Nu har The International Property Rights Index för 2011 släppts.
På Netopia den 24 mars 2011 kommenterar jag årets index, och vilken roll som äganderätten spelar i ekonomin och länders utveckling. Hur ger äganderätt välstånd?
Jag tar också upp hur index fungerar, och vilka vikter och betydelser olika faktorer bör ges. Läs mer i artikeln Äganderätt ger välstånd.
I år är den femte gången som The International Property Rights Index ges ut, och det har varit intressant att följa dess utveckling. Äganderätten tas sällan upp i samhället, förutom på senare tid frågan om det går att äga en idé.
I dag ges äganderätten i alla fall läpparnas bekännelse, t.o.m. en hel del stater som formellt sett betecknar sig som socialistiska erkänner en sådan rätt till medborgarna. Vad som verkligen görs för att skydda den, när statsmaktens eller andra mäktiga institutioners intressen står på spel, är ofta en annan sak.
Privategendom behöver en pålitlig administration. Ekonomiska skolor träter om huruvida äganderätten funnits före staten eller inte. I vilket fall som helst måste äganderätter etableras och registreras, likaså när ägarbyten sker. Det är nödvändigt för att fredligt kunna lösa de tvister som uppstår, och då behövs också institutioner runt dessa lagliga processer. I värsta fall behövs också statens våldsmonopol för att skydda någons äganderätt. Det finns olika sätt skyddet kan ske på och förstås med olika kvalitet. Där är det viktigt att försöka jämföra utfallen, och vilka effekter de får på samhället.
Skyddet är en balansgång, så att en stat använder lagarna för att ge ett regelverk som uppmuntrar till kreativitet och tillit människor mellan. Fast hur mycket tar en stat ”betalt” i form av skatter, avgifter och regleringar?
Vilka faktorer skall inkluderas och vilken vikt skall de ges i ett index? I IPRI:s index inkluderas inte skatter. Det är en av IPRI-rapportens största svagheter, oavsett svårigheten att jämförbart mäta dem. Skatter är ett av de största ingreppen som finns i äganderätten, och oavsett hur gott syftet är, får de större inverkningar än vad som först går att se. Löneskatter, tvångssparande och moms är inte så tydliga för medborgarna men försvagar deras uppfattningar om egendomens betydelse.
I Sverige sker enligt Centrum för Rättvisa 65 procent av de offentliga tvångsinlösningarna inte av ”angeläget allmänt intresse” i lagens ordalydelse, utan istället för att gynna ett annat privat intresse. Det är tyvärr alltför lätt att små ägare blir mycket små i dessa sammanhang. Det går också att sätta frågetecken kring vårt system av politiskt utsedda nämndemän.
Nåväl, sådana invändningar kan resas för många länder. Det är inte en större överraskning att Sverige hamnar i topp tillsammans med Finland i IPRI-rapporten 2011. Inte heller är det en överraskning att fattiga länder som Burundi, Bangladesh, Angola och Zimbabwe hamnar i botten. Ett så relativt utvecklat land som Venezuela borde inte vara sämst av alla i rankningen.
Ett index som mäter 129 länder i världen blir förstås svårt att läsa av. Skillnaderna i toppen och botten blir små. Det som överraskar är att i år se Sverige i topp, jämte Finland, i skyddet av intellektuell äganderätt. Det väcker säkert kritik från dem som anser att lagarna inte varit tillräckligt verksamma mot illegal fildelning, och även fortsatt kritik från dem som ansett att IPRI-rapporten är för påverkad av ”amerikanska upphovsrättsintressen” som Business Software Alliance som tar fram källan om piratkopiering.
Kritiken kan peka ut förbättringar. IPRI tar upp nivån av piratkopiering som en variabel med lika stort inflytande som det legala och institutionella ramverket kring skyddet för intellektuell egendom som helhet. Hur mäter vi och jämför formella och informella faktorer på ett bra sätt? Hur jämförs det som sker i verkligheten och vad som lagarna föreskriver?
Den stora förändringen skedde i underkategorin Skydd av intellektuell egendom (Protection of Intellectual Property) med 0,6 poäng. Den förändringen var mycket viktig för att hålla Sveriges IPRI- poäng som helhet uppe (det är tre år som den är oförändrad) Vad grundar det sig på? Det är ett subjektivt mått. Det baserar sig på en enkät där experter vid World Economic Forum Gobal Competitiveness Report 2010-2011 har tillfrågats hur de bedömer att skyddet upprätthålls i det egna landet.
För att inte gå in på osäkra spekulationer på varför den bedömningen gjorts, går det i alla fall att försiktigt konstatera att Sverige nog har ett skydd i klass med andra industrialiserade länder. Trots allt används subjektiva bedömningar gjorda av landets egna experter även i andra index av upphovsrätten som GIPI av Taylor Wessing, eller i andra sammanhang som när graden av korruption i ett samhälle uppskattas.
Tillgången till data om intellektuell äganderätt är ett problem för indexet, vilket årets huvudförfattare påpekar, särskilt som man 2009 fick släppa rankningen av underkategorin varumärken p.g.a. brist på data.
Det är något som kännetecknar hela frågan om upphovsrätt, där många länder har svårt att ens få den fysiska äganderätten att fungera. De rikare länderna vinner på walk-over. IPRI-rapporten pekar på att bland de 129 länder som finns med, har de med robusta juridiska och politiska system bättre chanser att dra nytta av både fysisk och intellektuell utveckling. Trots de ekonomiskt svåra tiderna finns det en hoppfullhet att många länder verkar förbättra sina äganderättsregimer, och i alla fall undviker de sämsta exemplen.
Indexets utformning söker påvisa att fattiga länder kan öka sin välfärd genom att stärka skyddet för äganderätten. Länder som är rika skyddar både den materiella och immateriella äganderätten. Men det börjar bli otydligt i en värld som är allt mindre uppdelad i rika och fattiga länder. Allt fler länder befinner sig på en skala däremellan, även med avseende på immateriell äganderätt.
Indexet behöver hitta ett sätt att visa en modell för bra upphovsrätt. Upphovsrätten måste handla om att främja transaktioner mellan människor och länder, att skapa tillit. Enbart rädslan för lagen kan aldrig garantera äganderätten vare sig till en bil eller ett dataspel.
Vi behöver även se hur och varför det skiljer sig bland länderna i toppen för att ta fram de bästa exemplen att lära ifrån. Då är det viktigare att jämföra länder med varandra än se dem i rangordning. Det är det som indexet bör fokusera på. Att bättre definiera de bästa exemplen.
I år är den femte gången som The International Property Rights Index ges ut, och det har varit intressant att följa dess utveckling. Äganderätten tas sällan upp i samhället, förutom på senare tid frågan om det går att äga en idé.
I dag ges äganderätten i alla fall läpparnas bekännelse, t.o.m. en hel del stater som formellt sett betecknar sig som socialistiska erkänner en sådan rätt till medborgarna. Vad som verkligen görs för att skydda den, när statsmaktens eller andra mäktiga institutioners intressen står på spel, är ofta en annan sak.
Privategendom behöver en pålitlig administration. Ekonomiska skolor träter om huruvida äganderätten funnits före staten eller inte. I vilket fall som helst måste äganderätter etableras och registreras, likaså när ägarbyten sker. Det är nödvändigt för att fredligt kunna lösa de tvister som uppstår, och då behövs också institutioner runt dessa lagliga processer. I värsta fall behövs också statens våldsmonopol för att skydda någons äganderätt. Det finns olika sätt skyddet kan ske på och förstås med olika kvalitet. Där är det viktigt att försöka jämföra utfallen, och vilka effekter de får på samhället.
Skyddet är en balansgång, så att en stat använder lagarna för att ge ett regelverk som uppmuntrar till kreativitet och tillit människor mellan. Fast hur mycket tar en stat ”betalt” i form av skatter, avgifter och regleringar?
Vilka faktorer skall inkluderas och vilken vikt skall de ges i ett index? I IPRI:s index inkluderas inte skatter. Det är en av IPRI-rapportens största svagheter, oavsett svårigheten att jämförbart mäta dem. Skatter är ett av de största ingreppen som finns i äganderätten, och oavsett hur gott syftet är, får de större inverkningar än vad som först går att se. Löneskatter, tvångssparande och moms är inte så tydliga för medborgarna men försvagar deras uppfattningar om egendomens betydelse.
I Sverige sker enligt Centrum för Rättvisa 65 procent av de offentliga tvångsinlösningarna inte av ”angeläget allmänt intresse” i lagens ordalydelse, utan istället för att gynna ett annat privat intresse. Det är tyvärr alltför lätt att små ägare blir mycket små i dessa sammanhang. Det går också att sätta frågetecken kring vårt system av politiskt utsedda nämndemän.
Nåväl, sådana invändningar kan resas för många länder. Det är inte en större överraskning att Sverige hamnar i topp tillsammans med Finland i IPRI-rapporten 2011. Inte heller är det en överraskning att fattiga länder som Burundi, Bangladesh, Angola och Zimbabwe hamnar i botten. Ett så relativt utvecklat land som Venezuela borde inte vara sämst av alla i rankningen.
Ett index som mäter 129 länder i världen blir förstås svårt att läsa av. Skillnaderna i toppen och botten blir små. Det som överraskar är att i år se Sverige i topp, jämte Finland, i skyddet av intellektuell äganderätt. Det väcker säkert kritik från dem som anser att lagarna inte varit tillräckligt verksamma mot illegal fildelning, och även fortsatt kritik från dem som ansett att IPRI-rapporten är för påverkad av ”amerikanska upphovsrättsintressen” som Business Software Alliance som tar fram källan om piratkopiering.
Kritiken kan peka ut förbättringar. IPRI tar upp nivån av piratkopiering som en variabel med lika stort inflytande som det legala och institutionella ramverket kring skyddet för intellektuell egendom som helhet. Hur mäter vi och jämför formella och informella faktorer på ett bra sätt? Hur jämförs det som sker i verkligheten och vad som lagarna föreskriver?
Den stora förändringen skedde i underkategorin Skydd av intellektuell egendom (Protection of Intellectual Property) med 0,6 poäng. Den förändringen var mycket viktig för att hålla Sveriges IPRI- poäng som helhet uppe (det är tre år som den är oförändrad) Vad grundar det sig på? Det är ett subjektivt mått. Det baserar sig på en enkät där experter vid World Economic Forum Gobal Competitiveness Report 2010-2011 har tillfrågats hur de bedömer att skyddet upprätthålls i det egna landet.
För att inte gå in på osäkra spekulationer på varför den bedömningen gjorts, går det i alla fall att försiktigt konstatera att Sverige nog har ett skydd i klass med andra industrialiserade länder. Trots allt används subjektiva bedömningar gjorda av landets egna experter även i andra index av upphovsrätten som GIPI av Taylor Wessing, eller i andra sammanhang som när graden av korruption i ett samhälle uppskattas.
Tillgången till data om intellektuell äganderätt är ett problem för indexet, vilket årets huvudförfattare påpekar, särskilt som man 2009 fick släppa rankningen av underkategorin varumärken p.g.a. brist på data.
Det är något som kännetecknar hela frågan om upphovsrätt, där många länder har svårt att ens få den fysiska äganderätten att fungera. De rikare länderna vinner på walk-over. IPRI-rapporten pekar på att bland de 129 länder som finns med, har de med robusta juridiska och politiska system bättre chanser att dra nytta av både fysisk och intellektuell utveckling. Trots de ekonomiskt svåra tiderna finns det en hoppfullhet att många länder verkar förbättra sina äganderättsregimer, och i alla fall undviker de sämsta exemplen.
Indexets utformning söker påvisa att fattiga länder kan öka sin välfärd genom att stärka skyddet för äganderätten. Länder som är rika skyddar både den materiella och immateriella äganderätten. Men det börjar bli otydligt i en värld som är allt mindre uppdelad i rika och fattiga länder. Allt fler länder befinner sig på en skala däremellan, även med avseende på immateriell äganderätt.
Indexet behöver hitta ett sätt att visa en modell för bra upphovsrätt. Upphovsrätten måste handla om att främja transaktioner mellan människor och länder, att skapa tillit. Enbart rädslan för lagen kan aldrig garantera äganderätten vare sig till en bil eller ett dataspel.
Vi behöver även se hur och varför det skiljer sig bland länderna i toppen för att ta fram de bästa exemplen att lära ifrån. Då är det viktigare att jämföra länder med varandra än se dem i rangordning. Det är det som indexet bör fokusera på. Att bättre definiera de bästa exemplen.
Läs även andra bloggares åsikter om äganderätt, upphovsrätt, ekonomi, politik, samhälle, bistånd, utveckling, forskning
