Vad kan ge oss framtidens energikälla?
Låt oss börja med kärnfysiken. Kärnkraften ses som farlig, komplicerad och politiskt kontroversiell. Farligheten beror på vilken synvinkel vi anlägger. De första sextio åren med kärnkraft dog mindre än hundra personer av olyckor på kärnkraftverk. Nya kärnkraftverk har multipla automatiska avstängningsmekanismer som sänker risken för en härdsmälta exponentiellt. Det gäller även vid en naturkatastrof eller ett terroristattack. Kolkraft och oljeutvinning är farligare, då fler dör i gruvolyckor och av kolpartiklar i luften.
Det har gått lång tid sedan Tjernobyl (osäkert hur många som dog, FN rapporterar 4.000 och Greenpeace 93.000) och Harrisburg. Problemet med kärnkraft är att tekniken utvecklats för långsamt. De stora förtjänsterna som dagens kärnkraftsindustri gör kommer från att tillverka och ersätta bränsle i de anläggningar som redan finns, inte från att bygga nya och bättre anläggningar. Sedan kommer förstås problemet med lagringen av avfallet. Här kan forskningen kring återvinning av kärnavfall bli intressant.
Kan det bli sol, vind och vatten eller någon annan förnyelsebar energikälla som blir lösningen? Det spelade jag in en radioessä om.
Fusion, att härma hur Solen producerar mer energi än den förbrukar, har visat sig oerhört svårt. Denna rena, billiga energikälla är förstås mångas dröm. Så fort teorin föddes har det funnits de som hoppats på den. Albert Einstein lade den teoretiska grunden med sin berömda formel E=mc2. Formeln säger att en massa kan omvandlas till en större mängd energi. Ett exempel ser vi i vätebomben.
Andrea Rossi och Sergio Focardi har gått ut med att de funnit en metod för att åstadkomma kall fusion, och de visade en apparat som med 1W införd effekt kokade vatten med värme på 10W till 12W. Det visar på att hur ett experiment går till är viktigare än resultatet. En kort demonstration, där observatörerna inte fått granska processen, är inte tillräckligt. Det går ju att tänka sig att apparaten innehåller behållare med syre och väte som förbränns och kokar bort vattnet. Rossi och Focardi kan inte själva beskriva vad som sker (se deras paper). Visst sker upptäckter av slump, men den slumpen måste studeras.
Kall fusion kommer att bli en svår nöt att knäcka, om det ens är möjligt. Frågan är om magnetisk fusion har bättre chanser, ett mångmiljardprojekt ITER kommer att börja i Frankrike år 2018. Jakten på de rena energikällorna går vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om energi, sol, vind, vatten, fusion, kärnkraft, miljö, ekonomi, teknik, forskning
Intressant
Låt oss börja med kärnfysiken. Kärnkraften ses som farlig, komplicerad och politiskt kontroversiell. Farligheten beror på vilken synvinkel vi anlägger. De första sextio åren med kärnkraft dog mindre än hundra personer av olyckor på kärnkraftverk. Nya kärnkraftverk har multipla automatiska avstängningsmekanismer som sänker risken för en härdsmälta exponentiellt. Det gäller även vid en naturkatastrof eller ett terroristattack. Kolkraft och oljeutvinning är farligare, då fler dör i gruvolyckor och av kolpartiklar i luften.
Det har gått lång tid sedan Tjernobyl (osäkert hur många som dog, FN rapporterar 4.000 och Greenpeace 93.000) och Harrisburg. Problemet med kärnkraft är att tekniken utvecklats för långsamt. De stora förtjänsterna som dagens kärnkraftsindustri gör kommer från att tillverka och ersätta bränsle i de anläggningar som redan finns, inte från att bygga nya och bättre anläggningar. Sedan kommer förstås problemet med lagringen av avfallet. Här kan forskningen kring återvinning av kärnavfall bli intressant.
Kan det bli sol, vind och vatten eller någon annan förnyelsebar energikälla som blir lösningen? Det spelade jag in en radioessä om.
Fusion, att härma hur Solen producerar mer energi än den förbrukar, har visat sig oerhört svårt. Denna rena, billiga energikälla är förstås mångas dröm. Så fort teorin föddes har det funnits de som hoppats på den. Albert Einstein lade den teoretiska grunden med sin berömda formel E=mc2. Formeln säger att en massa kan omvandlas till en större mängd energi. Ett exempel ser vi i vätebomben.
Andrea Rossi och Sergio Focardi har gått ut med att de funnit en metod för att åstadkomma kall fusion, och de visade en apparat som med 1W införd effekt kokade vatten med värme på 10W till 12W. Det visar på att hur ett experiment går till är viktigare än resultatet. En kort demonstration, där observatörerna inte fått granska processen, är inte tillräckligt. Det går ju att tänka sig att apparaten innehåller behållare med syre och väte som förbränns och kokar bort vattnet. Rossi och Focardi kan inte själva beskriva vad som sker (se deras paper). Visst sker upptäckter av slump, men den slumpen måste studeras.
Kall fusion kommer att bli en svår nöt att knäcka, om det ens är möjligt. Frågan är om magnetisk fusion har bättre chanser, ett mångmiljardprojekt ITER kommer att börja i Frankrike år 2018. Jakten på de rena energikällorna går vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om energi, sol, vind, vatten, fusion, kärnkraft, miljö, ekonomi, teknik, forskning
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar