Den uppgående solens land gör kaos med omvärlden |
Japans premiärminister Shinzō Abe har under sin andra mandattid som premiärminister lyckats med något exceptionellt sedan 2012. Han har med tung hand enat de olika högerliberala, keynesianska och nationalistiska fraktionerna i det konservativa liberaldemokratiska maktpartiet LDP. Abes första period som premiärminister (2006-2007) föll ihop just på grund av fraktionsstriderna inom LDP.
Landet är fortfarande världens tredje största ekonomi, så det är ett stort problem för hela planeten att Japan fortfarande kännetecknas av låg eller ingen tillväxt, världens högsta statsskuld och usel demografi (jämför med Italien).
Abe har en strategi för att kunna få igång ekonomin genom ett stort experiment från Japans centralbank BOJ utförd av chefen Haruhiko Kuroda inom penningpolitiken. Världen hyllar den så kallade Abenomics, som strategin kallas, men Japans centralbank har snarare som till exempel ECB satsat allt på ett kort.
Den första pilen på Abes båge är penningpolitiken genom köp av obligationer och aktier. Vad den egentligen går ut på är att genom en lurig omväg trycka yen så mycket det går. De som ställer frågor kring antagandet att allt mer pengar i ekonomin är bra besvaras med än mer pengar i tryck så att de inte tvekar om att Kuroda kan trycka mer.
Den andra pilen är skattepolitiken. Abe gick till omval i december förra året på att höja konsumtionsskatter och införa en flyttskatt för rika. Varför det? Delvis skulle nyvalet ge Abe ett starkare mandat men också ge alla japaner en kraftfull signal om att spendera alla sina pengar som om det inte finns en morgondag innan skatterna träder i kraft. Det går att avvakta med skattehöjningarna och även trycka paus tills att skattebetalarna förstår att de ska spendera bort allt vad deflation heter.
Den tredje pilen behöver en lite noggrannare förklaring, se filmen:
Japp, det var den förklaringen. Så vag är den tredje pilen, strukturreformerna. Väldigt mycket av världens ekonomiska problem just nu beror på att många centralbanker och finansiella institutioner till en början missbedömt krisen som en likviditetskris. Men det är fråga om en djupare kris om Japans brist på innovation, att de japanska storföretagen står stilla eller det allvarliga läget kring demografin. Istället hoppas man att det går att sätta vagnen framför åsnan och ta äran för saker regeringens politik inte påverkat som att fler japanska kvinnor går ut på arbetsmarknaden. När ekonomin ser ut som den gör finns inte alternativet att stanna hemma.
Resultatet speglar politikens förutsättningar. Japan finansierar helt sitt statsbudgetunderskott med krediter från BOJ. När statsskulden ligger på 240 procent av BNP så tar räntorna 40 procent av skatteintäkterna, och det är med dagens låga låneräntor. BNP ligger stilla, trots att kapital är oerhört billigt, för det är inte investeringsvilligt kapital som saknas utan något förtroendeingivande att investera i. Kursen för 100 japanska yen står i 7,2088 svenska kronor men det japansk exportindustri behöver är inte försöka sänka priset med valutakurserna. Back up planen för de tre pilarna är att tuffa till sig utrikespolitiskt och ta några riskabla konflikter med ett expansivt Kina.
Abenomics är ett av de största penningpolitiska experimenten världen hittills skådat. Problemet är att se hur det skulle lyckas och vilka blir då effekterna för världsekonomin?
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, penningpolitik, reformer, politik, japan, konkurrens
Intressant