Sostiene Pereira by Antonio TabucchiMy rating: 4 of 5 stars
Antonio Tabucchis "Påstår Pereira" är en lågmäld, men existentiellt laddad roman om en man som långsamt vaknar ur sin slummer. Sommaren 1938 i Salazars Portugal är kvävande, inte bara av hettan utan av censur och rädsla. Pereira, en överviktig och hälsomässigt nedgången kulturredaktör, lever i minnenas värld. Han skriver nekrologer, översätter franska följetonger och talar med sin döda och egentligen alltid frånvarande hustru. Hans vardag kretsar kring citronlemonad, omelett aux fines herbes och svettiga promenader genom Lissabon, och han tycks ha accepterat en tillvaro där han mest existerar snarare än lever.
Trots sin korta längd lyckas romanen rymma mycket – kärlek, svek, och den eviga frågan om hur man bör förhålla sig till livet. När Pereira möter den unge radikalen Monteiro Rossi och hans flickvän, börjar han sakta förändras. Han ser sin egen ungdom speglad i dem, minns sin tid som student i Coimbra, och börjar ifrågasätta sin passivitet. Hans beslut att hjälpa den unge mannen är både personligt och politiskt, delvis en önskan att agera fadersgestalt, men också en allt starkare insikt om att något måste göras.
Tabucchi var en framstående kännare av Portugal, och det märks. Berättelsen är koncentrerad till två korta sommarmånader, men som läsare sugs man in i stämningen, den tunga luften, de dämpade samtalen och den efterhand alltmer krypande känslan av övervakning. Samtidigt är det inte bara en roman om den tiden. Påstår Pereira ställer existentiella frågor som är lika aktuella idag: När blir tystnad ett medgivande? Hur länge kan man blunda för sin omgivning?
Tabucchi bygger skickligt upp Pereiras inre konflikt, och romanens form – en sorts rapport där allt "påstås" – skapar en känsla av osäkerhet, som om berättelsen i sig är ett vittnesmål som kan ifrågasättas. Det finns scener, där det känns som att Tabucchi hade kunnat utveckla vissa teman mer. Men när Pereira till sist väljer att handla, blir det en av de mest existentiellt laddade ögonblicken i boken.
Den som förväntar sig en klassisk thriller om motstånd kommer inte att få det. "Påstår Pereira" är en stillsam, eftertänksam berättelse om en trött och livsoduglig man som långsamt skapar sig själv på nytt. Bokens början är långsam, nästan så långsam att en läsare kan lägga ifrån sig boken.
En lågmäld men kraftfull roman om mod, självkänsla och att göra de val som förändrar allt. Det blir en stark fyra i betyg.
View all my reviews
