklar vardag idag. Nanoteknik studeras i prestigefyllda forskningsprogram och kändisar köar för att få köpa rymdresor.

Filosofen Max More var viktig för att ge systematik åt idéerna, skapa upp de extropiska principerna samt ett lugnt och rationellt ansikte åt de mer radikala tankarna. Inspirerad av tänkare som Jeremy Bentham, Voltaire, John Locke och Adam Smith utropade han en ”Upplysning på steroider”. De tre tänkare som tydligt präglat Max More är FM2030, Ayn Rand och Friedrich Nietzsche. Från FM2030 hämtades framtidsvisionen och teknikfilosofin, vilken antog en tämligen rak och accelererande utveckling av 1900-talets teknologier. Från Ayn Rand hämtades den etiska individualismen, och även hennes romantiska syn att samhällsutveckling och teknikutveckling sker genom enskilda individers tydligt identifierbara handlingar. Friedrich Nietzsche bidrog med sin estetik, sin vilja till makt och konceptet övermänniskan som står över sin samtids moral, men det utelämnade Nietzsches askes och förhoppning att få förlora sig själv. I kombination med kontakter med BDSM-kretsar, tidiga ravepartyn, turboentreprenörerna i Silicon Valley, hackers och steganografer samt bodybuilders skapades en mycket kalifornisk filosofi som delar många rötter med Burning Man. Den fick namnet extropism, hämtat från boken ”The wounded sky” från 1983 av Dianne Duane, där hon beskrev ett möjligt nästa steg i den mänskliga utvecklingen. Inom termodynamiken används extropi som en metafor för något som står emot entropin, något som motverkar sönderfallet och ger en rörelse in i framtiden.

Extropy magazine gick från ett tryck på femtio exemplar 1988, som Max More och T.O. Morrow var tvungna att jaga folk för att bli av med, till att ha tusentals prenumeranter år 1997 då tidningen blev för dyr att trycka och gick över till webben. Samma år grundades Extropy Institute som organisation för att sprida och forska kring idéerna. E-postlistan Extropy startade 1991, den första hemsidan kom 1996. År 1994 hölls den första omtalade konferensen Extro-1, som beskrivits i en epokgörande artikel i Wired av Ed Regis.

Max More och hans hustru Natasha Vita-More (författare till det transhumanistiska konstmanifestet) samlade en krets av studenter, av Upwingers från kretsarna runt FM2030, AI-forskaren Marvin Minsky, nanoteknikens fader K. Eric Dexler, Wired Magazines grundare Kevin Kelly, astrofysikern Fiorella Terenzi som tonsatte stjärnorna och kallades för en blandning mellan Carl Sagan och Madonna av TIME magazine, forskaren Bart Kosko som sedan blivit känd för sin forskning om suddig logik och uppfinnaren Ray Kurzweil. AI-teoretikern Sasha Chislenko utvecklade tankar om en rekommendationsekonomi på nätet och mikrobetalningar som först senare satts i verket genom algoritmer. Chislenkos självmord år 2000 var ett avbräck för extroperna, delvis för att hans teorier om cyborgen, självexperiment och interaktivitet på internet inte vidareutvecklades men också för att man inte förutsett att död och självmord är förhållandevis vanligt förekommande – fastän tragiska – händelser i vilken gemenskap som helst. En genuint extropisk tolkning gavs inte, även om den befann sig inom räckhåll. De extroper som hade kapaciteten att analysera var för personligt inblandade.

En omläsning av boken Great Mambo Chicken pekar på några andra av extropernas problem. Nanotekniken hyllas som tillväxtmotor av politiker, men dagens teknik har väldigt lite att göra med K. Eric Dexlers vision av molekylära maskiner efter den hårda striden med Richard Smalley och resultaten på 2010-talet är magrare än vad många väntat sig. Rymden har fått en skjuts framåt genom New Space och Indiens lyckade resor till Månen och Mars, men det finns absolut inget som liknar en kolonisering av rymden med människor och produktion i omloppsbana. Rymdresenärer behöver kanske inte vara de rikaste bland mångmiljardärerna längre, men nog bör de vara väldigt ekonomiskt välmående. Kryoniken såg några mindre förbättringar i vitrifieringsprocessen, men det är fortfarande en teknik på gränsen till vetenskap, främst därför att ingen har återupplivats. Priset på att bli kryoniskt bevarad har inte förändrats. Sannolikhetsberäkningen ligger fortfarande på samma dåliga argument som tobakshandlarn har för att kränga lotter ”har man ingen lott så kan man inte vinna”. De grupper skulle vara intresserade av kryonik ställer den låga sannolikheten mot alternativkostnader. Kryonikerna missbedömde hur provocerande kryonik skulle bli för ett sekulärt och humanistiskt samhälle som har allvarliga problem med att förhålla sig till döden. Det är mer OK att dra ett argument om liv efter döden med ett ”because Jesus!”. Det är känslomässigt inte så utmanande då den troende ändå inte för ett argument som fungerar i samhällsdebatten. En pretention om vetenskapligheten i det här laddade ämnet möter däremot traumat med full kraft.

Många extroper satte likhetstecken mellan en given teknisk utveckling och de extropiska idéerna. Besvikelsen var märkbar, varför utvecklades det inga AI-datorer eller genetiska modifikationer? Det gav ett intryck att transhumanism var något som kunde tillämpas i en avlägsen framtid, efter Singulariteten, men inte i vardagens möten med tekniken, kropparna och institutionerna. Digitaliseringen av Extropy magazine har i efterhand beskrivits som ett misstag, då den elektroniska tidskriften inte kunde samla rörelsen på samma sätt.

En ny generation tog avstamp från ExI-konferensen 1999 och förde på allvar in frågor om bioteknik och bioetik. En akademisk transhumanism utvecklades och Ray Kurzweils teleologiska tankar om Singulariteten gjorde ett djupt avtryck även utanför rörelsen. Det var uppenbart i början av 2000-talet att extroperna inte var drivande längre. Extropy Institute lades ned år 2006. E-postlistan Extropy finns kvar men drivs främst av gammal vana och medlemmarnas personliga band.

Kontroversen kring fåret Dolly år 1997 gav chockvågor bland extroperna, när de märkte rent känslomässigt att samhällets elit tog avstånd och istället spelade på samtidens krav på nollrisk, autenticitet och kontroll. De extropiska vänskapskretsarna misstog i många fall omvärldens reaktioner på deras utanförskap som en negativ reaktion på de extropiska idéernas budskap. Många människor bedömer idéer efter vem som yttrar idén, hur det sägs och först därefter vad som sägs. Lite av det mesta som personerna i de kretsarna hade sagt, hade fallit i dålig jord. Den samtida, akademiska transhumanismen har en enorm fördel i allmänhetens öron av att yttras av professorer vid prestigefyllda universitet och av uppburna entreprenörer.

Transhumanismen smalnade av efter extroperna, kopplingarna till samtidskulturen och dess subkulturer söktes inte längre. Nätverksteori, hacking, självorganisation, konstnärliga experiment, kroppsmodifikation, de utvecklingsexperiment som skulle leda till koncept som DevOps eller ens queerteori var inte riktigt välkomna under den tidiga 2000-talet. Den utvecklingen skulle börja att ta fart på 2010-talets mitt.

Extropismen vidareutvecklades. Idéerna kunde inte stanna i 90-talet, men kan definitivt bidra genom sin myllrande mångfald och sin dynamiska optimism. BEST DO IT SO, som de hade sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Intressant

Universalism mot brutalism

Det görs mycket sökande efter mening i dessa dagar då liberalkonservatismen spelat ut sin roll. Ibland så förs tanken om den stora state...