Ändå är det tydligt att monarkins framtid är säkrad. Kronprinsessan Victoria kommer att med allra största sannolikhet bestiga tronen, förmodligen när hennes far har lagts till den sista vilan (vilka kan dröja länge, en Bernadotte kan bli långlivad).
Vilken är hemligheten bakom monarkins relativa framgångar i världen på 2010-talet? Det är ju inte att kungahusen är en riktigt bra symbol för tradition, nation och gudsfruktan. De är snälla? Nja, att de inte håller på som Joffrey Baratheon och andra knölar i Game of Thrones beror mycket på att dagens monarker är maktlösa. Det gör personliga tillkortakommanden mest tragiska för dem själva.
Det handlar om kändiskulturen. Det mest framgångsrika kungahuset just nu, det brittiska, har växlat in Will och Kate (notera smeknamnen, "Tjabo" är uppenbart inte avsett för att användas av pöbeln) till kändisskapet. I en tid där du kan hamna på löpsedlarna för att du driver en modeblogg, så ger kungahusets ständigt återkommande vaga medienärvaro en bra grund för kändisskap.
Ett något mer allvarligt skäl är grundlagen. I 1809 år regeringsform hade kungen viss makt, monarken var en del av maktbalansen med riksdagen, högsta domstolen och riksdagens ombudsmän. I den nuvarande grundlagen är makten kraftigt koncentrerad till regeringen. Det ändras inte av en republik. Många anar att en svensk republik troligen bara skulle betyda att ett innehållslöst presidentämbete införs till den politiska klassens fromma, "då blir det någon gammal sosse, som Göran Persson, som blir president och får klippa band".
Det säger mycket att det nästan går att kläcka ur sig att kronprinsessan Victoria är bra därför att hon är så "folklig", trots att hon faktiskt är född med hela silverservisen i mun. Förtroendet för demokratin och dess politiska företrädares koppling till folkviljan uppfattas som än svagare, än mer avlägsen.
Läs även andra bloggares åsikter om kungen, monarki, grundlagen, victoria, samhälle, politik, socialdemokraterna, republik, regeringen
Intressant
