söndag 9 mars 2014

FM2030, samhällsvisionären

New York Times kallade FM-2030 “a prophet of boom” (jämför med "doom"). Han sågs som en extrem och oansvarig förespråkare av den utveckling som lett fram till civilisationens och ekosfärens snart förestående undergång. De godtagbara lösningarna, om det inte redan var försent, handlade om att sätta ett tak på energiförbrukningen och befolkningstillväxten.

Det blev inte bättre av att FM-2030 var en högljudd förespråkare av selektiv fortplantning och genetisk ingenjörskonst. Låt alla barn få bästa möjliga genetiska start i livet, ansåg han. Riktigt hur det skulle organiseras eller vilka egenskaper som var ”bäst” tänkte inte FM-2030 på så mycket. Ett sådant argument, sågs inte med blida ögon efter andra världskriget och Nazi-Tysklands fasor. Omgivningens dom var hård, särskilt om man jämför med samhällets godmodiga reaktion inför de drastiska barnbegränsningar och hårdhänta befolkningskontroll hans dåtida motståndare ville genomföra. 

I backspegeln fick FM-2030 i alla fall mer rätt om världsutvecklingen än de experter som hade samhällets öra. Det kom inga stora folkvandringar, raskrig, klasskamper, hungerkravaller eller någon världsomfattande miljökatastrof. Det kom inte ens ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen. Mellan 1970 och 2006 sjönk, enligt Världsbanken, andelen absolut fattiga av jordens befolkning från 27 till 5 procent. Det trots befolkningsökningen. Undergången fick skjutas på framtiden, gång på gång.

Som framtidsforskare gjorde förstås FM-2030 en hel del prognoser som gick fel. Framtidsforskarens baneman brukar vara att ge exakta årtal för när något ska inträffa, och det gjorde FM-2030. Samtidigt var han duktig på att följa sin samtids tekniska trender: solenergi, 3D-skrivare och globaliseringen beskrev han i god detalj för att vara 1970-talet.

Statsvetaren Leif Lewin beskrev redan 1970 i boken Folket och eliterna om hur TV och telefon kunde växa ihop för att användas i enkäter och rådgivning till de politiska partierna. FM-2030 såg snarare att datorerna öppnade för en kvalitativt skifte inom telekommunikationerna. UniCom skulle koppla samman människor och idéer och forma om samhället.



Omforma samhället var viktigt i hans framtidssyn. Många av samtidens transhumanister talar ofta om avancerad teknik, men sällan om hur samhället kan utvecklas. Att besegra döden är bara en början, ansåg FM-2030, ungefär som att se till att minska andelen av världens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen. Ingen människa är fri om hon är ständigt hotad av döden och evolutionen. Den människa som vet att hon ska dö blir kortsiktig, konservativ och begränsad. Materiellt överflöd är snarare viktigt för att ge alla människor en bra grund att stå på, så att de inte får armodets låga förväntningar. Då skulle dessa postmänniskor förstå att de förtjänar lycka och tillfredsställelse, och bygga sig en än mer fantastisk tillvaro.

Boken Are You A Transhuman (1989) är utformad som en enkät, där läsaren svarar på frågor om sin inställning till ett transhumant liv. FM-2030 målar upp ett nytt sätt att se på relationer. ”Linkups” är personer man har relationer till, oavsett släktskap eller romantisk inblandning. I detta nätverkssamhälle kunde relationer uppgraderas och nedgraderas efter behov. Det oavsett titlar, kön eller geografiskt ursprung.

Människor skulle donera ägg och spermier för att framställa genetiskt förbättrad avkomma, och barnen skulle växa upp på olika platser i ett globalt nätverk av gemenskaper. Dessa gemenskaper skulle leva under kupoler med konstgjord miljö. Sammankopplingen av mänskligheten genom nätet skulle fortsätta över hela planeten och resten av världsrymden. Normerna för samlivet höll på att förändras. Det går att se likheter mellan de familjeformer FM-2030 beskrev och dagens seriella monogami.

FM-2030 talade ofta om friheten. Om det var något politiskt värde han uppskattade var det valfrihet. Men det var en valfrihet inför evolutionen, inför människokroppens begränsningar, inför tillvarons vansklighet. Ofriheten som började vid att inte kunna få välja kropp eller sinne själv. Det var en frågeställning som på 1980-talet som sågs som filosofiska grubblerier på sin höjd, men som i och med medicinens framsteg blivit mer aktuella.

FM-2030 förde fram bioetiska tankar innan den akademiska disciplinen riktigt hade tagit form. Själv hade han en konstgjord höftled och en konstgjord tand, fast han ansåg att det inte längre gick att särskilja proteser från kroppen. Kroppen i sin nuvarande form var något evolutionen påtvingat människan för att kunna överleva högst tillfälligt i en fientlig miljö. Därför är det rätt att forma kroppen med teknik och förse den med nya funktioner. Skillnaden mellan den naturliga och den konstgjorda kroppen är inte relevant. Det som behövs är en ny syn på vad vi anser vara hälsa och börja kräva mer, även när det tar oss långt bortom kroppens nuvarande förmågor.

FM-2030 ville bekämpa strävan efter makt. Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. Bättre telekommunikationer och delad information skulle ge medborgarna mer kunskap om samhället de levde i, och därför större möjligheter att påverka demokratin. Presidenter och premiärministrar skulle bli som samtidens konstitutionella monarkier, symboler för statsskicket, men där den verkliga makten fanns ute hos medborgarna.

Det var radikalt i sig att föreslå det på 1980-talet, men han gick steget ytterligare att medborgarna borde få hjärnimplantat inopererade för att möjliggöra omedelbar kommunikation från person till person. Information delas och sekundsnabba folkomröstningar skulle genomföras.



Den uppkopplade e-demokrati som FM-2030 såg rymmer ju en del svåra frågor om integritet, demokratisk kontroll av besluten (grundlagar tjänar ofta som bromsar på beslutsfattandet) och personlig autonomi. Samma teknik kan användas för att vitalisera demokratin kan användas för att bygga ett kontrollsamhälle.

FM-2030 hade ofta svårt att ta till sig den sortens motfrågor. Han kopplade ihop ett framsteg med en viss sorts användning i samhället. Visionen var en blandning av OS-byns kroppsligt fulländade idrottare som lever i en nära gemenskap, styrs av samma upplysta system som FN:s ideal och med diplomatins pragmatiska problemlösning.

Det var för honom självklart att i ett samhälle som präglades av överflöd och långt liv så skulle rädsla och makthunger ersättas av samarbete och vänlighet. Tanken att ett mycket avancerat samhälle också kan ha sina problem, låt vara angenämare, var honom avlägsen. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Intressant

The challenge between natural and artifical?

We have no right to be afraid of the future! That was the message from Corriere della Sera’s former editor Ferruccio de Bortoli, thought-pro...