Italiens katastrofala banker och finanssektor sätt press på Europa. De reglerna för bail in vid bankkriser oroar många (även om bail in är rätt, att låna pengar till banker är en risk som du egentligen ska ta betalt för med ränta). Egentligen skulle Italien behöva göra en omgående sanering som Sverige gjorde med Securum under 90-tals krisen och som Spanien gör nu med Sareb. Kommer kommissionen att tillåta det?
Matteo Renzi har fått ett mer bekymmersamt läge än förra året även om hans kontroll över oppositionen finns kvar. Det är ett viktigt skäl till varför han bråkar med kommissionen i Bryssel, göra vinster på hemmaplan.
Hans politiska framgångar är fortfarande anmärkningsvärda. Reformen "Jobs Act" tog bort lagstiftningen som gjorde det nästintill omöjligt för företag med mer än femton anställda att avskeda personal. Lagar har stiftats för att förenkla regelverk och öppna upp energisektorn. Senatens antal medlemmar ska minskas från 315 till 100. Renzi har också börjat att rikta in många statliga program från penningbidrag till institutionerna till vouchrar för användarna vilket minskar tillfället till svinn.
Självfallet har Renzi gått på minor, av de planerade besparingarna på 16 miljarder euro har det hittills bara blivit 6 miljarder euro (ur en statsbudget på 700 miljarder euro). Det är med italienska mått mätt ganska bra genomfört, i ett land av enormt starka särintressen, kotterier och maffior.
Det kommer bakslag mot Renzis politik och han är inte mer politiker än att han ibland tar till valfläsk. Italiens problem med en fortsatt stel arbetsmarknad, låg produktivitet, högt skattetryck, byråkrati och rättsväsende i rigor mortis, enorm statsskuld och kollapsade banker är inget som blir löst i en handvändning. Det räcker inte att göra mycket bra ifrån sig med italienska mått mätt för Renzis regering. Det finns inga marginaler för Italien i dagens stormiga ekonomi.
Läs även andra bloggares åsikter om italien, finans, kris, politik, renzi, eu, europa, ekonomi, juridik, senaten, reformer
Intressant
