Koestler kikar i evighetens nyckelhål

Efter författaren Arthur Koestlers död har få läst honom. Detaljerna kring hans död, hans ställningstaganden under det kalla kriget och den sista produktionens steg ut i pseudovetenskapen fick honom att tappa sin publik. Den senaste tiden har märkligt nog Koestler fått en förnyad aktualitet. Läs mer i min artikel Koestler kikar i evighetens nyckelhål i Tidningen Kulturen den 3 mars 2010.

Polisen i London fann den 3 mars 1983 två livlösa kroppar. Författaren Arthur Koestler hade svårt sjuk i Parkinsons och leukemi valt att avsluta sitt liv tillsammans med sin hustru Cynthia.

Den senaste tiden har det börjat att komma fram fler kulturnyheter med anknytning av hans minne. Föredrag hålls, tidskrifter tar upp hans liv, födelsestaden Budapest reste för någon månad sedan sin första staty av honom.

Främst är det litteraturvetaren Michael Scammell som väcker intresset till liv med sin nya biografi "Koestler: The Literary and Political Odyssey of a Twentieth-Century Skeptic". I tjugo år har Scammell forskat i materialet för den tjocka biografin, och ger en minutiös bild av Koestler och hans omgivning.

Koestler var en av efterkrigstidens mest inflytelserika intellektuella, och kunde fylla Carnegie Hall i New York med århörare. Hans roman "Natt klockan tolv på dagen" blottade stalinismens totalitära väsen för en hel generation, hans självbiografier engagerade läsarna, och hans vetenskapskritik väckte het debatt. Publiken utgjordes av både skolelever och intellektuella, det som brukade kallas den bildade allmänheten.

Efter sin död verkade Koestler glömmas bort, som en relik från kalla kriget. Formad av kafékulturen i sin ungdoms Wien, kunde han med skärpa ge sig i kast med ett brett antal ämnen utan någon yrkesmässig anknytning till dem. En sådan intellektuell amatörism sågs inte med blida ögon av hans samtids alltmer specialiserade kulturklimat. I sin kritik av reduktionistisk vetenskap tog han steget att ställa sig på parapsykologins sida. De mörka sidorna hos hans person med alkoholproblem, kvinnomisshandel och misstanken att han pressat sin fullt friska hustru att ta sitt liv, fläckade hans minne.

Koestler sågs som en typisk 1900-tals intellektuell drabbad av "absolutitis", som hänfört följde idéer till dess extremer, och där hans storhet bestod i att kunna nyktra till och framföra en nyanserad syn.

Delvis har samtidens syn förändrats. Det ses t.ex. i den tänkvärda essäboken "Timmarna vid fönstret" av David Andersson från 2006, där Koestlers skiften förenas till ett gemensamt tema av kamp mot reduktionism och totalitarism.

Scammell skildrar också Koestler som en välbehövlig skeptiker, främst när det gäller synen på moderniteten och att dess stelbenta syn på förnuftet, inte gett upplysningstidens idéer en mänsklig prägel. Biografin gör en riskabel betoning, som dock har förtjänster för att levandegöra Koestlers författarskap. Många av Koestlers centrala frågeställningar kring totalitarismens väsen har försvunnit efter Sovjetunionens fall. Inom vetenskapen har de fortfarande aktualitet.

Han var rädd att begränsningarna i vår biologi skulle begränsa oss till att bara titta genom evighetens nyckelhål. Mänsklighetens hopp låg i en medveten ansträngning av fri vilja. Denna strävan efter den fria viljans betydelse ledde honom ibland till felslut.

Han skapade upp en teori om intelligent design, där evolutionen följer en inbyggd mening istället för nydarwinismens blinda urval. I slumpens rötter i kvantfysiken försökte han finna en grund för parapsykologin, en förklaring bakom ordningen i universum. De idéerna föll efter att kaosforskningen gett förståelsen av att oordning är det normala medan ordning är ett undantag.

På många områden har Koestler fått viss upprättelse. Boken "Sömngångare" om astronomins historia beskrev hur forskare snarare än att söka nya sanningar ofta håller kvar vid gamla och finner belägg för dessa. Det inspirerade en ny generation vetenskapsteoretiker som Thomas Kuhn, se med nya ögon på hur forskning sker.

Tankarna kring hur kreativiteten fungerar är ännu läsvärda, likaså diskussionerna om vilken roll psykofarmaka skulle få för samhället i framtiden. Ett av Koestlers märkligaste projekt var att föra fram tanken på att erfarenheter i livet kunde förändra de egenskaper föräldrar för vidare till sin avkomma. Där har de senaste tio årens forskning om epigenetik pekat på att kraftfull påverkan från omgivningen kan förändra arvsanlagen, och föra vidare nya egenskaper på bara en generation.

Koestler kände att han levde i en tidsålder mellan en äldre vetenskaplig världsbild och en ny, obestämd framtid. Det kan vara just den obestämda framtiden efter Berlinmurens fall, som öppnat upp för kvaliteter i hans författarskap som tidigare inte togs upp. Den typ av kaféintellektuell som Koestler tillhörde, har fått sentida ättlingar på internet. Kanske upplever många samma kluvenhet som Koestler mellan tro och vetenskap, och när samma önskan att se vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om parapsykologi, kaosforskning, matematik, wien, ungern, budapest, vetenskapsteori, epigenetik, astronomi, böcker, michael scammell, kommunism

Intressant

Italy's Digital Conundrum

The dire issues of the Italian economy, judicial problems and political turmoil are reflected in the nation’s internet policy debate. The difficult development of the Italian web, a good showcase of the conflict of protecting privacy and third parties’ rights vs. safeguarding freedom of speech, and the rise to power of a new type of internet driven political movement provide interesting and thoughtful examples to the world. Read my Netopia Column Italy's Digital Conundrum of August 29th 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, politik, Italien, beppe grillo, berlusconi, bredband, wifi, ekonomi, demokrati

Intressant

Element 115 bekräftat, men var frågan rätt?

Idag upptäcks inte nya grundämnen, de hittas under mycket speciella experiment i laboratorier. Nu har ett forskningslag under ledning av Dirk Rudolph från Lunds universitet efter studier vid ett tyskt laboratorium kunnat bekräfta att Element 115 verkar finnas. Studien har precis kommit ut i Physical Review Letters, bakom betalvägg.

Unumpentium, som det supertunga elementet tillfälligt kallas, upptäcktes redan 2003 vid ett ryskt experiment. Här är en lättare genomgång om vad som gjordes. Det finns redan ett Element 114 och ett Element 116, grundämnena Flerovium respektive Livermorium. Processen att godkänna ett nytt grundämne kan ta många år, till och med årtionden.

Så, vad ska forskarna göra med alla de supertunga element? De existerar ju bara i några sekunder under själva experimentet? Isotopen Livermorium-292 har exempelvis en halveringstid på 0,0006 sekunder. Så kort är halveringstid betyder att de är mycket radioaktiva. Forskarna söker efter en "ö av stabilitet" i det periodiska systemet, om det finns en grupp av isotoper som klarar sig i flera sekunder innan deras atomkärnor faller samman.

Kommer kärnfysiken att få tillräckligt med vetenskaplig utväxling för forskningen om konstgjorda ämnen? Ger de en tillräckligt god förståelse av universums uppbyggnad eller är de nya grundämnena alltför rena laboratorieprodukter? Teorin inom kärnfysiken är att det kan finnas grundämnen med ett atomnummer på uppåt 300, det vill säga 300 protoner i atomkärnan mot Unumpentiums 115.

Det kan lära oss mer om universum. Ett av de första syntetiska grundämnena som framställdes var Teknetium som genom sin halveringstid på 4,2 miljoner år inte längre finns naturligt förekommande på vår planet. Däremot återfinns den i röda jättestjärnor.

Läs även andra bloggares åsikter om lund, element 115, unumpetium, vetenskap, forskning, fysik, kemi, kärnfysik, upptäckter

Intressant

Israel: extrem migration

I Sverige kan lära av Israels migrationspolitik i Svenska Dagbladet Brännpunkt den 23 augusti 2013 berättar jag hur Israel lyckades att klara av en extrem situation i början på 90-talet. Israel är ett land byggt på migration och som var tvunget att tänka nytt inför en förändrad omvärld. Sverige kan lära av Israels sätt att bemöta den situationen. För det handlar om att vissa sociala system klarar förändringar bättre än andra. Då blir det tydligt att mycket av samtidens samhällsdebatt aldrig handlade om invandringen egentligen, utan om en betydligt mer kortsiktig politik.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, invandring, israel, regeringen, socialdemokraterna, moderaterna, sverigedemokraterna, ekonomi, migration, samhälle

Intressant

Antibiotika i djurfoder utvecklar resistens?

Mycket intressant debatt om antibiotikaresistens ur veterinärsynpunkt i brittiska läkartidningen BMJ  Does adding routine antibiotics to animal feed pose a serious risk to human health? Artikeln är en debatt mellan läkaren David Wallinga och veterinären David Burch och rymmer en hel del argument som inte kommer fram i Sverige om jordbruket, djuruppfödning och antibiotikaresistens. Nu ligger artikeln bakom en betalvägg hos BMJ, men Keep antibiotika working har lagt upp debatten fritt på sin hemsida och kan läsas här.

Det är viktigt att antibiotikafrågan blir mer belyst, och betydligt mer omdebatterad. Mitt eget bidrag till debatten är rapporten Världens väntan på antibiotika.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, vetenskap, antibiotika, antibiotikaresistens, djur, jordbruk, samhälle, hälsa, medicin

Intressant

Dold inflation?

Finanskrisen verkar vara över, eller? Det finns en underliggande problematik i ekonomin. Ofta har krisen förklarats, som Jay Richards påpekar, med att dagens ekonomi skulle vara för komplex.

Snarare än att vara rädd för högfrekvenshandeln kan det vara bra att hålla ögonen på regleringarna, som Johan Norberg påpekar.

Det finns för mycket homogenitet och enögdhet på marknaderna, och det bidrar till bubblorna. Problemet är bara att de regleringar som alla kräver efter varje kris gör marknaderna ännu mer homogena, och då blir också kriserna så här stora.

Ett problem vi inte sägs ha sett är inflationen, som sägs nästan vara noll. Snarare beror det på hur den beräknas genom KPI. KPI jämför produkter som inte är jämförbara. Ett bord som gjorts av en möbelsnickare i Gnosjö är väldigt annorlunda ett bord som tillverkats av spånskivor i Kina. De är inte utbytbara och likvärdiga produkter för det man vill ha dem till.

Det borde snarare vara att mängden pengar i ekonomin mäter inflationen. När priser går ned så är det en indirekt skatt att centralbanken trycker nya pengar och håller fortsatt priserna höga. Löner går inte heller upp så fort som inflationen.

När priserna stiger så registrerar myndigheter som SCB dem som tillfälliga uppgångar, sjunker de så är de en tillfällig förändring som beror på effektiviseringar i ekonomin. Det är därför som ekonomins aktörer nu förväntar sig ständiga stimulanser. Ett bra steg skulle vara att inte jämställa KPI med att pengar minskar i värde.

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, pengar, inflation, politik, höst, kris

Intressant

Matkrigets skyttegravar

Vi äter väldigt mycket mer socker nuförtiden. Ofta är det relativt lätt att undvika men den ofta fräna debatten mellan hippa livsstilar skymmer att många har allvarliga problem med kosten. Läs mer i Sockerchock eller fettpanik?

Det fanns politiska skäl bakom att livsmedelsmyndigheterna experter rådde allmänheten till att ersätta fett med kolhydrater. Det var kopplingarna till miljörörelsen som gav politisk styrka till vissa rön forskningen tyckte sig se vid tidpunkten.

Det talas om medelhavsdieten men den betyder inte att äta sig igenom en italiensk restaurang till vardags. Den dieten baserade sig på vad fattiga fiskare och bönder åt i Kampanien efter Andra världskriget. Det var lite av allt, snarare än våra stora potioner av pasta och olivolja.

Fettets faror överdrevs och många experter och myndigheter har svårt för att säga att deras kostcirklar och pyramider inte stämde så väl med vad som verkar vara en mer hälsosam kosthållning. Många är också rädda för att en backlash skulle leda till en enormt ökad köttkonsumtion (fast fett behöver inte vara animaliskt) och en klimatkatastrof. Ett gott skäl att komma ihåg att forskare inte är allvetande och att om man kopplar mellan vetenskap och policyrekommendationer så tar gärna ideologin överhanden.

Fast fettförespråkarna går gärna till överdrift å sin sida med att tolka kostråden som en stor konspiration där läkemedelsindustri, livsmedelsindustri och myndigheter skulle vara inblandade. Fett har fortfarande en hel del problem i kosthållningen. Snarare än att rekommendera en diet skulle det vara bättre, och lättare, att tala om vad vi definitivt inte ska äta för att må bra.

Läs även andra bloggares åsikter om fetma, lchf, mat, politik, medelhavsdiet, kosthållning, barn, hälsa, folkhälsa, fett, kolhydrater, forskning, vetenskap

Intressant

Karteller på nätet

Nu har Adam Thierer och Brent Skorup skrivit ett intressant paper A History of Croyism and Capture in the Technology Sector. De tar de många bidragen och skatterabatterna som ges för att företag ska etablera sig någonstans, även om teknikföretag inte skapar så mycket jobb. De förklarar att anbudsförfaranden och upphandlingar måste skötas bättre, problemen med sunsets och vouchrar samt att politikerna inte bör delegera för mycket till tjänstemännen av att bestämma regelverket.



Silicon Valley brukade vara fristående från politiken. Teknikföretagen brydde sig inte om lobbying mot politikerna i Washington.

Det finns en sanning i den historieskrivningen, dels har mindre företag svårare att få ihop det kapital som behövs för att etablera en lobbynärvaro, dels fanns ett ideologiskt motstånd mot det. T.J. Rodgers kunde skriva Why Silicon Valley should not normalize its relationship with Washington, D.C. och det var en attityd som delades av fler företagare.

Politikerna sätter inte så mycket agendan, som att de samverkar med några av de största företagen. Ibland kan politiken fortfarande styra tekniksektorn. Ett exempel problemet med PRISM, då FISA-domstolens förhandlingar inte offentliga så vet inte riktigt företagen vad de andra har blivit ålagda att göra och kan inte organisera sig

En av de viktiga händelserna var nog när Microsoft sattes under press på 90-talet av konkurrensmyndigheterna. Microsoft är inte lika framstående företag idag som då, men det beror på tekniska förändringar (bland annat spridningen av öppen mjukvara) och inte på att Microsoft borde ha haft en armé av lobbyister. Nu har Google ledartröjan men det är ett företag som väcker än mer debatt, bland annat för sitt arbete med nätneutralitet.

Det är en onödig utveckling, som tur är fortfarande innovationstakten hög och det är bara de största jättarna som "normaliserat tillståndet" med politiken. Vi har alla att vinna på att nätet inte kartelliseras.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, internet, google, microsoft, apple, amazon, nokia, teknik, politik, usa, facebook, yahoo, regleringar, samhälle

Intressant

Naturkatastrofernas betydelse

Naturkatastrofer ofta används i samhällsdebatten som exempel på hur debattörerna vill att samhället skall eller inte skall se ut.

Intet nytt under solen. År 1755 drabbades Lissabon av en svår jordbävning, som engagerade den tidens främsta tänkare. Den franske tänkaren Voltaire blev så skakad att han slutgiltigt övergav optimismen, att allt som händer sker för något överordnat gott enligt de fysiska och moraliska lagar en tillbakadragen gud lagt in i skapelsen. Om nu gud var så god, varför skedde fasansfulla saker som jordbävningen i Lissabon? Voltaires tankar låg till grund för hans roman Candide.

Jean-Jacques Rousseau lade istället ansvaret för jordbävningen på människans bristande moral, och Immanuel Kant visade på det gryende vetenskapliga tänkandet i Europa. Kant skrev inte om moral eller världens beskaffenhet, utan om de konkreta omständigheter som gjort katastrofen värre, att Lissabon byggt på en lerig flodbädd.

Portugal styrdes vid den här tiden av markisen av Pombal, en man som var en av upplysningstidens viktigaste personer. Med rätt hårda nypor ville han modernisera landet, och jordbävningen gav honom möjligheten att omorganisera statsförvaltningen till att arbeta med räddningsarbete och att bygga upp staden. Det var en roll som inte dåtidens monarkier spelade, de brydde sig sällan om sina undersåtar. Ombildningen av den portugisiska staten efter markisens reformer befriade den även från den katolska kyrkans stora inflytande. Den moderna staten var sekulär.

Nu tog ju Portugals historia en annan riktning, men det pekar på att det inte finns någon inbyggd mening i naturkatastroferna. De tolkas utifrån det samhälle de inträffar i. Kanske att dagens jordbävningar och vulkanutbrott pekar på en ny öppenhet och sammankoppling via sociala medier, men det sker för att tillräckligt många människor väljer att se dessa möjligheter.

Läs även andra bloggares åsikter om historia, jordbävning, vulkan, frankrike, upplysningen, samhälle, förnuft, risker, portugal

Intressant

Maker revolution i 3D

Enrico Dini visar hur långt 3D-printer tekniken har kommit. Meningen är att Dini vill kunna använda sin modell av 3D-printer på månen, och använda måndamm, regolit. Tillsammans med ett bindningsämne går det att bygga allt av ingenting! Vanlig sand kan bli ett miljövänligt byggnadsmaterial. Inte konstigt att europeiska rymdstyrelsen ESA är mycket intresserade.



Tjejen som presenterar programmet i början visar på en något udda stil för vetenskapsjournalistiken :)

Så ser vi en revolution för 3d-skrivarna på gång? Kommer Stockholm Makerspace att bli en kreativ hub? Chris Anderson har skrivit boken Makers som bland annat handlar om 3d-skrivarna. I Svenska Dagbladet Under strecket tar jag upp hur tekniken utvecklats och sätter den i ett sammanhang där det behövs en killer app.



Det tycker inte Pelle Snickars i en skarp kritik av 3d-skrivarna och Andersons bok. Både boken och recensionen av den känns grunda. Tekniken för 3d-skrivare läggs ofta ihop med förändringar i produktionsprocessens löpande band, där 3d-skrivaren är en av flera tekniker som kan påverka. James Woudhuysen ger en relevant kritik, där 3d-skrivaren vare sig är en gimmick eller en revolution.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, framtiden, forskning, ekonomi, tillverkning, 3d, skrivare, samhälle, böcker, boktips

Intressant

Är Web 2.0 döende?

Det var den sjunde augusti 1999. Jag var rätt mosig efter flygresan från Stockholm och en natt av lite sömn på ett hotell vid av Telegraph Avenue i Berkeley, Kalifornien. Det var konferensen Extro-4 Biotech Futures: Challenges of Life Extension and Genetic Engineering som lockat mig över Atlanten (för fler intryck från Extro-4, se här) men det var självklart Silicon Valleys glänsande IT-bubbla som var huvudattraktionen.

Jag tog tillfället att stanna i San Francisco Bay Area för att lyssna och lära av vad de olika visionärerna hade att säga och för att förstå vart informationstekniken var på väg. Internet var färdigbyggt, nu skulle man bygga webben, skälen till varför vi skulle röra oss ute på internet.

Nu tänker jag från det jag såg i the Bay Area år 1999 att vi faktiskt är ikapp visionerna från Silicon Valley. Skiftet från desktop till mobilt bredband är genomfört. Det blev mobiltelefonen som muterades till en dator för att kunna kopplas ihop med sin omgivning i smart miljö (internet of things), öppna data för sökningar (förutsättningen för Google) och att det skulle drivas av sociala nätverk där användarna själva skapade skälen att vara ute på internet. Virtuella världar som Second Life slog inte genom.

Nu är det byggt, och troligen att även att standarden för sökmotorer, sociala medier och teknik är satt. En del företag kan nog växla, affärsmodeller kan utvecklas mer (se bara på hur Twitter plötsligt kom på att de inte hade en affärsmodell) men själva funktionerna är tydliga att se. Det kommer att gå att känna igen webben under ganska lång tid av 2010-talet.



När jag i år besökte Tel Aviv fanns jag mycket av dotcom-världens frenetiska skaparkraft på Rothschild Boulevard men det verkar som alla jagar på ungefär samma bollar, Emmanuel Sidea skriver ett reportage om Berlin där det känns ungefär likadant. Många av tidningarna för den som vill tjäna pengar genom e-handel, webbanalys och marknadsföring har börjat att koka soppa på en spik. Konkurrensen inom apptillverkningen är stenhård, men det går inte riktigt att komma ifrån gratisekonomin. Det känns som om vi närmar oss slutet av den era som började genom venture capital drivna start ups.

Hårdvarumässigt så slår vi i taket, inte för att Moores lag är fel men för att i de allra flesta fall får hårdvaran inte så tunga uppgifter längre. Mjukvarumässigt så gör vi ungefär samma saker som år 2007 fast med bättre upplösning och med fler funktioner. Det är svårt att bygga ett snabbt och pålitligt mobilnät som slår en trådlös uppkoppling.

Webben handlar om att ge betyg och att dela saker, platser och personer med sitt nätverk. Mjukvaran handlar om att visa upp vad du tycker om för dina bekanta och för den egentlige kunden: annonsören. Webben kan också handla om att sälja på postorder. Det är enormt mycket data som automatiserats för att egentligen göra rätt begränsade uppgifter. En del sociala nätverk som Groupon nådde sitt max, andra stoppades för att de som 23andMe alltför mycket hotade rådande uppfattningar. Visst går det att få ut mer effektivitet, men problemet är att automatisering också kan tränga ut mänskliga användare. Det är inte riktigt kul uppfattar användarna det som. Går det att sälja till botar?

Google, Facebook och de andra företagen äger kunden, annonsören. Det är viktigt i värdekedjan. Fast det är underligt att annonser fortfarande är den ledande affärsmodellen, som Robert Levine påpekar i sin bok. Hur mycket är annonsmarknaden egentligen värd, oavsett hur skräddasydda annonserna är?  Står vi på raden till ny IT-bubbla när plötsligt Google och Facebook möter samma verklighet som Linden Labs? Eller är vi nu på väg att gå in i Web 3.0?

Läs även andra bloggares åsikter om facebook, google, internet, historia, teknik, samhälle, ekonomi, web 2.0, web 3.0, twitter

Intressant