
My rating: 4 of 5 stars
Jon Jordås, som tidigare gjort en dokumentär om utredningen av Palmemordet, tar i "Den sista boken om mordet på Olof Palme" ett nytt grepp om Sveriges mest omdiskuterade mordutredning. Det är ett intressant och välskrivet reportage som väcker nya frågor kring spåret efter den misstänkte "Christer A." och den gärningsmannaprofilering som gjordes efter skotten på Sveavägen.
Jordås lägger fram Christer A. som en trovärdig misstänkt, och som läsare är det svårt att inte fundera över hur detta spår kunnat förbises i så många år. Samtidigt visar boken tydligt hur svår utredningen faktiskt var. Jämförelsen med mordet på Anna Lindh är slående. Där kunde gärningsmannen lagföras tack vare DNA-bevisning, en teknik som helt enkelt inte fanns på 80-talet. För samtliga misstänkta i Palmemordet har teknisk bevisning saknats, vilket har gjort utredningen komplicerad.
Boken väcker också frågor kring utpekandet av "Skandiamannen". Var det ett sista, desperat försök att få fram en lösning? Jordås tycks mena det, och mycket talar för att det inte lyckades.
Språket är lättillgängligt, och boken engagerar även läsare som tidigare inte varit insatta i fallet. Den ger en intressant bild av Sverige i mitten av 80-talet, även om utrymmet inte tillåter en djupare analys av tidsandan. Det framkommer dock tydligt hur annorlunda landet var då – och hur vissa av polisens misstag påverkade hela utredningen. Jordås träffar rätt på flera punkter.
Men blir det här den sista boken om mordet på Olof Palme? Knappast. Fallet fortsätter att fascinera och lär ge upphov till fler teorier och granskningar framöver.
View all my reviews