 |
| A Robot Is After Your Job; New technology isn't a panacea, artikel i New York Times, den 3 september 1980. |
Det var inte så konstigt att OpenAI:s nya chatbot, ChatGPT, skulle elda på debatten. Utvecklingen i sig är inte så ny, däremot behövs en ny förståelse för hur AI-utvecklingen kan göras säkrare.
En LLM är en typ av artificiell intelligens som har tränats på en enorm mängd textdata för att producera svar på ett mänskligt språk. Den “förutspår” vad som kan vara nästa ord i en viss inmatning. Om något är rätt kan den inte säga. ChatGPT är en välartikulerad killgissare. Det är därför som den ibland framstår som briljant, ibland som korkad. Sammanhangen i svaren pusslas ännu ihop av mänskliga användare.
Det finns de som säger att tekniken kommer att utvecklas till att bli fantastisk eller fruktansvärd. Det är inget nytt. Medierna lyfter ofta nya utvecklingar med braskande rubriker, eventuella konflikter förstärks gärna för att öka spänningen. Samma kan inträffa i andra sektorer.
Däremot så verkar riskerna med AI diskuteras mer specifikt än möjligheterna. Det är lättare att tänka sig att förlora jobbet till AI, att diskriminering förs in i datasystemen eller att den personliga integriteten hotas. Förutom de mer filmiska undergångsscenarierna framstår teknikpessimismen som mer underbyggd i samhällsdebatten. Techlash, att skriva upp de möjliga negativa sidorna av teknikutveckling, är välutvecklat idag. Det är svårare att se ekonomisk nytta och förbättringar av mänskligt liv, miljö och välbefinnande utspritt över tiden. Det inte minst när gårdagens mirakel blir vardagens livsnödvändighet. Se på hur svårt det kan vara att förklara riktigt hur mycket välståndet ökat över bara något årtionde.
Vilket är problematiskt. Den som har en teknikdeterministisk syn ser bara en linjär användning av en viss teknik. Då är det lätt att se just den tekniken som den avgörande för mänsklighetens utveckling.
AI är inte en enskild teknik, utan har flera åtskilda användningar och inriktningar. Lagstiftare tenderar att klumpa ihop teknologier och se dem som en distinkt industri. Det är som politikerna på 1910-talet skulle försöka att hitta på ett sätt att förutse och prioritera rätt bland alla de användningar som “förbränningsmotorsindustrin” skulle få. Ändå skulle de många olika tillämpningarna bli omvälvande för mänskligt liv.
På motsvarande sätt skulle vi behöva förutse riskerna och möjligheterna för hur vitt skilda användningar av olika AI-tekniker skulle kunna fungera inom alla upptänkliga samhällssektorer. Ett flertal användningar kan vi troligen inte kan ens tänka oss idag. För att skydda mot risker behöver teknik med många generella användningar, delas upp på dessa användningar. Då får lagar om produktansvar, försäkringar, normer och resolutioner ett riktigt genomslag. De blir kopplade till hur teknikerna används, och anpassar sig efter framtida möjligheter och risker. De tekniska framsteg kan vara imponerande, men samtidigt djupt mänskliga och formas även av sociala regler. Då spelar det roll vad beslutsfattare, techbaroner, forskare, teknikjournalister och vanliga användare gör med tekniken.
