Sedan ett tiotal års tid har det med jämna mellanrum skrivits i media om bidöden. Colony Collapse Disorder handlar att bina skulle vara på väg att dö ut. Jag har också tagit upp frågan vid några tillfällen och allteftersom tiden gått så har siffrorna på att varje vinter skulle döda 20-40 procent av bisamhällena verkat underliga. Tappar man runt 30 procent av något varje år så är man snart nära noll, men sedan debatten rasade som hårdast för några år sedan så är antalet bin och bikupor större än någonsin
Säldöden, skogsdöden, bidöden... de finns ett mönster i de här berättelserna. John Entine skriver om hur miljörörelsen arbetar med miljökatastrofen som vapen. Till en början handlade bidöden om att peka ut genmodifierade grödor som orsaken. Det går mode även i larm, så nu är det mer populärt att peka ut farliga kemikalier istället, det vill säga neonikotinoiderna.
EU ska nu i år omprova sitt förbud av neonikotinoider, så det kan vara bra att basera beslutet på fakta den här gången. President Obamas utredning om neonikotinoider nu senast i maj var mycket mer försiktig, än EUs förbud.
Det är viktigt att lyfta fram studien "The Market Response to Bee Disease" som Randal Rucker och Walter Thurman skrev. De pekade ut hur biodlarna kunnat möta nedgångar i antalet bin tidigare, enkla saker som att dela på ett bisamhälle och köpa en ny drottning så att får två friska samhälle istället för bara ett. Biodlarna har kunnat möta förändringar med tillgång och efterfrågan.
Läs även andra bloggares åsikter om bi, bidöden, miljö, natur, ekonomi, forskning, vetenskap, eu, kemikalier, kemi
Intressant
