Jag vill bo i en uppkopplad Zvamp

Internet of Funghi - IoF?

Ända sedan Elias Fries grundade studiet av svampar på 1800-talet har vetenskapen kunnat finna nya svar på denna gåtfulla organisms frågor. Gentekniken har gett forskarna framgångar när släktskap som tidigare antogs på svamparters yttre likheter har bekräftats eller avslagits.

Än mer fascinerande är att svamparna, detta "naturens matsmältningssystem", även diskuteras som ett slags "internet". Världens största organism är en omkring 8.650 år gammal svamp i Oregon som format sig som ett nätverk. 

Svampar måste kunna bilda väldigt många olika enzym för att bryta ned sin varierade kost. Enzymen skickas ut ur svampen för att bryta ned organiskt material i närheten. De är så anpassningsbara att den sydamerikanska svampen Pestalotiopsis microspora kan leva på att äta polyuretan.

Svamparnas mycel som växer under jorden är ett mycket starkt material som forskare framställt tegelstenar av.

Forskningen kan inte ännu framställa ett resilient svamparnas internet för att sända information i ett resilient nätverk eller framställa nya kemikalier eller material från svamparna, men det finns många spännande och fantasieggande idéer i Paul Stamets bok Mycelium Running. 

Läs även andra bloggares åsikter om svamp, natur, forskning, vetenskap, bioteknik, internet, miljö

Intressant