Friedrich A. Hayeks essä The Intellectuals and Socialism är fortfarande viktig läsning, lika relevant som 1949. Dels har fler intellektuella tagit till sig en preservationistisk ideologi, som går till angrepp mot frihet och fria marknader, dels är de ofta mer osynliga idag i de sociala mediernas flöden. Att de är mer osynliga betyder inte att de slutat att forma människors attityder och åsikter.Det är just Hayeks betydelse av ordet intellektuell som är viktig, någon som hanterar idéer i andra hand. Det betyder inte enligt Hayek att dessa personer är dumma eller okunniga, utan att de är mellanhänder för att sprida tankar, idéer och upplevelser till en vidare publik. De kan vara experter på ämnet de diskuterar, men behöver inte vara det. Oftast är de inte det.
När Hayek skrev tänkte han mest på läraren, journalisten, kyrkopastorn och den tidens mellanlager av idéspridare. Idag har de intellektuella mångfaldigats, och de behöver inte ens vara fullt så yrkesmässiga som Hayek tänkte sig.
För den intellektuelle är en nödvändighet i en komplex värld: hur ska man tolka finanspolitiken eller den senaste kökstrenden? Är Venezuela ett mirakel eller katastrof? Är Nobelpristagarens upptäckt något banbrytande eller mediokert. Det är sällan vi har så breda kunskaper.
Det är alltså fullt möjligt att experterna har en åsikt i en samhällsfråga men allmänheten har ingen aning om det. Det går att jämföra med professor Hans Roslings Tintinvärld och Bryan Caplans Myten om den rationelle väljaren. Under ytan kan det ofta vara fråga om hur väljaren tillåts att lära sig mer om ämnet och vem som gör urvalet. Det beror på att de intellektuella överför, filtrerar bort idéerna som de inte håller med om samt lyfter upp de åsikter som de själva håller med om. Då intellektuella sällan är experter, är de som Hayek påpekar, tvungna att pröva en ny tanke eller ny företeelse mot hur väl det passar in i med de idéer som den intellektuelle har sedan tidigare på området. Allt kan förklaras med en bakomliggande idé, frågan är om något nytt kan passas in i den bakomliggande förklaringen.
Idag är de stora idéerna inte så tydliga, då intellektuella sällan skyltar med etiketter, men efter en tids analys är linjerna ofta lätta att identifiera. Resultatet av det här pusslandet är den allmänna opinionen, tidsandan eller världsåskådningen som Hayek kallade den. Hayeks syfte med “The intellectuals and socialism” var att förklara hur socialismen formades, underhölls och förstärktes som idé. Trots att socialismen redan sett ett hundratal år av tämliga allvarliga teoretiska och praktiska misstag när Hayek skrev om den, kunde den förstärkas av de intellektuellas hårda gnet och hantverk.
Det förklarar också enligt Hayek hur vanligt folk kan drillas i abstrakta filosofiska och politiska idéer för att överhuvud taget kunna överleva i ett samhälle. Det formar vad som kan anses vara ett problem (“problemformuleringsprivilegiet” som författaren Lars Gustafsson så passande kallade det). De inlärda idéerna kan vara vaga, även självmotsägande eller så självklara att de inte kan tyckas kräva någon förklaring. Vem skulle driva skolor om inte staten gjorde det? Vem skulle bygga bilar om inte aktiebolag gjorde det? De frågorna rymmer en mängd antaganden.
Ett mycket viktigt påpekande som Hayek gör är betydelsen att ta fram nya idéer. Det räcker inte med att peta hål på motståndarens idéer, även om de är dåligt ihoptänkta eller motbevisade. Intellektuella kan ha satsat mycket på dem och särskilt i samtidens situation när de förstärker en stämning av utsatthet och kränkthet, kan de vara svåra att vända i sina åsikter. Praktiska svårigheter eller hål i teorin kan alltid bemötas med en förklaring framtagen på stället och som passar ihop med idéerna som helhet.
Det gäller istället att ta fram nya och mer tilltalande världsåskådningar och mycket riktigt blev Hayeks idéer grunden för den andra generationens tankesmedja. Här är det viktigt att lära av de preservationistiska intellektuellas arbete med att kunna formulera och placera sina idéer på centrala punkter i debattlandskapet.
Strumpdockornas framgångar som kommentariat och stödtrupp har varit missledande på kort sikt. Förändrar man inte idéerna runt om sig, så kommer man inte kunna ens upprätthålla de idéer som finns etablerade i samtiden.
För att citera Hayeks vän och trätobroder John M. Keynes från hans The General Theory:
... the ideas of economists and political philosophers, both when they are right and when they are wrong, are more powerful than is commonly understood. Indeed the world is ruled by little else. Practical men, who believe themselves to be quite exempt from any intellectual influence, are usually the slaves of some defunct economist. Madmen in authority, who hear voices in the air, are distilling their frenzy from some academic scribbler of a few years back. I am sure that the power of vested interests is vastly exaggerated compared with the gradual encroachment of ideas. Not, indeed, immediately, but after a certain interval; for in the field of economic and political philosophy there are not many who are influenced by new theories after they are twenty-five or thirty years of age, so that the ideas which civil servants and politicians and even agitators apply to current events are not likely to be the newest. But, soon or late, it is ideas, not vested interests, which are dangerous for good or evil.Läs även andra bloggares åsikter om politik, tankesmedjor, preservationism, globaliseringen, socialism, liberalism, samhälle, ideologi
Intressant
