Snarare än att vara rädd för högfrekvenshandeln kan det vara bra att hålla ögonen på regleringarna, som Johan Norberg påpekar.
Det finns för mycket homogenitet och enögdhet på marknaderna, och det bidrar till bubblorna. Problemet är bara att de regleringar som alla kräver efter varje kris gör marknaderna ännu mer homogena, och då blir också kriserna så här stora.Ett problem vi inte sägs ha sett är inflationen, som sägs nästan vara noll. Snarare beror det på hur den beräknas genom KPI. KPI jämför produkter som inte är jämförbara. Ett bord som gjorts av en möbelsnickare i Gnosjö är väldigt annorlunda ett bord som tillverkats av spånskivor i Kina. De är inte utbytbara och likvärdiga produkter för det man vill ha dem till.
Det borde snarare vara att mängden pengar i ekonomin mäter inflationen. När priser går ned så är det en indirekt skatt att centralbanken trycker nya pengar och håller fortsatt priserna höga. Löner går inte heller upp så fort som inflationen.
När priserna stiger så registrerar myndigheter som SCB dem som tillfälliga uppgångar, sjunker de så är de en tillfällig förändring som beror på effektiviseringar i ekonomin. Det är därför som ekonomins aktörer nu förväntar sig ständiga stimulanser. Ett bra steg skulle vara att inte jämställa KPI med att pengar minskar i värde.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, pengar, inflation, politik, höst, kris
Intressant
