lördag 3 augusti 2013

Är Web 2.0 döende?

Det var den sjunde augusti 1999. Jag var rätt mosig efter flygresan från Stockholm och en natt av lite sömn på ett hotell vid av Telegraph Avenue i Berkeley, Kalifornien. Det var konferensen Extro-4 Biotech Futures: Challenges of Life Extension and Genetic Engineering som lockat mig över Atlanten (för fler intryck från Extro-4, se här) men det var självklart Silicon Valleys glänsande IT-bubbla som var huvudattraktionen.

Jag tog tillfället att stanna i San Francisco Bay Area för att lyssna och lära av vad de olika visionärerna hade att säga och för att förstå vart informationstekniken var på väg. Internet var färdigbyggt, nu skulle man bygga webben, skälen till varför vi skulle röra oss ute på internet.

Nu tänker jag från det jag såg i the Bay Area år 1999 att vi faktiskt är ikapp visionerna från Silicon Valley. Skiftet från desktop till mobilt bredband är genomfört. Det blev mobiltelefonen som muterades till en dator för att kunna kopplas ihop med sin omgivning i smart miljö (internet of things), öppna data för sökningar (förutsättningen för Google) och att det skulle drivas av sociala nätverk där användarna själva skapade skälen att vara ute på internet. Virtuella världar som Second Life slog inte genom.

Nu är det byggt, och troligen att även att standarden för sökmotorer, sociala medier och teknik är satt. En del företag kan nog växla, affärsmodeller kan utvecklas mer (se bara på hur Twitter plötsligt kom på att de inte hade en affärsmodell) men själva funktionerna är tydliga att se. Det kommer att gå att känna igen webben under ganska lång tid av 2010-talet.



När jag i år besökte Tel Aviv fanns jag mycket av dotcom-världens frenetiska skaparkraft på Rothschild Boulevard men det verkar som alla jagar på ungefär samma bollar, Emmanuel Sidea skriver ett reportage om Berlin där det känns ungefär likadant. Många av tidningarna för den som vill tjäna pengar genom e-handel, webbanalys och marknadsföring har börjat att koka soppa på en spik. Konkurrensen inom apptillverkningen är stenhård, men det går inte riktigt att komma ifrån gratisekonomin. Det känns som om vi närmar oss slutet av den era som började genom venture capital drivna start ups.

Hårdvarumässigt så slår vi i taket, inte för att Moores lag är fel men för att i de allra flesta fall får hårdvaran inte så tunga uppgifter längre. Mjukvarumässigt så gör vi ungefär samma saker som år 2007 fast med bättre upplösning och med fler funktioner. Det är svårt att bygga ett snabbt och pålitligt mobilnät som slår en trådlös uppkoppling.

Webben handlar om att ge betyg och att dela saker, platser och personer med sitt nätverk. Mjukvaran handlar om att visa upp vad du tycker om för dina bekanta och för den egentlige kunden: annonsören. Webben kan också handla om att sälja på postorder. Det är enormt mycket data som automatiserats för att egentligen göra rätt begränsade uppgifter. En del sociala nätverk som Groupon nådde sitt max, andra stoppades för att de som 23andMe alltför mycket hotade rådande uppfattningar. Visst går det att få ut mer effektivitet, men problemet är att automatisering också kan tränga ut mänskliga användare. Det är inte riktigt kul uppfattar användarna det som. Går det att sälja till botar?

Google, Facebook och de andra företagen äger kunden, annonsören. Det är viktigt i värdekedjan. Fast det är underligt att annonser fortfarande är den ledande affärsmodellen, som Robert Levine påpekar i sin bok. Hur mycket är annonsmarknaden egentligen värd, oavsett hur skräddasydda annonserna är?  Står vi på raden till ny IT-bubbla när plötsligt Google och Facebook möter samma verklighet som Linden Labs? Eller är vi nu på väg att gå in i Web 3.0?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant
Skicka en kommentar

Universalism mot brutalism

Det görs mycket sökande efter mening i dessa dagar då liberalkonservatismen spelat ut sin roll. Ibland så förs tanken om den stora state...