Orden börjar att dyka upp allt oftare. Singularitet, teknikoptimism, biohackare, livsförlängning, posthumanism och även transhumanism. Bland startups, på Reddit, bland forskare, bland politiska kommentatorer med en bredare överblick än till nästa val och även bland helt vanliga “svenssons”. Fram tills helt nyligen var de främst omtalade i mindre grupper av framtidsforskare (de som ser längre än hur pensionssystemet utvecklar sig till år 2030), teknikbloggare, en mindre andel forskare som just börjat nå seniora position och ett litet fåtal skribenter.
Det var i mitten av 00-talet som t.ex. innovatören och teknikdebattören Ray Kurzweil publicerade boken “The Singularity is near”, Aubrey de Grey började att nå ut i bredare kretsar med sina tankar om att forska en bot för åldrandet och vid Oxfords universitet grundades Future of Humanity Institute med sin långsiktiga framtidsforskning och katapulterade Nick Bostrom ut på den globala scenen. Självfallet gjordes mycket arbete av tidiga tänkare som FM-2030, Max More, Julian Huxley och så vidare, men 00-talet pekade på en popularisering bland de intellektuella. Det blev mer möjligt att ställa frågor frågor kring de teknologiska utvecklingar som började att visa resultat.
För bara några år gav sökordet transhumanism något hundratusental träffar på Google, idag är det nästan två miljoner. Det blev möjligt för bestsellerförfattare som Dan Brown att söka idéer på området och få dem hyfsat förstådda av en bred publik. Mediapersonligheter och kändisar som entreprenören och miljardären Elon Musk, ståupparen och debattören Joe Rogan och TV- värden Jason Silva “den virala videons Timothy Leary” kunde ta upp mycket av idéerna i ännu bredare sammanhang. Visst, det är en tid då de döva kan höra genom mikrochipimplantant, de lama kan gå med exoskellett och de döda kan väckas genom nedkylning.
En tid av omtumlande förändringen måste förklaras och beskrivas för att få ett bredare genomslag. Det finns fortfarande en oro hos en del som debatterar förändringarna i samhället och teknologin för att se till helheten. Singularity University är t.ex. inte förtjusta i att beskriva sin verksamhet med termen transhumanism, trots att en förändring för en miljard människor allt ofta handlar om radikala omvälvningar i hur människor lever.
Få andra termer har samlat frågeställningarna lika bra som transhumanism, särskilt för att om samtalet bara handlar om radikal livsförlängning, avancerad protesteknik, nootropika, biohackers, och så vidare var för sig så missas de viktiga kopplingarna mellan teknikerna. Utan artificiell intelligens troligen ingen fullständig förståelse av genomet. Utan en syn på hälsobegreppets förändring över årtiondena, ingen djupare förståelse av protestekniken. Därför har transhumanism blivit ett paraplyord för hur vetenskap och teknik förändrar det mänskliga tillståndet. Frågan är vilket ord som kommer att användas för att beskriva i vilken riktning och hur det mänskliga tillståndet borde förändras?
Läs även andra bloggares åsikter om transhumanism, samhälle, teknik, biologi, forskning, etik, filosofi
Intressant
