fredag 27 april 2012

Astra Zeneca, reglerarna och vilda västern inom plastikkirurgi

Det är svårt för svensk läkemedelsindustri just nu. Astra Zeneca har många utgående patent och forskningen har stött på flera problem inför framtiden. Det är förstås ett viktigt, men att de kliniska testerna minskar är en viktig bidragande orsak.

Det är inte så konstigt att de kliniska testerna minskar, just därför att regelverket kring läkemedelsprövning är så stelt. Systemet är inte till för att skydda dagens patienter, men framtidens. Bart Madden föreslår i boken Fler valmöjligheter ger bättre hälsa ett system med två spår för att fler läkemedel ska kunna komma ut på marknaden. Idag dödar regleringarna patienter som hade kunnat räddas. Systemet med två spår ger patienterna möjligheten att själva väga risker och nytta.

Risker brukar mötas av politiken med att kräva fler regleringar. Expressen har länge tagit upp skönhetsindustrin och skönhetsoperationer där det pekas ut att plastikkirurgi är rena rama vilda västern. Problemet är att plastikkirurgin är mycket glada över att regleras. Drömmen vore ett omfattande och dyrt regelverk med en ny myndighet, gärna utlokaliserad till typ Katrineholm och med någon gammal korridorsvärmare som generaldirektör.



Varför? Jo, för att det gynnar de aktörer som redan finns på marknaden. De företag som regleras av en myndighet har störst intresse av myndigheten och kan inrikta sitt arbete mot den. Ju mer specialiserad verksamhet, desto färre som kan ha den kunskap som behövs för att effektivt utöva tillsyn och reglering. Övervakarna och de övervakade hämtas då från samma krets, och har mycket med varandra att göra. Nackdelen med den uppskattade samförståndsandan och flexibiliteten är risken att myndigheten börjar att dela sin världsbild med dem som ändå ”ingår i verksamheten”.

Så varför inte hämta lösningen från vilda västern? Öppna för konkurrerande certifieringsinstitut, ratinginstitut och kvalitetsbyråer? PJ Hill påpekar att ett steg i rätt riktning för bättre fungerande marknader är ofta att få ut staten från själva testandet och istället inrikta resurser och uppmärksamhet på att få till bra lagar och regleringar som styr marknaden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

lördag 21 april 2012

Facebook, Instagram och ett öppet internet?

En miljard dollar. Det är mycket pengar det för ett företag med tretton anställda och utan vinst. Det är summan som Facebook betalar för Instagram.

Vad får Facebook för pengarna? Instagram är en gratis mobilapp där du laddar upp dina foton, delar dem och lägger på olika filter. Bilderna ska se lite retro ut, som något jag knäppt med pappas gamla billiga Instamatic från 60-talet. Sedan kan jag dela dem med mina vänner på Facebook och Twitter, och kan de retweeta... vänta, har Zuckerberg för mycket pengar kvar i årsbudgeten? Vad är det frågan om? Betalar Facebook en miljard dollar för en rätt alldaglig app?



Det hetaste just nu på internet är fotositer kopplade till sociala nätverk med namn som Pinterest, Posterous, Tumblr och just Instagram som ligger på allas läppar. Ärligt talat känns de här tjänsterna som saker jag skulle kunna göra med min lilla blogg här på Blogger, om nu mina kära läsare skulle ha ett intresse av att se mina foton i ett flöde. Varning för hype?

Visst, Instagram gör att användare kan ladda både med Android och iPhone. Instagram tar förstås med sig omkring trettio miljoner användare, och det verkar ju bra. Fast Facebook är internets mest populära sajt för uppladdning av fotografier, med hundra miljarder uppladdade fotografier och 200 miljoner nya foton per dag laddas upp. En miljard dollar känns som att jaga mygg med luftvärnskanon.

För borde egentligen inte Facebook redan ha stängt affärsöppningen för fotosajter? Facebook har de massiva mängderna användare som de här konkurrenterna inte har. Är inte avsikten med Facebook att ”stänga” nätet och få oss att leva hela vårt digitala liv på sajten? Tyvärr för Facebook har deras fotobehandling varit dålig, mobiluppladdningen hemsk. Så illa att vissa användare just gått utanför Facebook för att få dessa enkla funktioner. De tappade användare även till katastrofen Google+ på det!

Så brukar många företag innovera, kumulativt. Stora disruptiva innovationer är sällsynta och stora företag får betala dyrt för det senaste på marknaden. Google fick ju köpa in YouTube istället för sitt eget Google Video. I detta fall köper Facebook innovation för att åtminstone kunna kämpa på samma nivå som konkurrenterna på mobilerna. Nu blev det mer begripligt, men en miljard?

Facebook är inget mystiskt företag, lika lite som Google. Facebook tänker på affärsmodellen och affärsmodellen är att sälja annonser.

Bättre bildbehandling, ger fler bilder på Facebook som då kommer att kunna förstå bättre med Open Graph vilka foton du föredrar och från vilka av dina vänner. Det ger viktig information för att kunna skräddarsy annonser bättre till dina intressen. Nu blev det tydligare.

Fast hur mycket pengar ger annonserna? Wall Street Journal berättar om hur biltillverkaren Ford använde Facebook för en billig kampanj med dockan Doug. Det är svårt att dra in de stora annonspengarna på webben som företagen spenderar på TV, radio och tidningar. De stora annonsunderlagen som många av internets titaner framfört som grunden för sina affärsmodeller kanske inte finns där?

Frågan inför framtiden verkar inte så mycket handla om öppenhet kontra slutenhet på nätet som att avgöra vad som är vettig innovation och hur innovationen ska finansieras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

söndag 15 april 2012

Revolutionen på universitetet

Min hustru läser vid Högskolan Kristianstad. Hon har aldrig varit på plats eller träffat sina lärare och kurskamrater. Allt går över internet. Kursen som högskolan ger är de ensamma om i Sverige. Det pekar på att universitetet redan håller på att förändras. Universitetets avsikt var inte grundutbildningen, utan att förbereda och vaska fram doktoranderna!

I internetundervisningens låga kostnader träder framtiden fram. Det är för dyrt att studera på högskola och universitet, skuldsättningen är för hög och ger relativt låg nytta.

Hundraåriga institutioner ändrar man inte så lätt på. De prestigeladdade undervisningarna kan skyddas av politik, av lagar kring vem som får praktisera ett yrke, nätverkande med blivande kollegor under studierna för att få de tjänster och gentjänster som är avgörande för många yrken, viss status upprätthålls då vissa utbildningar markerar klasstillhörighet. Det är roligare och mer lärorikt att ha en nära kontakt med lärare och studiekamrater.

Det finns skäl som talar emot digitaliseringen men stora förändringar kan ofta komma hastigt och när nu rapporterna strömmar in om hur alltfler väljer studier som ersättning för arbetslöshet så kommer pressen på högskolesystemet att bli allt större.

Den pressen koncentrerar utbildningarna till allt färre lärosäten. Svenska lärosäten, även Handelshögskolan i Stockholm, Karolinska Institutet och Kungliga Tekniska Högskolan blir i sammanhanget för små. Internet har lett till skalfördelar som slår över hela linjen. Du använder Google till allt, inte en specifik sökmotor för en viss typ av sökningar. Ska en högskola klara sig genom specialisering måste den vara hårt specialiserad. Det kan leda till att utbildningar alltmer likriktas, alla gör som MIT och Harvard. En likriktad utbildning gör det framförallt lättare för arbetsgivarna att snabbt välja ut specialiserad kunskap.

Professorsrollen har alltmer blivit en administrativ funktion för institutionen. Frågan är hur många universitet som kommer att kunna fortsätta med både undervisning och forskning? Det kommer att bli större press på att lärarna levererar tentamensrelevant undervisning snarare än att ge djup åt ämnet. Studenterna har svårt tillgodogöra sig djupet med digital undervisning.

Forskningen kommer alltmer att vara närmare industrin, i speciella företag eller beroende av insamlingar på nätet. Fördelen är att det kan sporra och vitalisera relevansen för många discipliner, nackdelen är att all viktig forskning inte kan direkt formuleras i en konkret nytta före att man har forskat.

Möjligen kan det digitala universitetet leda bort från den problematiska och dyra kredentialismen. Det blir viktigare att visa upp sig och arbeta jämsides med sin kompetensutveckling med mer frilansande och tillfälliga inhopp i projekt. Det faktum att så många företag och organisationer främst erbjuder obetalda praktikplatser visar att betalningsviljan har gått ned för fullbakade generalister.

Det är uppenbart att systemet idag lever på att forskningsassistenter och doktorander är villiga att leva med en väldigt prekär situation, arbeta med att avlasta seniora forskare från undervisningen och göra forskningsmoment som kan ersättas av IT och robotar. Å andra sidan kommer möjligheterna som privatlärare bli större än tidigare åt de studenter som vill förkovra sig.

I grund och botten tror jag att utvecklingens goda sidor överväger. Fler får chansen till mer utbildning, därför att utbildning är för dyrt för individen i dagens Sverige. Studietiden och eventuell forskning kan spridas ut över hela livet, istället för en intensiv period de första trettio åren där många blir alltför överspecialiserade. Det leder åtminstone till lägre skuldsättning i samhället.

Hur tror du att digitaliseringen av högskola och universitet kommer att se ut?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Intressant

onsdag 4 april 2012

Inga enkla förklaringar till bidöd

Håller bina på att dö ut? Rapporter kommer om stora förluster av bisamhällen. Vad får det för effekter på jordbruk och ekologi? Bin har försvunnit tidigare i historien. Vad hände då och hur kom de tillbaka? Läs mer i Inga enkla förklaringar till bidöd på Second Opinion den 4 april 2012.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

tisdag 3 april 2012

Colony Collapse Disorder är ingen bisak



Håller bina på att dö ut? Rapporter kommer om stora förluster av bisamhällen, vad får det för effekter på jordbruk och ekologi? Bin har försvunnit tidigare i historien. Vad hände då och hur kom de tillbaka?

Sveriges Television rapporterar om en fransk studie och en engelsk studie som kopplar samman insektsmedel med CCD (Colony Collapse Disorder). Åren sedan 2006 då CCD upptäcktes först har bin dött i större antal än den förväntade årliga dödligheten på 15 procent av kupan men huvuddelen av den ökade dödligheten beror inte på CCD.

Den franska undersökningen har mötts av kritik för att forskarna använde en datormodell för att avgöra vilka förändringar som sker i kupan. Kritik av metoden brukar ofta dyka upp, det som väcker intresse är snarare likheten i hur media berättar om bidöden. Den frågan finns också i miljöjournalisten Hannah Nordhaus mycket intressanta bok The Beekeeper's Lament, där hon undersöker frågan djupare än nyhetstelegrammen.

Colony Collapse Disorder är ett problem för biodlingen och jordbruket, men det är inte det stora problemet. Det finns inga enkla förklaringar. Medierna nämner komplexiteten i frågan om bidöden men det är lätt att falla in i det som för tillfället ses som den gångbara förklaringen på problemet: bakterier, virus, insektsmedel, klimatförändringar, främmande svampsporer, kvalster som angriper bina, mobiltelefoni som stör binas navigation, genmodifierade grödor eller någon enskild naturlig orsak är hela förklaringen till CCD.

Tambin är sköra djur. Det var först på 1800-talet som människan riktigt lyckades att tämja biet. Det finns sällan något naturligt med de bin som finns i naturen. De har förts dit av människan och likaså de växter som de pollinerar. Vildbin är sällan vilda, de är avkomman till tambin som lämnat människornas kupor. Det moderna tambiet är en av bioteknikens mest fantastiska skapelser (bara att den tagit lång tid).

Biodling har aldrig riktigt varit en pålitlig bransch. Stora försvinnanden av honungsbin har noterats tidigare i historien på olika platser: på 1800-talet, 1960-talet, 1970-talet och slutet av 1990-talet d.v.s före CCD namngavs. Biodling är ett storskaligt jordbruk med stora och täta besättningar av en enda sorts tamdjur. Biodling är svårt i sig självt. Väldigt många små förändringar på olika faktorer kan döda en insekt, då de är så små och kortlivade. Varje vanlig vinter så dör många bin i kupan.

Rätt så tidigt efter de första larmen om CCD så riktade medierna in sig på neonikotinoider, en ny grupp av pesticider som kom ut på marknaden på 1990-talet och används till att bespruta omkring 140 olika grödor. Koncentrationen av neonikotinoider i nektar är inte dödlig, men forskarna började undersöka hur det kan påverka bin. Neonikotinoiderna passade in i en tidigare miljöjournalistisk berättelse som funnits etablerad sedan Rachel Carsons bok Tyst vår kom ut för femtio år sedan; en berättelse om människans kortsiktiga girighet, det storskaliga jordbrukets ohållbara giftspridning, där vi snart inte kommer att höra binas surr på sommarängen och hela naturen kollapsar då bina inte längre pollinerar.

Nordhaus påpekar den farliga symbiosen mellan miljöjournalisten och miljökatastrofen. Den enkla berättelsen om neonikotinoiderna har blivit svårare att dra i medierna. Nu måste kommentaren att Colony Collapse beror på många faktorer läggas till.

Honungsbin är viktiga för jordbruket och pollinerar många frukter och grönsaker. Fast det gäller att se proportionerna. Utan bin skulle det bli svårare att odla många växter. Svårare, men inte omöjligt. Knappast jordbrukets undergång.

CCD är delvis ett problem inneboende i biodlingen som sådan. Kampanjen för att förbjuda neonikotinoider erbjuder alltså inte en helhetslösning. De olika problemen kan dock lindras. Forskarna Randal Rucker och Walter Thurman gav i år ut studien The Market Response to Bee Disease där de påpekar att media ofta underskattar uthålligheten som finns i marknadssystemet runt biodlingen. Bipopulationens antal, livskraft och ekonomiska produktivitet avgörs ju även av ekonomiska beslut som biodlaren och bonden gör. CCD är främst ett problem när priset inte tillåts spegla kostnaderna. Rucker och Thurman visar upp flera metoder att sköta biodlingarna. Unga drottningar odlas fram i snabb takt i hundratusental och snarare ökar mängden bin i världen. Anpassning till högre dödlighet kan göras med att dela friska kolonier i tu, föra in fler friska bin eller byta ut drottningen.

Den bakgrunden ger en rikare och mer givande förklaring av biodlingarnas betydelse och ger rätt proportioner till CCD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

Patientmakt pressar priser och kvalitet

LIF med Anders Blanck och Steinar Höeg bemöter så klart påståendet från Stockholms läns läkemedelskommitté om priserna på läkemedel.

Diskussionen om priserna handlar om framtidens sjukvård där läkemedelspriserna är lätta att peka ut. Inte så konstigt att statliga huvudmän satsat så mycket på HTA-analyser från myndigheter som NICE och svenska TLV för att bedöma kostnadseffektivitet på läkemedel istället för att se över vården.

Den 30 mars höll LIF en konferens i Stockholm om ojämlik vård. Begripligt i dagens vårdmiljö, men problemet är inte ojämlikhet – vare sig globalt eller lokalt. Allt mer så påverkar levnadsmönster, särskilt genom hjärt- kärlsjukdomar.

Det handlar inte om folk som dör i onödan i Pajala, utan att fler räddas i Danderyd. Att minska skadorna från sjukdomen, inte att minska ojämlikheten.

Ett av de bästa motmedlen är kunskap. Lättöverskådlig jämförande statistik kan visa skillnader mellan olika landstings verksamhet. De siffrorna gör att landstingen kan se över sin egen verksamhet. Det finns många siffror i vården men de är inte avsedda för konsumenten. Regelrätta jämförelser mellan kötider och vårdkvalitet är sällsynta och de jämförelser som finns är svåra att förstå. Då är det begripligt att många i allmänheten reagerar med förvåning när de får höra att vissa sjukhus är mycket bättre, eller sämre, än andra. Det är inte tydligt för patienten hur väl sjukhusen följer rutiner eller vilken ranking de har för ett visst ingrepp.

Landstinget måste vara tydligt med att kommunicera vilka prioriteringar landstinget gör, t.ex. ”vi erbjuder bara en gratis IVF-behandling”, ”vi sätter in det läkemedlet först vid ett visst stadium”, ”vi utför inte den operationen på patienter som är äldre än 70 år” för ekonomin i det enskilda landstinget påverkar.

Vården kommer att bli mycket mer ojämlik i framtiden därför att den blir mer anpassad till individen. Sjukvårdens organisation borde diskuteras mer, för hur ska vi få in second opinion och starka patientföreningar i ett skattefinansierat single payer system? Det går emot själva idén om att patienter får likartade sjukdomar som de kan botas ifrån genom en standardiserad procedur (se mer i Tekniken befriar kroppen).

Tills att diskussionen om konsumentmakt i vården kommer upp, så kommer debatten om ojämlikhet och läkemedelsföretagens priser att hålla igång.

Svensk sjukvård präglas av för mycket verkstad och för lite snack. För mycket fokus på hur verksamheten ser ut nu, och lösningarna kan inte alltid rymmas i dagens system. Samverkan påtalas ofta, inte minst i det omfattande system av myndigheter och organisationer som handhar vad som motsvarar en europeisk storstadsregions befolkning. Samverkan brukar oftast handla om vem som får sitta med svarte petter, så mitt intryck är att debatten nu verkar gå mot att centralisera vårdens organisation till något som liknar brittiska NHS, en sjukvårdsorganisation för hela landet. Om det är en bra lösning återkommer jag till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant