onsdag 24 april 2013

Ångande musik från luftens pirater

Artikeln har publicerats på hemsidan för Kulturmagasinet Voltaire, den 15 augusti 2010.

Intrycket från bandet på scenen är en frontalkrock mellan punkare, luftpirater ur någon Jules Verne-roman och besökare från framtiden. De är klädda i härdat läder, tyll, overaller, krinoliner och flygarglasögon. Musiken låter som om postpunken hade uppstått under drottning Victorias styre och inte Margaret Thatchers.



Abney Park är steampunkmusikens förgrundsband. Det var ett av de första banden som kallade sig steampunk och har stått för förnyelse inom genren (de introducerade magdansen). De uppmärksammas i medierna, har turnerat runt i Amerika och Europa samt har spelat i London, Paris och Budapest. På sina spelningar har de samlat upp till 6.000 åskådare i publiken. De har uppmärksammats på MTV, i amerikanska dagstidningar och nyhetsmagasinet Time.

Är Abney Park bara ett band med en skruvad look, som David Bowie hade under sin Ziggy Stardust-period? Är steampunkmusiken en ploj, eller har den också ett budskap?

Sångaren Robert Browns scenpersonlighet är Captain Robert, skyarnas skräck. Över vårt samtal så släpper Robert på sin image som luftpirat, men steampunkens idéer håller han fast vid.

Varifrån kommer steampunk som musikgenre? Vilka är Abney Parks rötter? För att få svar behöver vi gå tillbaka till staden Seattle i mitten av 90-talet. Det var en industristad som börjat att växla över till de nya kreativa industrierna inom mjukvara, IT och telekommunikation. Grungerocken, som gjort staden kände över världen, hade skapat upp en stor musikscen men efter att band som Nirvana och Soundgarden upplösts så splittrades scenen i många olika riktningar.

En av riktningarna som tog fart var gothrocken från England. Goth är en svårmodig romantisk musik som uppstod efter punkens glanstid. Goth inspirerades av författare som Mary Shelley, Edgar Allan Poe och Bram Stoker. Den viktorianska inspirationen av romantik och resignerat, elegant förfall följde efter punkens anarkistiska uppror. Om allt ändå skulle gå åt helvete, kunde man göra det med stil. Gothrocken fick många egna förgreningar i takt med att den spreds och fler band kom till.

Det förklarar några av bandets litterära inspirationskällor. Robert Browns favoritbok är en bok han fick i sin barndom, The Collected Works of Arthur Conan Doyle. ”Han skrev inte bara om Sherlock Holmes utan även viktiga verk inom scientific romance”. I början av 90-talet studerade Robert vid University of London, just under gothrockens höjdpunkt, och bodde i närheten av den gamla 1800-tals kyrkogården Abney Park.

När han kom tillbaka till sin födelsestad Seattle tog han sina intryck av gothrocken med sig, och grundade 1997 bandet Abney Park. Bandet såg en stor omsättning av medlemmar, delvis för att Abney Park letade efter sin stil. ”När började kallades vi för goth. För att vara ärlig hade jag aldrig hört talas om steampunk, men goth passade heller inte riktigt in på oss”. De gick tidigt i en egen riktning, en av de första låtarna hette Change cage där ”prognosmakaren” sjunger om en ny tid driven av ånga.

”I början av 2004 diskuterade vi en ny skiva och att vi hade börjat att gå utanför gothrockens gränser”. Deras look var brunt istället för svart, härdat läder istället för sammet, mässing istället för silver. Abney Park började titta mer på 1800-talets fantasifulla äventyr än gotikens romantiska trängtan, och de fick höra från sin publik att ”ni är ju steampunk”. Vernian process, ett band som Robert kände till, hade redan börjat experimentera med steampunk. Det var inte ett stort steg, säger Robert, ”okej, då är vi väl ett steampunkband”.

Blev det fler inslag av folkmusik? ”Nej, snarare orientalisk musik, östeuropeisk, de många stilar som är kopplade till äventyr”. Stämningsmässigt eftersträvas ”en viktoriansk estetik, romantik och urverk, en känsla för under”.

Albumet Lost Horizons från 2008 blev en milstolpe inom steampunk. Abney Park skapade upp en hel mytologi runt bandet och musiken. Berättelsen gick ut på att de hittat det förunderliga tidsresande luftskeppet Ophelia som konstruerats av en viss Dr. Caligari. Sedan dess präglas deras texter av luftpirater, mekaniska ballerinor och vetenskapsmän som uppfinner ångdrivna månraketer. Musiken av säregna arrangemang av sång, gitarrer, bas, keyboard, violin, mandolin, darbuka-trumma, magdeburg-dragspel, tromboner och vid ett tillfälle flygel.

Många steampunkmusiker har en fiktiv bakgrund till sin musik och skillnaderna dem emellan är stora. Abney Parks stil ligger mer mot hållet av rucklare, rumlare och äventyrare än strikta ”ladies and gentlemen”. De har sjungit in gamla låtar, som ”Take me up in your airship, Willie” från 1904 och ”Come Josephine in my flying machine” från 1906, men det mesta av materialet skrivs av Captain Robert.

Vad förenar genren? ”Steampunk är elegant och vacker, den är upprorisk, men främst i funktion och form”. Punken kommer snarare från cyberpunk, en litterär genre om den mörka undersidan av ett högteknologiskt samhälle, där folk i samhällets utkanter modifierade högteknologi för att passa deras egna syften. Cyberpunk nådde inte samma spridning som subkultur som steampunk. ”Steampunk är mer positiv i sin inställning”, och kanske knöt den an till större kretsar via internet.

Är steampunk lika antikapitalistisk som punk? Nej, men steampunk har en del kontroverser med hur kapitalismen ser ut idag. Den ser på samhället efter en annan värdegrund, mindre akademiskt och mer hantverksmässigt med fokus på framsteg och värdighet snarare än yttre framgång och effektivitet.

Det genomgående temat är gör-det-själv tanken. Scenen försöker att förändra den moderna världens idé om masstillverkning och massunderhållning, därför bygger banden sina egna instrument och gör sina egna dräkter. Fansen följer efter. ”Vi har fantasifulla fans som ständigt överraskar mig med sin påhittighet och tekniska skicklighet. En favorit var en kvinna på en av våra konserter med en hög hatt som rymde en bubblande tekanna. Steampunk drar till sig konstnärer”.

Många i musikbranschen klagar över att konserter idag har blivit rena rama Kiviks marknad. I fildelningens och den minskade skivförsäljningens spår blir tröjförsäljare, kiosker, korvgubbar och sidoshower allt viktigare i det alltmer intensiva turnélivet. ”Det gillar vi”, för Robert ser likheterna med 1800-talets vaudeville-teater. Vaudeville-föreställningar varvade musik, trollkonster, föreläsningar, akrobater och komiker på kvällsföreställningar på teatern. Föreställningarna försvann med radio och ljudfilmen; ”en konsert ska vara ett spektakel, inte bara en konsert. Vi tillåter försäljare, konstnärer och grupper som passar in i steampunkscenen. Då återkopplar vi till våra fans, som betyder så mycket för oss”.

Återkopplingen till fansen är viktig för steampunk. Går något sönder finns det alltid steampunkare nära till hands med skiftnycklar och skruvmejslar. Det är en kultur som dragit stor nytta av internets samlande funktion, och Abney Park har varit aktiva i kulturföreningen The Seattle Steamrats träffar.

Hur ställer sig steampunk till 1800-talets viktiga frågor om klass, ras, och könsskillnader? Robert tycker inte man ska skönmåla; "orättvisorna och fattigdomen under den viktorianska tiden var fasansfulla”, ”fast där viktorianska kvinnor var förtryckta är kvinnor i steampunk raka motsatsen. De är tuffa äventyrare”. Bara för att man är en fin dam behöver man inte vara passiv och undergiven. Det var ju också under 1800-talet det ens gick att börja tänka på reformer.

Robert beklagar förlusten av föreningen av praktisk nytta och skönhet genom standardisering och massproduktion, ”i Europa är det inte lika illa som i USA, men ni börjar också förlora äldre miljöer i onödan”.

”Vi har spelat ombord på ångbåten Queen Mary. Ironiskt, eller hur? Om någon hade skrivit för hundra år sedan om ett band musiker som turnerade världen runt i flygande maskiner och sjöng om sina äventyr på lönnkrogar, zeppelinare och oceangående ångbåtar hade det varit någon slags science fiction- fast det är ju vår vardag.”

Uppmärksamheten i medierna har varit relativt stor för en subkultur, men kan steampunk bli så mycket mer? ”Vi frågar oss hela tiden hur länge det här kommer att växa” säger Robert fundersamt, och påpekar att genren nu har funnits i många år. ”Steampunk har varit starkast i Amerika, nu växer vi även i Europa och i Asien, inom kort kommer vi spela i Mexiko”. Den senaste skivan var Aether Shanties, och Robert berättar att ”vår nästa skiva kommer i slutet av året”.

Abney Park är duktiga musiker, och har en bra scennärvaro, men det är ändå något som saknas i förklaringarna. Varför har deras steampunk börjat att hitta ut till en större publik idag? Borde inte steampunk förbli en fluga på videosajten YouTube, där intresset vandrar vidare?

Medievetaren Henry Jenkins kan vara svaret på spåren i sin bok Konvergenskulturen, där gamla och nya medier kolliderar från 2008. ”Berättande har i allt högre grad förvandlats till konsten att skapa världar” skriver han. I den intensiva konkurrensen om uppmärksamheten inom medierna, vinner de som kopplar samman många olika delar av sin kultur.

Den som enbart lyssnar på Abney Parks musik, missar stora delar av steampunkupplevelsen. Den hör ihop intimt ihop med litteraturen, med konventen, med de hemmagjorda kugghjulsförsedda instrumenten, gemenskapen på nätforumen och salongerna. Den värld som Abney Park byggt upp öppnar för fansen att själva vara med och skapa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

Bonobo ett föredöme?

Det finns en vurm för “det naturliga” i samtiden. Det har jag tagit upp tidigare om den lyckliga stenåldern , apan som människans spegel...