Vi lever i en värld där återgången till det normala skulle vara problematisk. Tiden efter den stora finanskrisen på 00-talet har präglats av centralbankerna har tryckt historiskt mycket pengar. Europeiska Centralbanken ECB stödköper varje månad räntebärande papper från stater och företag till värdet av €80 miljarder, japanska riksbanken BOJ köper till och med aktier. För svenska företag spelar egentligen svenska politikers beslut rätt liten roll för deras utveckling på börsen, ECB och Fed långt mer.
Styrräntorna hålls mycket låga och i vissa fall är det även fråga om negativa räntor. Sveriges Riksbank har hållit räntorna negativa i nästan två år! Bengt Dennis ökända 500% varade trots allt bara i tre dagar.
Låga räntor gör att företags vinster ser bättre ut, och samtidigt så köper företagsledningar upp de egna företagets aktier på marknaden till höga kurser. Det ser ut som företaget är än mer attraktivt och aktieägarna blir glad, vilket ger högre bonus till ledningen. I USA än mer så, då det ger möjligheten att sänka de höga företagsskatterna. Allt mindre företag tar sig in på börsen, det även företag som kanske inte behöver kapitaltillflödet som en börsintroduktion (IPO) ger. S&P500, indexet över bolagen med störst handel av sina aktier, visar att de i dag köps och säljs för 17 gånger de intäkter de bedöms göra under år 2017.
Fast återgår inte räntepolitiken nu till det normala? ECB ska stödköpa mindre till från och med april och Fed höjde i december räntan i USA - den andra höjningen på 10-talet. Är vi på väg till det normala?
Det som talar emot det är just löften som Donald Trumps att börja spendera pengar på infrastruktur. Banker och finansinstitut har börjat att förbereda sig i tanken på att det inte kommer nya kvantitativa lättnader från centralbankerna så istället kommer staterna att börja att spendera mycket pengar, främst för att en hög inflation ska lösa deras skulder.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, samhälle, finans, bank, pengar, 2017, politik
Intressant
