Oljan från Deepwater Horizon läcker in i Mexikanska gulfen och hotar Louisianas träskmarker. Det är en miljökatastrof, men vilka omfattningar får den, och hur klarar naturen själv av olja?
När olja blir dyrare så letar företag och prospekterare på nya ställen. Då blir det svårare borrningar än i Mellanöstern. Deepwater Horizon var en av de största plattformarna för att borra på 10 685 meter. Det är ett nytt världsrekord i djup. Oljeborrningstekniken har gått framåt bara de senaste årtiondet, men Deepwater Horizon stötte förmodligen på en gasbubbla under havsbotten som exploderade. Borrning på det djupet är farlig, då det är svårt att förutse var gasfickor kan ligga.
Det låter självfallet hemskt med att 800.000 liter olja läcker ut varje dag. Fast om vi jämför med volymen på en simbassäng tar det tre dagar att fylla den. I ett område som Mexikanska gulfen har Deepwater Horizon bidragit med att läcka ut lika mycket olja som det läcker ut ur den oljerika havsbottnen naturligt. Lokalt kommer det bli svåra skador, men nog inte en global katastrof för hela ekosystemet i Mexikanska gulfen.
Olja bryts ned i naturen, det är ju ett organiskt ämne. Tidigare användes kemikalier för att skrubba rena stränderna, men risken är att boten blir värre än soten. Dispergeringsmedel kan spridas på oljan till havs.
Olja avdunstar i varma klimat och kan tunnas ut av strömmar och vindar. Havsmiljön tar hand om oljan på ungefär som en människas kropp tar hand om alkohol. Den bryts ned och deponeras i olika föreningar, ju mer sol, desto snabbare går det.
När oljan avdunstar bildas det klumpar, de klumpar som ofta visas på TV från stränderna. Hur de sprids är en fråga om vindförhållanden. Dessa klumpar kan existera under månader och år i öppna havet medan de bryts ned.
De guppande klumparna bryts ned till kolväte. Det kan vara farligt för djurlivet, men mikroorganismer och solljuset hjälper till att rena vattnet. Dispergeringsmedlet blandar upp oljan och vattnet mer, så att oljan sjunker till botten. Det kan rädda stränder och djurlivet vid dem, men risken är att djuphavsbotten får ta emot oljan, och dess ekosystem är känsligare för att slås ut. Väl på botten kan nedbrytningshastigheten av oljan stanna av nästan helt på grund av syrebrist, och tunga fragment olja bevaras inuti sedimenten i många år.
Så utsläppet i Mexikanska gulfen kan förhoppningsvis inte bli så illavarslande som det ser ut att bli. Mer illavarslande är det för president Barack Obamas energipolitik, då han precis gick ut med att fler oljeplattformar skall öppnas.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, olja, energi, louisiana, obama, usa, ekologi
Intressant
När olja blir dyrare så letar företag och prospekterare på nya ställen. Då blir det svårare borrningar än i Mellanöstern. Deepwater Horizon var en av de största plattformarna för att borra på 10 685 meter. Det är ett nytt världsrekord i djup. Oljeborrningstekniken har gått framåt bara de senaste årtiondet, men Deepwater Horizon stötte förmodligen på en gasbubbla under havsbotten som exploderade. Borrning på det djupet är farlig, då det är svårt att förutse var gasfickor kan ligga.
Det låter självfallet hemskt med att 800.000 liter olja läcker ut varje dag. Fast om vi jämför med volymen på en simbassäng tar det tre dagar att fylla den. I ett område som Mexikanska gulfen har Deepwater Horizon bidragit med att läcka ut lika mycket olja som det läcker ut ur den oljerika havsbottnen naturligt. Lokalt kommer det bli svåra skador, men nog inte en global katastrof för hela ekosystemet i Mexikanska gulfen.
Olja bryts ned i naturen, det är ju ett organiskt ämne. Tidigare användes kemikalier för att skrubba rena stränderna, men risken är att boten blir värre än soten. Dispergeringsmedel kan spridas på oljan till havs.
Olja avdunstar i varma klimat och kan tunnas ut av strömmar och vindar. Havsmiljön tar hand om oljan på ungefär som en människas kropp tar hand om alkohol. Den bryts ned och deponeras i olika föreningar, ju mer sol, desto snabbare går det.
När oljan avdunstar bildas det klumpar, de klumpar som ofta visas på TV från stränderna. Hur de sprids är en fråga om vindförhållanden. Dessa klumpar kan existera under månader och år i öppna havet medan de bryts ned.
De guppande klumparna bryts ned till kolväte. Det kan vara farligt för djurlivet, men mikroorganismer och solljuset hjälper till att rena vattnet. Dispergeringsmedlet blandar upp oljan och vattnet mer, så att oljan sjunker till botten. Det kan rädda stränder och djurlivet vid dem, men risken är att djuphavsbotten får ta emot oljan, och dess ekosystem är känsligare för att slås ut. Väl på botten kan nedbrytningshastigheten av oljan stanna av nästan helt på grund av syrebrist, och tunga fragment olja bevaras inuti sedimenten i många år.
Så utsläppet i Mexikanska gulfen kan förhoppningsvis inte bli så illavarslande som det ser ut att bli. Mer illavarslande är det för president Barack Obamas energipolitik, då han precis gick ut med att fler oljeplattformar skall öppnas.
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, olja, energi, louisiana, obama, usa, ekologi
Intressant
