onsdag 10 augusti 2016

Pokémon är hopp och lek ute


Andreas Ekström på Sydsvenskan skrev år 2008 artikeln Varning för barn om moralpaniker och att den ständigt återkommande lösningen är Hopp och lek ute. Faror beskrivs på samma sätt som för 50-60 år sedan och lösningarna antas vara desamma. Snarare än dataspel har moralisk upprördhet blivit ett eskapistiskt opium för folket. Med tanke på hur stilla många av kritikerna Pokémon Go sitter borde de kanske också ägna sig åt hopp och lek ute?



Mark Tovey leder tankarna vidare, Pokémon Go passar inte in på att vara eskapism. Eskapistiska spel borde isolera från sociala sammanhang och Tovey påpekar att spelet också pekar på viktiga förhållande i världen. Det finns en ojämlikhet i hur naturresurserna, förekomsten av pokémon i ett område, är geografiskt fördelade. Det finns slump och bondtur som konkurrerar med meritokratin. Det finns dem som får fördelar genom att använda botar eller genom att hyra in poképrenörer och tränare, har man pengar kan man bli mycket bra. Det påminner om hur det ser ut i den virtuella världen Second Life.

Vi har bara börjat att se tillämpningarna av gameification spelifiering i arbete och samhällsliv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...