Variant Omikron COVID, ovisshet gör soten värre än boten

Varianten Omikron av SARS-COVID-19 sprider sig. Frågor om hur överföringsbart, allvarligt och motståndskraftigt det är mot vaccinerna ger politiker panik. Men vad som händer sedan beror på hur regeringarna hanterar osäkerhet och hur individer tolkar och reagerar på det upplevda hotet.

Som samhälle börjar vi bli vana vid att bli tillsagda vad vi ska göra. Individer kan lätt projicera sin oro på andra – vilket många experter har gjort. I ett tillstånd av okunnighet och rädsla förvrängs hotet lätt och leda till dåliga beslut. När bevisningens roll nedtonas och experternas roll överbetonas, främjas paternalistisk och auktoritär politik.

Nästan två år in har vi fortfarande inte ordentligt undersökt effekten av de insatser som påverkar hela samhället.

En del kunskap om vad som är rimligt kan hämtas från forskningens förståelse att coronavirus är säsongsberoende på norra halvklotet. Vissa virus som influensa och coronavirus muterar snabbare än andra, som mässlingen. När virus utvecklas kommer ytterligare varianter att dyka upp - det särskilt för luftvägsvirus. Omikron kan spridas snabbare än andra varianter, men det gör det inte nödvändigtvis till ett större hot. För närvarande verkar faktiskt andra luftvägsvirus som allmänheten aldrig har hört talas om ha en betydligt högre förekomst än SARS-CoV-2.

Risken är att utan kunskapen så kommer ett samhälle som har svårt för riskhantering att snarare försöka öka känslan av hot och inleda kontrollåtgärder baserat på få eller för dåliga  bevis. Soten blir värre än boten.

COP26 Glasgow, klimatprocessen vid vägs ände?

Det är slående hur mycket svårare förhandlingarna på COP26 i Glasgow är, än vad de hade behövt vara. Läs mer om de senaste utvecklingarna i klimatpolitiken på Medium i artikeln COP26 Glasgow, klimatprocessen vid vägs ände?

Global Catastrophic Risks 2021 - Navigating the Complex Intersections

Global Catastrophic Risks 2021 - Navigating the Complex Intersections is an annual analysis of the greatest threats to humanity produced by the Global Challenges Foundation. It is based on the latest scientific research and features contributions from leading experts at think tanks, university departments and other institutions worldwide. As well as exploring the risks themselves, it summarizes the current status of global efforts to manage them. Download the report as a PDF-file here.

Learning from success stories in addressing global catastrophic risks

Getting policy right is of high importance, so what can we learn from previous successful ideas? I am very happy to have helped produce Mats Engström's report Learning from success stories in addressing global catastrophic risks. Download the report on this page at the Global Challenges Foundation and listen to the podcast with some of the sharpest minds.

Medvetande, AI och transhumanism på Katedralakademin

Sista förberedelserna

Den mänskliga naturen, medvetandet, AI och transhumanismen är mycket breda samtalsämnen, men idag är många tidigare teoretiska frågor nu närmast vardagliga.

Det sammanfattar diskussionen om medvetande, AI och transhumanism på Katedralakademin i regi av Stockholms domkyrkoförsamling. Jag var inbjuden tillsammans med teologen Oliver Li, neurobiologen Maria Lindskog och filosofen Fredrik Svenaeus samt med teologen Carl-Reinhold Bråkenhielm som samtalsledare. 

Det var intressant att inleda med påpekandet om hur nära transhumanistiska frågor kommit publiken. De som satt i Storkyroksalen var där genom att ha tagit ett mRNA- vaccin. Det mRNA som vaccinet innehåller produceras syntetiskt i ett laboratorium, utan celler från människor och djur. Vaccinet innehåller inte eller några delar från Coronaviruset. Däremot innehåller vaccinet budbärar-RNA, som innehåller koden för virusets ytprotein (det så kallade spikproteinet) och immunisera mot Covid-19. Det är en snabb utveckling under knappt ett års tid, ett genombrott i stor skala för gensaxen CRISPR och biotekniken (visserligen möjliggjord av myndigheternas snabbehandling). 

Aurea Smigrodzki i USA fyllde ett år i somras. Hennes föräldrar valde mellan 33 befruktade foster för att implantera det som hade lägst risk för att utveckla en fallenhet för genetiskt påverkade sjukdomar som cancer och hjärt- kärlsjukdomar (vilka pappa Rafal, som hjärtläkare är särskilt orolig för).

ABBA har gjort comeback och det är roligt att ålderismen inte håller dessa 70-åringar tillbaka från popscenen. Fast samtidigt är det ju inte Benny, Björn, Agneta och Anni-Frid som ska ut och spela, utan “ABBAtarerna”, digitala tredimensionella inspelningar som mixats ihop av gamla filminspelningar.

Tre exempel på hur teknik och människa samspelar. Teknikutvecklingen stöper om både samhället och ekosystemen, och tvingar oss att ta ställning till helt nya frågeställningar. Nya tider kräver nya svar på nya frågor – därför är gamla etiska principer inte alltid användbara.

Transhumanismen har sina rötter i upplysningen och humanismens tankesätt, och omfamnar samma ideal: förnuft, vetenskap, frihet och självförverkligande. Den kombinerar en djupgående förståelse för teknikens möjligheter med en djupt rotad känsla för humanistiska ideal. 

Transhumanismen är ett ifrågasättande av vad som egentligen är naturligt och normalt vad gäller att vara människa. Transhumanismen innebär ett kritiskt synsätt på dagens människa och den mänskliga erfarenheten. 

Utgångspunkten är insikten att människoarten i dess nuvarande form inte är slutpunkten för vår utveckling utan istället är en början. Vi är inte allt vi kan vara, vi skulle kunna vara så mycket mer. 

Transhumanismen menar att en utveckling av en ny människoart – eller många – inte bara verkar trolig, utan också eftersträvansvärd. Att förändra sig själv med teknik är i själva verket det mest mänskliga man kan göra. Exempelvis kan inte människans mage smälta kött och många sorters växter utan tillagning, utan tekniken eld skulle inte ens grundläggande kroppsfunktioner fungera som idag.

Att tillåta människor att utvecklas och få sina önskningar tillfredsställda är något bra, även om vårt samhälle inriktas på att begränsa deras möjligheter och uttryckssätt. Detta psykologiska felslut kallas för status quo bias och det är inte samma sak som när det nuvarande är objektivt bättre än tillgängliga alternativ eller att någon saknar viktig information för att fatta beslut.

Kunskap är källan till rikedom. Forntidens människor hade alla de materiella resurser vi har idag, men visste inte hur de skulle använda dem. Det som begränsar inlärningen är oftast tiden, det är ett skäl till varför det är bra att leva längre. Därför är transhumanismen inte bara en idériktning utan även en serie praktiker för att omvandla vardagen i en moralisk. Det är i det lilla vi skaffar oss förståelse för hur neuroteknik och artificiell intelligens ska införlivas på ett fungerande sätt.

Början av det andra kalla kriget

Ingen vill ha krig, men en önskan kan inte ensam stoppa att ett krig inte bryter ut. Militär konfrontation är vanligtvis ett irrationellt och barbariskt svar på ett i sig instabilt upplägg. När internationella spänningar får en uppenbart militär form är det mer sannolikt att strider utbryter, genom politiska felbedömningar eller till och med av misstag. Är vi i början på det andra kalla kriget?

D10 – A Global Coalition for Democracy in the Making?

In these days of discussions on a possible new Cold War between the US and PR China, I am very happy to have helped produce Daniel Schatz's report D10 – A Global Coalition for Democracy in the Making? regarding an alternative to AUKUS. Download the report on this page at the Global Challenges Foundation and listen to the podcast with some of the sharpest minds.

Den mänskliga naturen: medvetande, AI och transhumanism

Går det att förlänga livet med hundratals år, och kan man skapa ett mänskligt medvetande? Är det ändå inte så att människans medvetande skiljer sig från exempelvis artificiell intelligens? Dessa frågor engagerar man sig för inom transhumanismen, en intellektuell och kulturell rörelse som förespråkar användandet av teknik för att förbättra och utöka människans mentala och fysiska egenskaper.

Söndagen den 3 oktober klockan 13:00-14:30 blir det debatt i Storkyrkosalen i Stockholm på Trädgårdsgatan 9. För att närvara, läs mer om evenemanget som Svenska Kyrkans Katedralakademi anordnar på den här länken.

Journalist som yrke?

Journalistikens långsamma nedgång som yrke ger varningar om ett försämrat läge för forskning, yttrandefrihet och kunskapsspridning.

Medierna i Sverige började med att den lokala liberala fabrikören ville ha en sida att publicera sina texter på. Allteftersom blev det viktigt att även andra än ägaren värdesatte publikationen, för det var genomslaget för annonsmarknaden som gav branschen sin ekonomi. Objektivitet blev viktigt, mediet måste kunna tilltala en stor och bred publik för att locka annonsörer. Nu finns snart inget lokalt monopol kvar och trots presstöd finns allt färre självständiga titlar. Blocket, Google och Facebook m.fl. tog över annonsmarknaden.

Det finns ett antagande att om du arbetar som journalist så har du ett statusjobb. Men publikationer med fallande upplagor och minskande annonsintäkter har knappast råd att upprätthålla tidigare status. 

Journalistiken är i en konstig nisch av låga löner och låg prestige, men möts ändå av en hög grad av förbittring. Journalistiken som statusyrke är delvis fortfarande sant. Det är svårt att få anställning. Allt eftersom möjligheterna att komma in i journalistiken har minskat har yrket blivit mer dominerat av dem med personliga resurser. 

Journalister är svaga aktörer som är beroende av försvagade institutioner. Denna svaghet är viktig för att förstå vad som hänt under det senaste årtiondet. Det är inte så konstigt att vissa uppfattningar som är nischer hos allmänheten i stort kan uppnå status som sanning på redaktionerna. Sådana idéer slår rot eftersom de fungerar som tillhörighetsmarkörer: ditt engagemang för dem visar ditt engagemang för redaktionen. Det av två skäl: att inte engagera sig för dem gör dig sårbar för attacker från andra, och att du kan angripa kollegor med dem ökar din tillgång till de krympande resurser som finns tillgängliga. Kostnaden för att ignorera åsikter och nyheter som allmänheten gärna skulle betala för att läsa, uppväger inte de personliga kostnaderna för att bryta av mot redaktionsgruppens värden.

När prenumerationer blir den viktigaste intäktskällan förväntar sig kvarvarande läsare än mer att få känna igen varumärket. Då blir det svårare att bryta mot nischen. Ett skäl till att så många liberala skribenter snabbt fallit in i en nationalkonservativ jargong är för att de såg att jargongen var en av de få alternativa nischer som fanns överhuvudtaget för att fortsätta en karriär, om man inte passar in.

Det yrke som är lika illa däran som journalistiken är akademin, med lika låga löner och sämre arbetstrygghet även högt upp i karriären. Det har också lett till att toleransen för intellektuell mångfald minskat. Det är oroväckande att de två institutioner som samhället anförtror upptäckten och spridningen av information och idéer har blivit fientliga mot yttrandefrihet och tankefrihet.

Förvaltningskrisen förvanskar ekonomin

Myndighetsaktivism och woke-kapitalism är ett sätt att vända den moraliska energin inåt som tidigare riktades mot omvärlden. Det förstör uppdelningen mellan offentligt och privat, och ger en allt mindre dynamisk marknadsekonomi, skriver Karin Svanborg-Sjövall i Förvaltningskrisen förvanskar ekonomin.

Artikeln publiceras i tidskriften Smedjan den 26 juli och refererar till Utmaningar för 2020-talet: Förvaltningskrisen från den 28 december 2019.

Tillförsikighetsprincipen — rätt värdering av framtiden?

Är det bättre att undvika de sämsta utfallen eller att uppnå de bästa utfallen? Tillförsiktighetsprincipen (“the proactionary principle”) försöker istället att uppnå de bästa möjliga utfallen. Principen lanserades av filosofen Max More år 2004, då rationellt risktagande är en viktig del av mänskligt handlande. I den här texten på Medium Tillförsikighetsprincipen — rätt värdering av framtiden? presenteras tillförsiktighetsprincipen och jämför med försiktighetsprincipen.

Gör medierna människor pessimistiska om framtiden?

Det händer mycket dåligt i världen idag. Fast 2000-talet verkar inte vara annorlunda än tidigare århundrade på den punkten, snarare verkar det i många sammanhang vara bra mycket bättre än tidigare.

En skillnad mot förr är att de flesta av oss har så mycket mer information tillgänglig om världen. Kan den göra oss pessimistiska om framtiden? Dåliga nyheter är goda nyheter som driver klick och intresse, if it bleeds it leads.

Människan har en inställning att söka det avvikande och farliga, Apokalypsens gosiga mörker. Samtidigt är många människor optimistiska om sin egen framtid, men pessimistiska om världens, inte minst ju längre bort platser och skeenden befinner sig från dem i deras tankar och vardag. 

Många läsare uppger att medierna är för pessimistiska, “man orkar inte höra på nyheterna längre”. Visst upplever mediebranschen en kris, men de flesta människor runt om i världen är ändå mediekonsumenter på någon måtta. 

Media kommer ju till viss del att ha en slagsida åt dåliga nyheter, för dess uppgift är att hitta skandalerna, morden, skildra krigets fasor eller pandemiernas mutationer. Det är för att hålla makten i schack, som Amanda Siddartha skriver. 

Förhoppningsvis ger det fler lösningsalternativ och bättre resurser att hantera en oönskad situation då den inträffar. Vad som är en positiv eller negativ utveckling beror också på betraktaren och dennes syn på förhållandena. Däremot kan medierna ha en slagsida mot vilka utvecklingar som skildras som positiva respektive negativa.

Det är ofta som vi upplever illusorisk överlägsenhet (den s.k. Lake Wobegoneffekten). Vi uppmärksammar dåliga nyheter, för när det gäller våra egna liv tror de flesta av oss att vi är bättre än genomsnittet, och vi förväntar oss att saker och ting rätar ut sig i slutändan. Denna syn på världen gör att dåliga nyheter blir ännu mer överraskande och framträdande. Är det ljust i rummet ser man smutsen i hörnen. 

Motrörelsen, att det borde finnas medier som bara täcker goda nyheter, blir först verksam i en konversation. Medier och sociala medier är en konversation, inte minst nuförtiden. Dåliga nyheter kanske blir lästa men inte alltid så delade (“man vill ju inte vara dysterkvisten i flödet”). Dåligt underbyggda goda nyheter kanske delas, men blir inte så lästa, och blir de för lätta att plocka isär kan många läsare tappa förtroendet.

E-sport den nya folkidrotten och publikfavoriten?

E-sport kan bli din nya hobby för din hemester. Dataspel har vuxit under Covid-19 pandemin. Faktiskt så ligger i Sverige branschens omsättning på ungefär lika mycket som järnmalms- och papperstillverkarna. Läs mer om den nya publikidrotten i Slussens Tidning på E-sport Hemester Hobby I Brand. Nu Kan Du Välja Spel.

Säkra brädspel i Covid-19 pandemin – galet utbud på webben genast

Säkra brädspel i Covid-19 pandemin. Det håller uppe både humöret och intresset. Covid19- isoleringen behöver inte betyda att du tappar kontakten med vänner och bekanta. Däremot måste kontakterna på webben ha en struktur för att kunna fungera över videolänk. Läs mer i Slussens Tidning Säkra brädspel i Covid-19 pandemin – galet utbud på webben genast

Innovationen avtar i framtiden?

Samtiden är i en nedgång för innovation på flera viktiga områden. Det finns områden som är undantag, men i mycket beror uppförsbacken på några grundläggande faktorer. Det är skilt från tanken allt som är värt att uppfinna redan skulle vara uppfunnet, utan handlar om förutsättningar och incitament. Det är alltså faktorer som kan förändras.

Innovationer som virtualisering och användning av proxyservrar har varit en välsignelse för forskning, utveckling och produktion, men de har också specifika hårdvaru- och programvarukrav som kommer med sina egna problem. Det är svårare att identifiera områden där teknik kommer att förbättra affärsfunktioner, och utforma en procedur för ny och befintlig personalutbildning. Det finns en hel del att övervinna i tids- och språkbarriärer, hantera datatillgänglighetsfrågor och spendera energi på intern politik.  En av paradoxerna i vår tid är det faktum att när tekniken växer verkar produktiviteten i de flesta branscher avta, och det påverkar även innovationen. Det uppfattas annars kannibalisera på tidigare produkter.

Innovationskulturer som ger utrymme för experiment, tolererar misslyckande och uppmuntrar en viss nivå av autonomi som är uppbackad med individuell ansvarsskyldighet blir mer sällsynta. Det särskilt inom akademin.

Dataintegritet blir en viktig fråga när vi går över till den digitala tidsåldern. Det kan skaka konsumenternas förtroende men har lett till fler och mer svårtillämpad compliance vilket ännu mindre öppnar för innovation.

Varje typ av framsteg kräver en period av anpassning. Detta gäller särskilt med teknik.

Det finns mycket riskaversion i samtiden men även av en toxisk positivitet, som förhindrar att problem inom innovation påtalas.

Om räntan, priset på pengar, är noll idag så måste alla vinster ligga i framtiden. Då investerar det i innovationer som går i FoU i årtionden utan att öka sin effektivitet. I en bransch som varit beroende av billiga krediter och hypecykeln, blir förstås utvecklingen mycket svårare när den inte lever upp till förväntningar som inte är anpassade till verkligheten. Det blir också svårare för kunder, konsumenter och politiker att avgöra vilken forskning som egentligen fungerar. Därför borde fokus ligga på resultaten, inte på tekniken i sig.

Avoiding risk or catching opportunity?

An event at Epicenter Stockholm on World Innovation Day about how to find options for technological and business innovation, centering on the proactionary principle. My intervention is at 33:10.

powered by Crowdcast

Europe between zombie companies and toxic positivity

The increase in zombie companies, the fact that state budgets run large deficits even in booms and weak productivity increases in business were problems in Europe even before the pandemic. Rarely, however, has optimism in the financial markets been as great as it is now. What does it depend on? Read more in the article Europe between zombie companies and toxic positivity in Opulens Global.

“We need to get off of all of these subsidies at some point — otherwise, we’ll have a zombie economy” - Carl Bildt, co-chairperson for European Council on Foreign Relations.

Giftig optimism - dosen avgör

Går det att vara för optimistisk? Det beror på hur optimismen ser ut. Om dosen är tillräckligt stor får i stort sett alla ämnen en viss giftig påverkan. 

Termen "toxisk positivitet" avser när man fokuserar på positiva känslor och avvisar allt som kan utlösa negativa känslor, som rätt sätt att leva livet. Det är dessutom kopplat till att man inte vill se annat än optimism hos andra.

Det finns, som den här artikeln i Insikt och frihet skriver, en hel del problem med denna giftiga optimism. 

I miljöer där samtiden offras för framtiden så blir det svårare för frågeställningar om en åtgärd eller omgivningens riktning bli svårare att ställa. Den kortsiktiga önskningen att må bra kan snabbt bli negativ, då man inte släpper fram de problem som behöver lösas. I riskabla miljöer är den sortens tänkande vanligt.

Tyvärr kan ja-sägare ofta tolkas som optimistiska och framåtblickande. Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet, berättar i en intervju för Kollega, att det finns olika sorters ja- och nej-sägare. 

BBC Worklife tar upp ett alternativ till giftig postivitet, tragisk optimism, ett mellanting där vi tillåter oss att se svårigheter och negativa utvecklingar, men istället för att låta dem krossa vår inställning, så ger svårigheter och utmaningar oss en möjlighet att lära.

Europa mellan zombieföretag och toxisk positivitet

Ökningen av zombieföretagen, att statsbudgetar går med stora underskott även i högkonjunkturer och svaga produktivitetsökningar i näringslivet var problem i Europa redan före pandemin. Sällan har dock optimismen på de finansiella marknaderna varit så stor som nu. Vad beror det på? Artikeln Europa mellan zombieföretag och toxisk positivitet undersöker dess skillnader i Opulens Global.

D10 – an alliance of democracies?

For a long time, the idea of “A League of Democracies” has been suggested.  How could it influence world politics? Could 2021 be the year when the league is created? D10 – an alliance of democracies? explores the recent events in the G7, and the reactions of the world community.

D10 – ett demokratiernas förbund?

Det har talats länge om ett ”Demokratiernas Förbund” som kan påverka världspolitiken. Kan det vara så att 2021 kommer att bli året då det kommer att bildas? Utvecklingen av G7 till D10 kan tyda på det. Läs mer i Opulens Global D10 – ett demokratiernas förbund?

Världshandelsorganisationen bort från långbänken

Ngozi Okonjo-Iweala blir Världshandelsorganisationen WTO:s nya generaldirektör. Det kommer att bli många svåra reformer av organisationen. I början av 2000-talet verkade WTO vara framtiden när det gällde effektivitet i multilaterala organisationer. Den skulle erbjuda bred täckning av handelsregler, en stärkt tvistlösningsmekanism och utsikterna till ett forum där politiska oenigheter om handel regelbundet kan hamras ut. Det var det sistnämnda som visade sig vara ett kritiskt misslyckande.

När Kina blev medlem av WTO år 2001 så behandlades landet som en icke-marknadsekonomi. De bestämmelserna gjorde möjligt att hålla högre tullar, än om Kina hade ansetts vara en marknadsekonomi.

Bestämmelserna trappades ned och Kina fullföljde också en hel del förändringar. Problemet är att dessa åtaganden, som förhandlades fram under 1990-talet, var ofullständiga. De tog inte upp alla bekymmer som USA och andra länder hade vid den tiden, och de behandlar inte heller alla frågor som har dykt upp sedan dess, eftersom Kina har fortsatt att växa i betydelse som handelsnation. För att ta itu med dessa framväxande frågor krävs nya förhandlingar - och de har inte lyckats tillhandahålla nya regler. Det inte minst för att lösa dispyter om oklara regler, vilket den avstannade Doharundan skulle göra.

WTO domineras av USA och Kina (tillsammans står de för en femtedel av organisationens budget), men beslut sker efter konsensus mellan 164 medlemmar.

När WTO grundades fanns det ett tryck på länder att komma med och anpassa sig, annars hotades de med utestängning från den nya organisationen. Som Doharundan visade var det dock mycket svårt att nå enighet utan en sådan hävstång. Snarare verkar rapporteringen om valet av Okonjo-Iweala tyda på att fler medlemsländer vill lägga in sina egna favoritfrågor på dagordningen. 

Snarare borde WTO hålla fokus på en minimal uppsättning frågor: Kinas subventioner, USA:s invändningar mot tvistlösningssystemet, och användningen av nationella handelshinder som vid Covid-19:s utbrott. Det skulle få tillbaka energin från GATT:s tidiga dagar snarare än dagens långbänk.

The Great Reset as a recovery or a conspiracy?

“The Great Reset” is a rising topic as the world is glimpsing the end of the Corona-pandemic. At the center of the discussions are the mentions made in articles, videos, webinars, podcasts, and a book written by Klaus Schwab, founder of the World Economic Forum (WEF). What can we expect from future developments? Read more in Opulens Global The Great Reset as a recovery or a conspiracy?

Joe Biden, USA:s valda monark?

USA:s konstitution grundar sig på maktdelning, där presidenten måste arbeta med kongressen för att skriva lagar.

Det politiska läget har dock förändrats, och det normala är nu att kongressen i princip bara existerar för att godkänna budgetar och hålla utfrågningar av misshagliga branscher. Presidenten styr alltmer ensidigt genom dekret, snarare än att genomdriva lagar. Joe Biden satte rekord genom att utfärda 17 presidentdekret de första två dagarna i ämbetet, jämfört med Trump som utfärdade ett och Obama som utfärdade två. 

Därmed inte sagt att Biden inte borde ha återkallat någon av Trumps verkställande order, men poängen är att om några år kan de komma en ny president och använda sin dekretsmakt för att sudda ut allt den tidigare presidenten gjorde.

Argumentet för användandet av dekretmakten är att polariseringen av USA:s kongress gör det omöjligt att driva igenom nya stora initiativ och få igenom kompromisser som tidigare. Dekreten är dock inte lösningen på problemen från det politiska landskapets polarisering. Det är en del av orsaken till polariseringen, och det är en viktig lärdom för fler länder än USA.

I ett välfungerande demokratiskt system vet du att ditt parti och din kandidat kan förlora ett val och att det kan innebära några förändringar eller medföra att en politik som du inte gillar beslutas, men insatserna når inte alla aspekter av ditt liv. Förändringarna, när de kommer, kommer att vara kompromissfyllda och inkrementella (det måste de vara i ett pluralistiskt samhälle). 

Om du vet att nya makthavare som du inte har valt kommer att få en gränslös befogenhet över ditt och dina närmastes liv i en form av valmonarki med mottot Vae victis, så blir politiken oerhört viktig och polariserad genom att ingen är intresserad av kompromisser.

The Great Reset som återställare eller konspiration?

Begreppet ”The Great Reset” (den stora återställaren) diskuteras allt mer när samhällsdebatten skymtar slutet på Coronapandemin. Begreppet står redan i centrum för ett flertal konspirationsteorier om läkemedelsindustrin, automatisering, invandring, hur demokratin ska överspelas eller uppsluka FN. Beroende på om den ses från höger eller vänster är den uttryck för hur en extrem nyliberalism eller postmodernism vill behärska världen. Men är det en handbok till en ny världsordning? Se Opulens Global i The Great Reset som återställare eller konspiration?