Idag måste läkare främst lita på kroppens egna förmåga att läka. Det ligger bortom medicinens förmåga att lägga cellens beståndsdelar exakt där de borde vara. För det skulle det behövas atomärt precisa verktyg som kan arbeta på molekylnivå inne i kroppen. Nanomedicinen forskar på den sortens tillämpningar.
Nanomedicin skulle kunna eliminera störningar i ämnesomsättningen, minska omfattningen av farliga och dyra kirurgiska ingrepp och därmed förebygga miljoner för tidiga dödsfall. Problemet är att kroppen kan stöta bort nanomedicinen eller att den orsakar cellulära förändringar, som cancer.
Jie Zheng vid Texas University i Dallas visar i Nature Nanotechnology att nanomedicin i djurmodeller kan utformas för att samverka med kroppens egen avgiftningsprocess i levern. Det förbättrar träffsäkerheten för läkemedlet samtidigt som antalet möjliga biverkningar minimeras.
Förutom handfasta tillämpningar är det hoppfullt att forskningen har förändrats. Raphael Zingg och Marius Fischer pekar på att forskningen hittills försökt hålla sig till kända tillämpningar istället för att utforska nanomedicinens fulla potential för att möta osäkerheten. Det finns anledning att förbereda sig inom en nära framtid på att fler substanser går från preklinisk till klinisk forskning inom genterapi och regenerativ medicin.
