Transhumanism, ethics and human rights

The new possibilities and threats from AI, surveillance, and new technology put us in a situation where we must deal with new kinds of ethical and political issues as well as a reorientation of human rights.

On 11 May 2017, Stockholm School of Theology (THS) organizes the conference Human-robot interaction: transhumanism, ethics and human rights. Click on this link for further details and registration.

I am invited as a speaker to give the perspective of the transhumanist philosophy What does transhumanism say about future possibilities and threats?

Läs även andra bloggares åsikter om transhumanism, teologi, etik, teurgi, robot, maskin, samhälle, forskning, vetenskap, teknik

Intressant

Postmodernism och nätverksteori

Postmodernismen var aldrig någon sammanhållen och programmatisk rörelse. John Swedenmark beskriver det i inledningen av en essä om Giorgio Morandi och "il pensiero debole". Samtiden är marinerad i postmodernismens olika strömningar, strömningar som gått vidare, och det har till och med funnits tillfälle att skriva retrospektiv över postmodernismen.

Ändå lever en "cartesiansk ångest" kvar över postmodernismen, där väl ofta kränktheten blir en pose. Ofta därför att postmodernismen först gjorde sig märkbar i en serie kritiker av moderniteten. Då sammanblandades den ofta med dekonstruktion av det modernistiska paradigmet, nämligen att det går att observera en övergång från kunskap från uppenbarelser i förmodern tid till modernitetens empiri över till postmodernismens epistemologiska pluralism.



Nu betyder ju inte epistemologisk pluralism att alla sätt att söka efter kunskap är lika varandra. Snarare understryker det vikten av att titta på flera olika metoder att nå kunskap för att kunna fördjupa sanningen och nå en djupare förståelse av frågan som ligger för handen. Vissa metoder att nå kunskap är mer tillämpbara eller värdefulla, men snarare än kunskapshegemoni råder det en slags kunskapshierarki.

Det är den postmoderna nätverksteorin, där det finns samband mellan olika sorters kunskap. Det kan vara mer intressant att studera hur "sanningar" förändras, än "sanningen i sig själv". Det visar också hur kunskap och metod är sammankopplade i nätverket, börjar man att nysta upp nätverken så faller båda. Vissa kunskapsnätverk är dock mer uthålliga än andra, både för falsifiering såväl som för teoretisk kritik. Det är därför postmodernismen ibland kan förvåna genom att använda rationella metoder, det är i kunskapsteorin som skillnaden blir tydlig.

Det finns tänkare som kopplar postmodernismen till det förmoderna, men snarare är den moderniteten som är närmare kopplad tankemässigt. Nätverksteorin är ett paradigmskifte som inte ska underskattas. Där brukar en mer avancerad kritik av postmodernismen fråga vad dessa nätverk är upphängda på, och då är nätverket ju bara upphängt på sig självt. Där blir "sanningar" provisoriska och öppna för tolkningar genom olika synsätt.

Alltså kallas postmodernismen för relativistisk, men att vara relativistisk är inte lika med relativism. Det blandar ihop teorins begränsningar med vad teorins ska representera. Kunskapsinhämtning är inte fråga om en diskret dikotomi, mellanfall förekommer mellan absolut objektivitet och absolut relativism. Det finns mellanstadier, eller omvänt, vi behöver inte se relativism som en extrempunkt; bortom det finns självmotsägande absolut nihilism.

Samtiden sägs ofta vara postmodern, vilket till viss del kan sägas stämma, fast en viktig fåra är snarare en form av cynisk objektivism.

Läs även andra bloggares åsikter om postmodernism, modernitet, samhälle, kunskapsteori, samtiden, filosofi, transhumanism

Intressant

Teknik, makt och mänsklighetens framtid

Waldemar Ingdahl ger föreläsningen Transhumanism och den möjliga människan för kursen Teknik, makt och mänsklighetens framtid den 9 mars klockan 17:15 i sal 12:129 i Blåsenhus, Uppsala. Kursen ges av The Centre for Environment and Development Studies, CEMUS.

Föreläsningen handlar om utvecklingen inom informationstekniken, biotekniken, nanotekniken och kognitionsvetenskapen och hur dessa går mot en teknikkonvergens. Hur utvecklades den transhumanistiska filosofin och vilka effekter har den haft för synen på människans förhållande till tekniken?

Läs även andra bloggares åsikter om transhumanism, teknik, biologi, forskning, etik, filosofi

Intressant

Transhumanismen, en rörelse av förändring

Orden börjar att dyka upp allt oftare. Singularitet, teknikoptimism, biohackare, livsförlängning, posthumanism och även transhumanism. Bland startups, på Reddit, bland forskare, bland politiska kommentatorer med en bredare överblick än till nästa val och även bland helt vanliga “svenssons”. Fram tills helt nyligen var de främst omtalade i mindre grupper av framtidsforskare (de som ser längre än hur pensionssystemet utvecklar sig till år 2030), teknikbloggare, en mindre andel forskare som just börjat nå seniora position och ett litet fåtal skribenter.

Det var i mitten av 00-talet som t.ex. innovatören och teknikdebattören Ray Kurzweil publicerade boken “The Singularity is near”, Aubrey de Grey började att nå ut i bredare kretsar med sina tankar om att forska en bot för åldrandet och vid Oxfords universitet grundades Future of Humanity Institute med sin långsiktiga framtidsforskning och katapulterade Nick Bostrom ut på den globala scenen. Självfallet gjordes mycket arbete av tidiga tänkare som FM-2030, Max More, Julian Huxley och så vidare, men 00-talet pekade på en popularisering bland de intellektuella. Det blev mer möjligt att ställa frågor frågor kring de teknologiska utvecklingar som började att visa resultat.

För bara några år gav sökordet transhumanism något hundratusental träffar på Google, idag är det nästan två miljoner. Det blev möjligt för bestsellerförfattare som Dan Brown att söka idéer på området och få dem hyfsat förstådda av en bred publik. Mediapersonligheter och kändisar som entreprenören och miljardären Elon Musk, ståupparen och debattören Joe Rogan och TV- värden Jason Silva “den virala videons Timothy Leary” kunde ta upp mycket av idéerna i ännu bredare sammanhang. Visst, det är en tid då de döva kan höra genom mikrochipimplantant, de lama kan gå med exoskellett och de döda kan väckas genom nedkylning.

En tid av omtumlande förändringen måste förklaras och beskrivas för att få ett bredare genomslag. Det finns fortfarande en oro hos en del som debatterar förändringarna i samhället och teknologin för att se till helheten. Singularity University är t.ex. inte förtjusta i att beskriva sin verksamhet med termen transhumanism, trots att en förändring för en miljard människor allt ofta handlar om radikala omvälvningar i hur människor lever.

Få andra termer har samlat frågeställningarna lika bra som transhumanism, särskilt för att om samtalet bara handlar om radikal livsförlängning, avancerad protesteknik, nootropika, biohackers, och så vidare var för sig så missas de viktiga kopplingarna mellan teknikerna. Utan artificiell intelligens troligen ingen fullständig förståelse av genomet. Utan en syn på hälsobegreppets förändring över årtiondena, ingen djupare förståelse av protestekniken. Därför har transhumanism blivit ett paraplyord för hur vetenskap och teknik förändrar det mänskliga tillståndet. Frågan är vilket ord som kommer att användas för att beskriva i vilken riktning och hur det mänskliga tillståndet borde förändras?

Läs även andra bloggares åsikter om transhumanism, samhälle, teknik, biologi, forskning, etik, filosofi

Intressant