Ghostbusters har spelats in på nytt. Den nya versionen av den gamla succén från 1984 har omgetts av en massa kontroverser på nätet. Kontroverser som inte motsvarar filmens betydelse.
Den gamla filmen från 1984 blandade en mängd element: den var äventyr, action, komedi, sci-fi och lite skräck. Den sorts breda blandning som precis började slå igenom på 80-talet. När vi tittar tillbaka idag så funkar den väl, men en del av skämten och uppläggen känns lite passé.
Det brukar sägas att Ghostbusters 1984 var en symbol för Reagan-eran. Det stämmer till viss del, det var en tid då småföretagandet kom igång. Fienden för spökjägarna är inte bara mesopotamiska ockulta väsen utan också en nitisk tjänstemän på USAs miljöskyddsmyndighet EPA. Det var teman som en del av filmens skapare delade som personlig ståndpunkt, men de var också påverkade av tidsandan, de förväntningar filmskaparna uppfattade hos sin publik. Filmen är inte en Pansarkryssaren Potemkin utan idéerna finns med i bakgrunden, inbakade i karaktärer och handling. Därför är det först senare som första Ghostbusters- filmen setts som politisk. Den betydligt sämre uppföljaren från 1989 saknar den rätta kemin mellan berättelse, karaktärer och tidsanda.
Ghostbusters 2016 blev kontroversiell för att spökjägarna spelas av kvinnor. Det kan vara en idé som fungerar för att få en ny spinn på en gammal serie, men att t.ex. följa Jane Bond på dödligt uppdrag istället för James Bond är bara början på författarens arbete, inte slutet. Den nya Ghostbusters-filmen ska egentligen inte blicka bakåt, första filmen har inte hänt i handlingen, men det märks att filmskaparna har blivit påverkade av kontoversen på nätet. Det inte bara för att huvudrollsinnehavarna från 80-talets filmer dyker upp i småroller, utan också att mycket i handlingen verkar jämföra sig med den äldre filmen. Ja, trollen på nätet kan vara jobbiga, men det är ju för dem som köper biobiljetten man ska göra filmen. Filmen i sig fungerar, den stora avvikelsen är inte könet på karaktärerna utan att humorn har förändrats sedan 80-talet. Humorn i de två filmerna känns besläktad, om än från någon generation senare av Saturday Night Live, så där blir den smakfråga.
Politiskt är nya Ghostbusters kanske mer medveten, bland annat för att sträcka ut ett långfinger åt trollen, men även för att den påverkas av sin samtid. Den här filmen handlar om att bli sedd och att bli trodd, men det är auktoriteten som avgör det. I den här filmen vet stadsförvaltningen om att det finns spöken, men låtsas inte tro på dem för att inte skapa panik. Erkännandet för spökjägarna är inte att de kan skicka en faktura till staden New York utan att staden New York ger dem bidrag.
Men varför behöver en Milo Yannopoulos bråka med Ghostbusters? Delvis därför att särskilt populärkulturen är en betydelsefull arena för samtiden, snarare än konsten. Men även delvis för att en internetpersonlighet behöver drama till sin egen person, snarare än att på allvar diskutera vilken politik som är praktisk.
Summan är att Ghostbuster 1984 och 2016 är båda medelbra filmer. Den från 1984 har åldrats något men är fullt sevärd, den från 2016 når inte upp till vara så spännande och rolig som den tänkt sig men är fullt sevärd.
Läs även andra bloggares åsikter om ghostbusters, film, politik, kultur, spöken, sommar, troll
Intressant
Den gamla filmen från 1984 blandade en mängd element: den var äventyr, action, komedi, sci-fi och lite skräck. Den sorts breda blandning som precis började slå igenom på 80-talet. När vi tittar tillbaka idag så funkar den väl, men en del av skämten och uppläggen känns lite passé.
Det brukar sägas att Ghostbusters 1984 var en symbol för Reagan-eran. Det stämmer till viss del, det var en tid då småföretagandet kom igång. Fienden för spökjägarna är inte bara mesopotamiska ockulta väsen utan också en nitisk tjänstemän på USAs miljöskyddsmyndighet EPA. Det var teman som en del av filmens skapare delade som personlig ståndpunkt, men de var också påverkade av tidsandan, de förväntningar filmskaparna uppfattade hos sin publik. Filmen är inte en Pansarkryssaren Potemkin utan idéerna finns med i bakgrunden, inbakade i karaktärer och handling. Därför är det först senare som första Ghostbusters- filmen setts som politisk. Den betydligt sämre uppföljaren från 1989 saknar den rätta kemin mellan berättelse, karaktärer och tidsanda.
Ghostbusters 2016 blev kontroversiell för att spökjägarna spelas av kvinnor. Det kan vara en idé som fungerar för att få en ny spinn på en gammal serie, men att t.ex. följa Jane Bond på dödligt uppdrag istället för James Bond är bara början på författarens arbete, inte slutet. Den nya Ghostbusters-filmen ska egentligen inte blicka bakåt, första filmen har inte hänt i handlingen, men det märks att filmskaparna har blivit påverkade av kontoversen på nätet. Det inte bara för att huvudrollsinnehavarna från 80-talets filmer dyker upp i småroller, utan också att mycket i handlingen verkar jämföra sig med den äldre filmen. Ja, trollen på nätet kan vara jobbiga, men det är ju för dem som köper biobiljetten man ska göra filmen. Filmen i sig fungerar, den stora avvikelsen är inte könet på karaktärerna utan att humorn har förändrats sedan 80-talet. Humorn i de två filmerna känns besläktad, om än från någon generation senare av Saturday Night Live, så där blir den smakfråga.
Politiskt är nya Ghostbusters kanske mer medveten, bland annat för att sträcka ut ett långfinger åt trollen, men även för att den påverkas av sin samtid. Den här filmen handlar om att bli sedd och att bli trodd, men det är auktoriteten som avgör det. I den här filmen vet stadsförvaltningen om att det finns spöken, men låtsas inte tro på dem för att inte skapa panik. Erkännandet för spökjägarna är inte att de kan skicka en faktura till staden New York utan att staden New York ger dem bidrag.
Men varför behöver en Milo Yannopoulos bråka med Ghostbusters? Delvis därför att särskilt populärkulturen är en betydelsefull arena för samtiden, snarare än konsten. Men även delvis för att en internetpersonlighet behöver drama till sin egen person, snarare än att på allvar diskutera vilken politik som är praktisk.
Summan är att Ghostbuster 1984 och 2016 är båda medelbra filmer. Den från 1984 har åldrats något men är fullt sevärd, den från 2016 når inte upp till vara så spännande och rolig som den tänkt sig men är fullt sevärd.
Läs även andra bloggares åsikter om ghostbusters, film, politik, kultur, spöken, sommar, troll
Intressant
