Titta på programmet Idévärlden i Sveriges Television med beräkningsneurobiologen Anders Sandberg som debatterar med filosoferna Dorna Behdadi och Karim Jebari. Programmet är bland det bästa som sänts på svensk TV i fråga om Artificiell Intelligens men det finns en del att lägga till.
Debatten hamnar något för ofta i gemtillverkande AI och kraftfull AGI. Snarare visar de senare åren att problemen kring AI är djupare än att det inte finns tillräckligt med träningsdata. Frågan är om vi inte har kommit till kröken på hypekurvan?
Debatten om agensen drar upp för skarpa gränser mellan människa och maskin. Den debatten är gammal och går tillbaka till John McCarthy och Marvin Minsky som såg AI som en ersättning för mänsklig intelligens kontra synen som Norbert Wiener och J.C.R. Licklider förde fram om ett samgående av människa och maskin. Datorerna skulle förstärka människans förmåga till nya höjder. Det går att vara så fräck att säga att The Mother of all Demos avgjorde striden
För tekniken förstärker snarare än ersätter människan. Gränsen mellan mig och min smartphone upplöses. Det är något annat än att min smartphone tar över. AI stödjer konsumenterna mer än producenterna. Ekonomen William Baumols tanke att automatiseringen av högutbildade yrken leder till ökad efterfrågan av andra yrken verkar hålla. Då får produktiva arbetare råd att inte bara köpa fler varor och tjänster utan nya och mer annorlunda. Mänskligheten har troligen aldrig haft så många skickliga svärdssmeder eller konstvävare som idag. Vinsterna verkar också ha spritts ut.
Den av tekniken modifierade mänskligheten betyder inte mer av samma, eller en entydig utveckling beroende på utblick. Det ställer även större krav på den policy som behövs för att diskutera utvecklingen.
Läs även andra bloggares åsikter om artificiell intelligens, jobb, forskning, vetenskap, teknik, data, arbetsmarknad, politik, existensiella hot, risker, riskhantering
