I den cirkulära ekonomin används resurser så mycket som möjligt, det som inte lagas blir återanvänt. Det är som ett värdebevarande kretslopp.
Så brukar ett av samtidens viktigaste begrepp beskrivas, ett begrepp som förenar såväl storföretag som Kinas kommunistiska parti. Mot det cirkulära ekonomin står den linjära, där resurser utvinns, används och slängs bort.
Fast är det en korrekt beskrivning av hur dagens produktionssystem ser ut, undrar Pierre Desrochers? Han har tidigare skrivit om livsmedelssystemet. Nu har han tittat på de antaganden som görs i den cirkulära ekonomin, och hur det ser ut när de omfattande förändringarna tillämpas.
Hur ska ekonomin omorganiseras? Desrochers finner att i stort sett handlar det om mandat uppifrån och ned, gröna skatter, subventioner, osäkra mått och definitioner på cirkularitet samt en större regelbörda för verksamheterna. Det blir en mycket petig, ofta kostsam förändring, där vinsterna i naturvärden från omorganiseringen inte är så tydliga.
Vad är det för företag som använder mer material än de måste, inte förbättrar sina förpackningar, inte försöker se över vad de kan återanvända eller inte satsar på produktutveckling, undrar Desrochers? Han pekar på en lång historia, där t.o.m. Karl Marx skrev om hur avfall spelade en viktig roll i olika branschers verksamhet på hans tid.
Globalt tillämpar företag redan ett brett utbud av metoder som omfattar vad som sägs vara principer för cirkulär ekonomi, fast de har inte kallats så. Det är fråga om rationell materialåtervinning, processutveckling och avfallshantering. Mer slutna produktionssystem ser inte heller till den viktiga roll som mellanhänder spelar för att hitta nya och bättre användningsområden för materialen.
Dagens cirkulära ekonomi verkar mer inriktad på sin egen teori och hamnar ofta i att återuppfinna gamla processer i ekonomin. Det finns en hel del intressanta frågeställningar och svar i Desrochers essä om den cirkulära ekonomin.
